Citat:
Ursprungligen postat av Megaforce
Till skillnad från dig så har jag träffat hennes föräldrar och vet vad de står för och kan. Har dock inte träffat henne själv men vet att hon har en bra utbildning och är akademiskt skolad i journalistik.
Vad det gäller hennes bakgrund så säger man inte överklass i Göteborg (det är bara stockholmare som säger så), utan hon är av fin familj heter det.
Korkskalle
Sedan när är en fin familj detsamma som god bildning? Du är någonstans på tjugo-, trettiotalet. Det är 2010 nu.
De flesta och då har jag vuxit upp i det där själv, lägger inte alls någon vidare tid och livsvägledning på sina barn. De är alldeles för uppslukade av sig själva och sitt självförverkligande ofta i ofas med verkligheten vilket oftare än man tror ger upphov till olycka, bitterhet och olyckliga förhållanden som ofta baserats på umgängets krav, ekonomiskt inflytande, kontakter och status.
Än mindre förkovrar de dem i något annat än det som är nödvändigt för att hävda sig socialt i umgängeskretsen av status och umgängesskäl. Dvs man lär ut det som anses socialt användbart för att barnen skall få rätt umgänge. Barnen får "rätt" kläder, spelar tennis, golf, seglar, rider och lär sig se och värdera saker och människor efter vad detta kostar eller är värt.
Föräldrarna ger däremot inte sina barn ett jota av exklusiv tid och genuina förtroendefulla samtal. Istället ägnar föräldrarna mest tid åt varandra eller sin umgängeskrets där barnen istället utlämnas till syskon, kamrater och kamraters föräldrar. Att läsa eller få böcker eller bilda barnen intellektuellt förekommer överhuvudtaget inte längre annat än om föräldrarna av umgängesskäl ska hävda sig med någonting sådant vid enstaka tillfällen.
Du har noll koll och vet inte vad du pratar om. De som är mest vilsna och mår sämst och har ett ansträngt förhållande till sina föräldrar där de inte skulle drömma om att anförtro dessa någonting är just de barn som växer upp i "fina familjer". Det är också dessa barn som mest tummar på vad man får och bör göra är just barnen i de "fina familjerna" som du väljer att uttrycka dig. Det är de som nämligen innerst inne vet att det alltid finns utvägar som kan nyttjas genom ekonomiskt och socialt inflytande. Det har snarare blivit till en statussymbol bland unga att visa för varandra att man kan göra vadsomhelst mot vemsom- och vadsomhelst eftersom man vet att man alltid blir räddad. Pappa betalar. Sådan bakgrund ligger aldrig till grund för förkovran. För man lär sig att man inte behöver anstränga sig utan att allting ändå ordnar sig oavsett. Vad föräldrarna vet och kan är väl sällan det som de lägger ned sin själ på att lära sina ungar. Det handla ungarna kan göra predcis vadsomhelst för de vet att det socialt sett ses mer mellan fingrarna på vad de gör eftersom alla "vet" att dessa ändå kan bättre. ungefär som "busstreck". de där busstrecken går tyvärr dock allt längre upp i åldrarna vilket snarare vittnar om en mer outvecklad social och emotionell mognad.
Det finns massor av föräldrar som "vet och kan" en massa utan att de lägger ned tid och energi för att föra vidare någonting till sina barn. Det här hur mycket tid man lägger som avgör inte börd och plånbok.....

Vad föräldrarna därmed "vet och kan" är ingen förutsättning för någonting när det gäller barnen. Det som förs vidare till nästa generation är snarare en fråga om föräldrarnas vilja och kapacitet att lägga ned tid och långt och träget arbete som förälder vilket yttrar sig i trygga och emotionellt mogna barn. Det som avgör är föräldrarnas emotionella ansvar och deras världssyn. vad vill de utrusta sina barn med?
