Citat:
Ursprungligen postat av Sujok
FYfan det måste ha varit grymt. Beskriv lite mer hur det var. Lät det mycket? HUr långt bort står man på ett ungefär? Kunde man känna några vibbar i marken

Kom in från Orlando, och köerna/specialskyltarna började redan 3-4 mil före ankomsten. Men, som alltid i US, så är man minutiöst organiserade. Höll på att köra in via en väg som var avsedd för speciellt inbjudna. Kallades åt sidan, MP:s med dragna vapen och stram uppsyn o
mörka solglasögon stoppade mig, och snabbförhör om syftet följde. Men dom är samtidigt mkt artiga, och vi hamnade rätt till slut. Avstånd? Bästa 'scenery' är på en halvö, gissar att det rör sig om någon mil eller så. Men sikten är obruten, luften klar, och man ser hur det pyser svag rök ur raketrampen, hela tiden tills take-off. Det finns massor av privatfotografer, med kikarsikte som räcker till månen, man blev generöst erbjuden att kolla när man så ville.
Folkfesten runt evenemanget är svårt att beskriva. Där finns allt - Tv, radio, tidningar, media-what'so'ever - polis, militär, helikoptrar, privatplan, fotografer, filmare, allehanda ambulerande försäljare (öl, läsk, donuts, tingel-tangel, t-shirts, anything). Havsområdet/air space, runt själva uppskjutningsplatsen är avspärrad, inom x antal sjömil har man krigsbevakning. Det låg massor av båtar strax nära linjen, påpassade av patrullbåtar. När vi var där, råkade ett privatplan av misstag kommer innanför 'restricted zone'. Vilket liv det blev.
Jag hade då bekantat mig med ett par killar som stod med sin sändnings-van, med paraboler och antenner på biltaket, för ett floridianskt radiobolag. Dom kunde avlyssna säkerhetspådraget, som jag hörde ifrån deras mottagare, och det planet kan skatta sig lyckligt att det inte blev nedskjutet.
Nåväl, när raketen lyfte, efter all uppladdning och nedräkning, så blev det ett jättesus bland folkmassorna. Ljudet kommer en stund efteråt, och kombinationen var fantastisk, jag tänkte så här...
att människan kan åstadkomma detta...
Sen följde man accelerationen uppåt, den enorma, gråa röksvansen ser till slut helt oproportionerlig ut, i förhållande till raketen, som efter någon minut eller lite mera inte syns, man ser bara spåren. Synintrycket är No 1, därefter ljudet#dånet (
kommer med viss fördröjning), och inte minst ljudet från alla stolta amerikaner. Dom jublar och kramas, tjoar och gläds, för en amerikan är det höjden av lycka att lyckas.
F-n, sitter ju och skriver en uppsats, upptäcker jag. Får kanske rota fram bilderna och lägga upp en slideshow, kanske.