Varför finns inte alla verb i perfekt particip?

Jaa. Det har jag funderat på i hela mitt liv utan att fått svar på. Berätta för mig.

Därför att det inte finns någon central planering som garanterar att språket är fullt systematiskt och komplett – vad nu dét skulle betyda. Kulturministeriet varken vågar eller vill tillsätta en utredning om komplettering av svenskan. Ofta blir en improviserad komplettering fullt begriplig, men ger varning på stavfel:

– Jag var måstad att gå ut med Fido i ruskvädret.

För just det tänkta verbet »måsta« överbryggar ordleken att presens och preteritum sammanfaller.

– Jag måste gå ut med Fido i ruskvädret. — I går eller i morgon?

En parafras på brasklappen kunde vara:

– Härtill är jag nödd och måstad.

Varför finns det ingen språkforskare som fixar till så språket är fullständigt?

Eller blir det ändå fullständigt för man kan använda andra böjningar av verb?

Språket är så fullständigt som folk gör det och så fullständigt som det behöver vara för att inte skapa missförstånd. Det finns ingen språkforskare som kan utöva så mycket påtryckningar att folk ändrar sitt språk. Om vissa verb inte behövs i perfekt particip så är det just för att de inte behövs.

Det finns språkforskare som har ändrat språk, tyvärr. Det är t.ex. ärketönten Sture Allén som ligger bakom att de flesta(?) inte säger "tvåtusen..." om årtal utan det där andra. Som tur är kan ingen tvinga någon som kan tänka själv att deformera sitt språk på befallning.

Språkforskare kan komma med råd, men de har aldrig särskilt stort genomslag eftersom folk gör som de själv vill när det gäller deras eget språkbruk.

Språket blir fullständigt genom att vi fyller luckorna med synonymer och får lite hjärngymnastik på köpet. Språket är ett naturmaterial med lite av samma charm som trä i jämförelse med plast. Det kräver lite hantverksskicklighet för att behärska materialet med kvistar och kärnved. Att gjuta plastprylar kan en maskin göra.

Språkforskare har uppfunnit nya språk som Esperanto, IDO och Interlingua. Ett mål har varit att respektive språk skulle vara regelbundet. Konstruerade språk skulle kanske kunna kallas plastspråk, även om de tre exemplen skiljer rejält inbördes. Det finns ju olika plaster, inklusive kompositer ...

Om språkforskare skulle göra något radikalt så skulle det väl vara att ta ett tag med engelskans stavning. Samtidigt, vi har sett de senaste 60 årens tekniska och ekonomiska utveckling på basis av den knöliga engelskan, vars termer ofta är mycket mer mångtydiga än motsvarande svenska termer. Engelskan stavad på spanska eller finska skulle vara mera lättskriven, men då skulle vi få dras med tjogtals verbformer respektive otaliga kasus istället. Kort sagt, språket ska ge tuggmotstånd för att bland annat fylla sin sociala funktion. Det senare inkluderar att ge barn i åldern 1–12 år välgörande hjärnjympa.

Är du fortfarande kvar i din ursprungliga frågeställning eller har du tagit ett större grepp nu och omfamnar "hela" språket? Ett språk är som en byggnad. Det tar en viss tid att bygga upp och sedan startar underhållsprocessen. Enskilda delar kan förändras och omformas utan att man för den skull behöver låta övriga delar stå outnyttjade. Det går även bra att bo i ett hus under ständig renovering.