Ingrid Lomfors har fått en debattartikel publicerad i Norrländska Socialdemokraten. Tyvärr betalartikel, men kan läsas av var och en som cachad. Rubriken är "Sveriges undfallenhet gentemot Nazityskland".
https://nsd.se/bli-prenumerant/artikel/kr240qvj
Det är en ganska virrig historia, men på sätt och vis också en imponerande uppvisning i dubbeltänk. Å ena sidan upprörs Lomfors av hur svenska kommunister under andra världskriget motarbetades och klassades som statsfientliga på grund av sin politiska tillhörighet. Censur utövades, tidningar förbjöds etc. Inte bra.
Å andra sidan vill Lomfors "värna demokratin" genom att bekämpa vad hon kallar "antidemokratiska element" och "åsiktsstyrda och alternativa fakta". Hur hon får detta att gå ihop är oklart.
Frågorna hopar sig vid läsningen.
Vad menar Lomfors med åsiktsstyrda fakta?
Vem är det som vill tillrättalägga historien?
Vem/vilka är det egentligen som använder historien för att splittra och befästa egna maktpositioner?
Lomfors skriver att hon känner sig motarbetad och misstänkliggjord av "antidemokratiska element" som inte gillar vad hon håller på med. (I en fotnot skriver hon om Nordiska motståndsrörelsen, så gissningsvis inbillar hon sig att alla som ifrågasätter henne hör till den organisationen.)
De antidemokratiska elementen (d.v.s. alla som ifrågasätter Lomfors historieskrivning) ska enligt Lomfors bekämpas med ännu mer propaganda, ännu mer kollektivt skuldbeläggande av svenskarna för förintelsen. Till slut måste väl gojerna ändå underkasta sig.
Men Lomfors eget folk, det ska naturligtvis inte skuldbeläggas för någonting alls. Om någon mot förmodan skulle drista sig till att gräva fram "glömda och kontroversiella berättelser" om de utvalda och deras agerande så skulle Lomfors antagligen vara snabb att klassa dessa berättelser som "antidemokratiska" eller "åsiktsstyrda och alternativa fakta". Hur många judar skulle vara villiga att bidra med uppgifter om släktingar som begått förbrytelser i kommunismens namn? Menar Lomfors att det är ofarligt att diskutera sådant som den stora överrepresentationen av judar i NKVD och Tjekan eller det faktum att Gulag till stor del byggdes upp av judar? Kan man göra det utan att bli misstänkliggjord och motarbetad? Nej, det kan man förstås inte. Anledningen till detta är att det finns ett folk - nej, inte svenskarna - som är mästare på att tillrättalägga historien för att splittra och befästa sina egna maktpositioner. Frågan är varför vi låter dem hållas och inte säger ifrån. Polacker törs, ungrare törs. Då borde andra också våga.
https://nsd.se/bli-prenumerant/artikel/kr240qvj
Det är en ganska virrig historia, men på sätt och vis också en imponerande uppvisning i dubbeltänk. Å ena sidan upprörs Lomfors av hur svenska kommunister under andra världskriget motarbetades och klassades som statsfientliga på grund av sin politiska tillhörighet. Censur utövades, tidningar förbjöds etc. Inte bra.
Citat:
Samlingsregeringen som styrde landet under krigsåren valde till exempel att ta till antidemokratiska medel för att undvika konflikter med krigförande parter. Medborgare frihetsberövades och internerades i arbetsläger, klassade som statsfientliga på grund av sin politiska tillhörighet. Samma regering förespråkade censur, konfiskerade och belade vissa tidningar med transportförbud för att hindra att kritiska artiklar om Nazityskland nådde svenska läsare.
Å andra sidan vill Lomfors "värna demokratin" genom att bekämpa vad hon kallar "antidemokratiska element" och "åsiktsstyrda och alternativa fakta". Hur hon får detta att gå ihop är oklart.
Citat:
Vi har mycket att lära av historien i arbetet med att värna demokratin i dag. Vi blir åter påverkade av åsiktsstyrda och alternativa fakta, där sanning och fakta inte är något självklart. I en tid då tillrättalagda delar av historien används som ett sätt att befästa egna maktpositioner och splittra grupper. Periodvis får antidemokratiska krafter luft under vingarna, trots tidigare generationers uttalade erfarenheter och belagda historiska fakta om vad dessa rörelser är kapabla till.[1] För att motverka dessa krafter i dag är det därför viktigt att lyfta fram och berätta om Sveriges agerande och relationerna till Nazityskland.
Frågorna hopar sig vid läsningen.
Vad menar Lomfors med åsiktsstyrda fakta?
Vem är det som vill tillrättalägga historien?
Vem/vilka är det egentligen som använder historien för att splittra och befästa egna maktpositioner?
Lomfors skriver att hon känner sig motarbetad och misstänkliggjord av "antidemokratiska element" som inte gillar vad hon håller på med. (I en fotnot skriver hon om Nordiska motståndsrörelsen, så gissningsvis inbillar hon sig att alla som ifrågasätter henne hör till den organisationen.)
Citat:
Men det är inget lätt arbete att gräva fram glömda och kontroversiella berättelser. Det kräver resurser, tid och tålamod. Ibland finns också en ovillighet att lyfta fram händelser i ljuset. Få är exempelvis villiga att bidra med uppgifter om en släkting som var nazisympatisör. Det är heller inget ofarligt. Antidemokratiska element tar ofta tillfället i akt, misstänkliggör och motarbetar.
De antidemokratiska elementen (d.v.s. alla som ifrågasätter Lomfors historieskrivning) ska enligt Lomfors bekämpas med ännu mer propaganda, ännu mer kollektivt skuldbeläggande av svenskarna för förintelsen. Till slut måste väl gojerna ändå underkasta sig.
Citat:
För att arbetet mot de antidemokratiska krafterna i samhället ska bli effektivt är vi övertygade om att vi behöver öka kunskaperna om Sveriges relation till Förintelsen. Förstå vad historien kan lära oss.
Men Lomfors eget folk, det ska naturligtvis inte skuldbeläggas för någonting alls. Om någon mot förmodan skulle drista sig till att gräva fram "glömda och kontroversiella berättelser" om de utvalda och deras agerande så skulle Lomfors antagligen vara snabb att klassa dessa berättelser som "antidemokratiska" eller "åsiktsstyrda och alternativa fakta". Hur många judar skulle vara villiga att bidra med uppgifter om släktingar som begått förbrytelser i kommunismens namn? Menar Lomfors att det är ofarligt att diskutera sådant som den stora överrepresentationen av judar i NKVD och Tjekan eller det faktum att Gulag till stor del byggdes upp av judar? Kan man göra det utan att bli misstänkliggjord och motarbetad? Nej, det kan man förstås inte. Anledningen till detta är att det finns ett folk - nej, inte svenskarna - som är mästare på att tillrättalägga historien för att splittra och befästa sina egna maktpositioner. Frågan är varför vi låter dem hållas och inte säger ifrån. Polacker törs, ungrare törs. Då borde andra också våga.
