Snart ett års aktivt sökande och ingenting - vad ska man göra?

Hej!

Min fru håller på att söka jobb inom sitt yrkesområde men det går otroligt segt och man börjar så smått undra om man gör något fel, eller är verkligen marknaden så död?

Hon är ekolog och miljövetare med sin kandidatexamen från ett utländskt universitet och masterexamen härifrån Sverige. Hon är inte från Sverige men har permanent uppehållstillstånd och pratar utmärkt svenska. Hon är väldigt välutbildad, och det säger jag inte för att jag är partisk utan det är verkligen så, hon har en otrolig bredd i sin utbildning. Dessutom är hon social och har lätt för att skapa kontakter med andra.

Efter att hon tog examen här i Sverige och medan hon gjorde klart sina svenskstudier så letade hon efter enklare jobb, bara för att ha någonstans att jobba och använda språket praktiskt. Hon fick då ett jobb inom ett enklare serviceyrke där det inte behövs någon mer utbildning utöver gymnasiet. Det har varit jättebra, hon trivs med kollegorna, hon är jätteomtyckt på arbetsplatsen och hon har verkligen slipat till sin svenska så det knappt hörs att hon inte är från Sverige. Hon har jobbat där i drygt 1,5 år och nu känner hon att det är dags att hitta något inom sitt yrkesområde.

Vi har sökt åt henne sedan början av det här året, jag vet inte hur många ansökningar vi har skickat, både spontanansökningar och svar på annons. Det värsta är att det är samma visa varje gång: Nej tack, du är jättebra men vi behöver erfarenhet, bla bla bla...
Hon har varit på fyra-fem intervjuer, varav vid minst två var hon en av slutkandidaterna, en av dem (hos ett stort konsultbolag) trodde vi verkligen att det var klart men till slut så tyckte de att hon inte hade en tillräckligt teknisk utbildning. En annan gång sa företaget att hon inte passade för positionen som hon hade sökt till men att de skulle öppna en annan position just för min fru. Det sket sig dock eftersom företaget inte fick finansiering för det.

Såhär rullar det på, dessutom finns det så otroligt många ansökningar som man inte ens får ett svar på trots att hennes kvalifikationer tycks vara helt perfekta just för den positionen.

Vi har pratat med arbetsförmedlingen också då de har vissa program för utländska akademiker, men där är ju det fina att man måste vara arbetslös och ha varit det ett bra tag. Det hade alltså varit bättre för henne att efter examen bara skita i allt och gå och dra, då hade hon kanske kunnat haft en bättre möjlighet än nu...

Är det såhär det ser ut? Finns det något man kan göra annorlunda? Någon som har något knep?

För att sammanfatta tråden redan i början:

• Du kommer få svar som att din fru är slö för att hon inte bara skaffar ett arbete inom den yrekskategorin (Även om hon nu har ett arbete).
• Plugga någon annan inriktning för något bristyrke (Som enligt mig inte finns längre)
• Gå ut och leta jobb direkt öga mot öga
• Använd kontaktnätet

Följ upp ansökningarna! Försök få till ett möte genom att be om att få lämna ansökan personligen.

Byt förnamn

Trist som det är tror jag många arbetsgivare fastnar på hennes utländska förnamn som jag gissar inte är "svenskt" i sin mening.

Kontaktnät är a och o, det finns ingen ni känner som jobbar inom kommun/landsting. Det är väl där en jobbar med dessa frågor ?

Hon har ett förnamn som är svenskt då det är ett vanligt namn både här i Sverige och i hennes hemland. Dessutom tog hon mitt efternamn när vi gifte oss så just nu finns det inget i just hennes namn som säger att hon inte är från Sverige. Du har dock en poäng för i samma veva som hon sökte efter vilket jobb som helst (då var vi inte gifta än) så sökte hon även inom sitt yrkesområde och då var det ännu mer dött än nu, så det kanske påverkade tyvärr...

Vi känner ingen inom kommun och landsting tyvärr, däremot jobbar min pappa på en stor byggkonsultfirma. Han har hört sig för med flera personer men det är helkört, de vill ha folk med erfarenhet.

Be henne söka obetald praktikplats eller jobba för slavlön. Tyvärr ser det ut så i många fall nu. Mitt första jobb (vik skolbibliotekarie) gick jag ner 2000 under medelingångslön bara för att få jobbet, tyvärr ser det ut som om jag fortfarande måste gå ner i lön då jag inte har den mängd erfarenhet för att konkurrera med en stor del av de andra sökande.

Arbetsmarknaden för akademiker i Sverige är rätt så usel så länge man inte är inom Teknik, och vi verkar dessutom vara på väg nedåt i konjunkturen vilket ytterligare försvårar läget. I Sverige värderas inte akademisk skolning speciellt högt; praktiska kunskaper dvs erfarenhet är långt mycket viktigare. Utbildning är dessutom färskvara och efter ett par år kan det bli riktigt svårt. Jag känner en person som jobbade extra inom serviceyrken under utbildningstiden och sedan fortsätte där efter examen, medan hen letade jobb och tyvärr fick hen svårt att få ett bra karriärinsteg och fick fortsätta med mindre kvalificerade tjänster. Viktigare än allt annat är att så snabbt som möjligt få relevant arbetslivserfarenhet. Går det inte att få jobb så gäller det att försöka praktikvägen. Det är rätt så vanligt att personer erbjuder sig att jobba gratis i ett par månader för att få erfarenhet och få visa upp sig.
Personligen tror jag att namnet spelar mindre roll. På de flesta arbetsplatser i Sverige så finns det personer med avvikande namn.