Räkmackeföräldrar skapar räkmackebarn-ofta rent dumma, enfaldiga, hänsynslösa, självtillräckliga professionellt inkompetenta och okunniga barn. "Idiot sons" som Gordon Gekko i "Wall street" uttrycker det.
Ebba von Sydow vid flera tillfällen både i skrift och tal varit noga med att uttryckligen hävda att hon är rik och att hon har mycket pengar. Ebba von Sydow har inte den intellektuella kapaciteten att hon begripit skillnaden på det brackiga beteendet och anspelandet på band till "fin familj". E v S är så illa utrustad bildningsmässigt och intellektuellt, att hon tror att det är samma sak att gå omkring och säga till höger och vänster att man är "rik" som att man är intellektuell och bildad. Hon gör detta för att försöka hävda sin status som högre stående. Annars hade hon inte behövt säga så. Det är det inte.
Det vittnar snarare om samma statusattityd som människor utan bildning men med ett övermått av pengar ofta visar upp, där man tror att de ekonomiska resurserna uppväger allting annat som man saknar. Man strävar efter att hävda sig till varje pris och därmed visar hon också hur illa utrustad hon är klass-( ej monetärt utan abstrakt självuppfattningsnivåmässigt) om sin egen ställning och bildning.
De som har intellektuell skärpa och verkligt god uppfostran med ansvar och okonstlad inställning till andra har inte det otillräcklighetsmedvetandet som ger upphov till att man tar varje tillfälle i akt att hävda motsatsen. De är helt enkelt inte lika uppslukade av sig själva.
De som dessutom har verkligt mycket pengar, har en så avspänd attityd till dessa att de knappt tänker på dem såsom något som tillför dem något. Ebba däremot tycker att "mycket pengar" tillför henne något, samtidigt som hon gärna vill låtsas att hon har just det avspända förhållandet till ett etablerat och exklusivt liv i de finare salongerna inför tillvaron och omgivningen. Skillnaden är den att de med just den avspända attityden till just pengar, inflytande och status dessutom har lärt sig att pengar är ganska ointressant för den personliga utvecklingen. Pengar löser många vardagliga problem och köper många upplevelser men allting kan å andra inte köpas. Det innebär för det mesta bekymmer och ofrihet att hävda att man har en massa pengar, eftersom man bara får en massa oönskad uppmärksamhet och en opålitlig och statusfixerad omgivning.
Med det resonemanget frågar sig säkert den, som läser det här, då varför det ändå är så mycket stelt, konservativt och självhävdande beteende bland den typen av människor. Jo. Oftast är det faktiskt de som kommit in i umgänget utifrån, som håller allra hårdast på regler och avståndstagande och som sätter en sådan prägel på sina respektive och omgivningen att detta ofta kväver en öppnare atmosfär. Det är oftast det som gör att många som är avspända, när de är för sig själva istället blir stela och tråkiga, då de är medvetna om att de ständigt är påpassade och iakttagna av människor som inte känner sig avslappnade. Därför är oftast de ingifta, de som mest lägger sordin på all uppsluppen stämning. Sådana som t ex Silvia i kungafamiljen.
E v S faller tyvärr på sitt eget grepp. Det hon tror är så viktigt, är egentligen inte viktigt annat än i andras ögon och har man någon form av självuppfattning bör man vara medveten om att det viktigaste är att man trivs med sig själv. Inte att omgivningen trivs med en själv och E v S tror att hon måste förstärka sig för att kunna hävda sig och därmed bryts också den illusion hon vill upprätthålla.
Det är under de svåra stunderna då alla ens egna förutsättningar sätts på prov, som man lär sig vilka människor som är folk och vilka människor som endast är gamar, råttor och flugor.
Kan bara avsluta med Funky Catsos väldigt insiktsfulla frågeställning:
Citat:
Ursprungligen postat av FunkyCatso
Okej, men knullar man sig verkligen fram i karriären om man är "av fin familj"? Förutsatt att det stämmer det där med Virtanen alltså...

Supermarine signing off...