Citat:
Ursprungligen postat av Garfield.com
Överklass kallas ibland de personer eller släkter som tillhör det fåtal procent av befolkningen som har det bäst ställt ekonomiskt.
Personer ur överklassen har typiskt tillräckligt stora förmögenheter för att inte behöva arbeta för att överleva (räntan på deras kapital motsvarar räcker för att upprätthålla existensminimum). [/b]
I utpräglade överklassammanhang förekommer ibland vissa etikettsregler som för utomstående kan förefalla mer konstlade än situatiuonen kräver. En del av förklaringen till detta står att finna i att överklassens gynnade situation tenderat att vrida dess medlemmar åt det konservativa hållet (undantag finns naturligtvis), en del i att det är lättare för medlemmarna att skilja en person av "gammal god familj" från en person som själv skaffat sig pengarna (en så kallad uppkomling).
Man kan även, genom börd, tillhöra överklassen, utan att för den skull inneha någon förmögenhet.
susning.se
"
överklass, i allmänt språkbruk använd och mångtydig benämning på samhällets bäst situerade grupper. Stundtals används ordet om kungahuset och adeln, och den som tillhör överklassen är i så fall född in i den. Numera torde det vara vanligare att till överklassen också räkna vissa andra eliter, i synnerhet familjer med stora förmögenheter och stort inflytande över det ekonomiska livet. Högre ämbetsmän i statlig tjänst hänförs gärna till överklassen, men deras status har under senare år sjunkit drastiskt. Det var N.H. Quiding och framför allt Strindberg som gjorde orden "överklass" och "underklass" populära i det svenska språket. Benämningarna kan inte tjäna som utgångspunkt för en seriös klassanalys men äger i sig en påtagligt expressiv kraft."
NE
Låter som vi själva kan välja om vi kallar Ebba överklass eller inte, och då väljer jag nog det senare.