"Den här gången är det på riktigt! Han har sagt det själv!"
Klassiskt fall av hit and run. Föräldern, i det här fallet mamman, får stå sitt kast. Synd om barnet bara som tvingas umgås med spermadonatorn två gånger i månaden.
Låt mig gissa, TS: om ni nu skulle sätta hårt mot hårt hade pappan plötligt blivit löjligt intresserad av sin avkomma och börjat föra journal över tiden de spenderar tillsammans, samt börjat anklaga dig för småsaker som rör lämning och hämtning. Eller hade han gått med på att bara träffa dottern en gång i månaden, under en dag? Hur mycket prestige ligger det i saken?
