Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra, jag håller på att bli knäpp på riktigt. Att jag är en bortskämd jävla skitunge är jag väl medveten om, men jag klarar verkligen inte av att hålla känslorna i schack. Tankarna på självmord dyker upp dagligen och i ärlighetens namn så litar jag inte på att jag kommer att kunna bibehålla denna jävla status quo särskilt länge till.
Fallolycka för 6-7 månader sen. Föll 10 m och landade på asfalt. Vaknar upp dagen efter inne på lasarettet, helt jävla sönderslagen. Mitt ansikte kändes mjukt för ansiktsbenet hade slagits in flera cm i skallen. Jag var en smula omtöcknad.
Det var dock benen som hade tagit mest stryk. Lårbenen var knäckta, foten söndersmulad. Det opererades in pinnar av titan i mina ben och jag blev sedan sängliggandes i ungefär 5 månader innan jag tog mina första steg igen. Mest rullstol blandat med rullator, men fortfarande en jävla massa sängliggande.
De senaste två månaderna har jag tränat som en galning och sen ca en månad så använder jag inge hjälpmedel alls. Det innebär dock inte att benen har läkt som de ska, nej, det vänstra strular än och jag vet inte vad jag kan göra åt det.
Man upptäckte rätt fort att jag inte kunde böja mitt vänstra ben fullt ut, eller ens särskilt mycket. 50-60 grader funkade då, inte mer. Man visste inte varför. Ett par månader går och jag har nu tränat benet till 100 graders böj. Problemet är dock att mitt jävla knä är halvlåst i en rak ställning och när jag böjer på det i ett steg så gör det FÖR ONT.
Jag KAN alltså ta ett gäng normala steg, men då måste jag verkligen fokusera. Mitt trasiga jävla vänsterben ställer verkligen till problem. Även om jag i nuläget kan ta mig framåt så kan jag inte gå, långt ifrån. Jag kan "ta mig framåt" i en 1/5-dels normal hastighet.
Jag har inte träffat nån ortoped på snart två månader, så jag har inte kunnat snacka med nån av dem än, men det kommer. Jag är dock i behov av att bolla lite tankar ändå, för det här tär nåt helvetiskt på mig. Jag är på benen, men de funkar inte och jag behöver mina ben för att leva. Melodramatiskt som fan, men det är precis så det är. Piss mådde jag redan innan olyckan och bättre ser det ju inte ut nu.
Finns här någon alls som skulle kunna göra ens en enkel bedömning om jag postade ett inlägg där jag mer djupgående beskriver mina symptom? Vet att det inte direkt är optimalt på nätet, men ska som sagt inte träffa läkare igen på ett tag och innan dess skulle jag som sagt behöva bolla lite.
Tack som FAN!
Fallolycka för 6-7 månader sen. Föll 10 m och landade på asfalt. Vaknar upp dagen efter inne på lasarettet, helt jävla sönderslagen. Mitt ansikte kändes mjukt för ansiktsbenet hade slagits in flera cm i skallen. Jag var en smula omtöcknad.
Det var dock benen som hade tagit mest stryk. Lårbenen var knäckta, foten söndersmulad. Det opererades in pinnar av titan i mina ben och jag blev sedan sängliggandes i ungefär 5 månader innan jag tog mina första steg igen. Mest rullstol blandat med rullator, men fortfarande en jävla massa sängliggande.
De senaste två månaderna har jag tränat som en galning och sen ca en månad så använder jag inge hjälpmedel alls. Det innebär dock inte att benen har läkt som de ska, nej, det vänstra strular än och jag vet inte vad jag kan göra åt det.
Man upptäckte rätt fort att jag inte kunde böja mitt vänstra ben fullt ut, eller ens särskilt mycket. 50-60 grader funkade då, inte mer. Man visste inte varför. Ett par månader går och jag har nu tränat benet till 100 graders böj. Problemet är dock att mitt jävla knä är halvlåst i en rak ställning och när jag böjer på det i ett steg så gör det FÖR ONT.
Jag KAN alltså ta ett gäng normala steg, men då måste jag verkligen fokusera. Mitt trasiga jävla vänsterben ställer verkligen till problem. Även om jag i nuläget kan ta mig framåt så kan jag inte gå, långt ifrån. Jag kan "ta mig framåt" i en 1/5-dels normal hastighet.
Jag har inte träffat nån ortoped på snart två månader, så jag har inte kunnat snacka med nån av dem än, men det kommer. Jag är dock i behov av att bolla lite tankar ändå, för det här tär nåt helvetiskt på mig. Jag är på benen, men de funkar inte och jag behöver mina ben för att leva. Melodramatiskt som fan, men det är precis så det är. Piss mådde jag redan innan olyckan och bättre ser det ju inte ut nu.
Finns här någon alls som skulle kunna göra ens en enkel bedömning om jag postade ett inlägg där jag mer djupgående beskriver mina symptom? Vet att det inte direkt är optimalt på nätet, men ska som sagt inte träffa läkare igen på ett tag och innan dess skulle jag som sagt behöva bolla lite.
Tack som FAN!
