Aborträtten förklarad

Många feminister är dock mycket inkonsekventa vad gäller detta. Tänker åtminstone på tre perspektiv här där feminister som förklarar att abort bara handlar om rätten till sin egen kropp lyckas avslöja sig själva eller snubbla på sin egen logik.

1. Det är inte helt ovanligt att man hör etablissemanget motivera helt öppet med att abortförbud är förkastligt med motivet att kvinnor inte ska tvingas bli föräldrar mot sin vilja. Detta har jag hört vid ett antal gånger i nyhetsinslag och samhällsdebatter som det primära argumentet för att abort ska vara lagligt (och skattefinansierat). Man säger rakt ut att det handlar om just detta. Det här blir dock lite svårt att hålla fast vid då samma etablissemang gärna tvingar män att bli föräldrar mot sin vilja om de råkar göra någon på smällen. Det är egentligen först när dessa två perspektiv ställs mot varandra som de motiverar det med just rätten till sin egen kropp. Man byter helt enkelt anledning till varför abortmotstånd är förkastligt baserat på vad som tjänar kvinnorna bäst för stunden.

2. Dock hör man nästan aldrig från samma håll några krav på att det ska bli tillåtet för människor att knarka exempelvis. När det kommer till abort är rätten till sin egen kropp jätteviktig, men när det kommer till sådant som rätten att ta droger är den inte värd någonting.

3. Sedan ska man även ha i åtanke att om det bara handlar om rätten till sin egen kropp så fallerar ju argumentet med sena aborter (dvs aborter där fostret är livsdugligt). På en del håll (om jag inte är felinformerad) får man genomföra abort långt in i slutfasen på graviditeten även då fostret skulle gå att rädda. Om det bara handlade om rätten till sin kropp så skulle man ju i så fall kunna avlägsna fostret från kvinnan i exakt samma fas och hålla fostret vid liv på maskinell väg. Då skulle kvinnan kunna behålla rätten till sin kropp utan att fostret blev dödat.

Var i lagen definieras en person som "en människa som saknar fysisk parasitism mot en annan människa"?

Det är enligt mig, som feminist, en oväsentlig detalj. Det är klart att ett embryo inte har de egenskaper vi anser måste uppfyllas för att kalla något en människa, men samtidigt är det klart att det normalt kommer att utvecklas till en sådan. Det är en potentiell människa och bör i princip ha samma rättigheter som människor. Den huvudsakliga anledningen till att vi bryr oss om fostret t ex ännu inte har en hjärna är för att det känns lättare att avsluta en cellklump än en människa. Men i vecka 18 (eller för den delen 22) instämmer nog de flesta i att det inte längre handlar om en cellklump utan en blivande människa. (fräscha upp kunskaperna här om det behövs: http://www.1177.se/Skane/Tema/Gravid/Graviditeten/Graviditetskalender/Graviditeten-vecka-for-vecka/?ar=True)

Det som däremot är väsentligt är rätten till sin egen kropp och därmed bör abort vara tillåtet fram till dess att fostret kan överleva utanför modern (om än med hjälp av modern läkekonst). Det tråkiga med det här kriteriet är att detta varierar med teknologi, kön och etnicitet, vi vill generellt gärna se att dessa kriterier inte avgör människovärde.

Jag anser att det är svårt att försvara abort på andra grunder.

(och till theRulerOfBethos, jag tycker definitivt att mycket av vår narkotikalagstiftning är omoralisk, men jag ser det inte som jämförbart. Det här handlar inte om rätten till att få göra vad man vill med sin kropp utan om rätten till sin kropp, ingen får skörda eller använda delar av mig mot min vilja.)

För att en sådan här diskussion skall bli fruktbar måste man reda ut besticken från början. Några grundutgångspunkter behövs.

1) Fortplantning är en biologisk förutsättning för artens överlevnad. Av det följer att om ingen fortplantar sig så dör homo sapiens ut. Vi kan värdera detta på olika sätt, men i biologisk mening anses det numera närmast oomtvistat att fortplantning och artöverlevnad är basala drivkrafter och den viktigaste evolutionära utgångspunkten.

2) Om vi således antar att fortplantning är något i grunden gott för oss både som individer och som art, så får det konsekvensen att etablerad fortplantning är bättre än utebliven fortplantning. Det kan därför inte anses "lika fint" att aldrig fortplanta sig som att göra det. Inte heller "lika fint" att lättvindigt genomgå abort, som att frambära ett fullgånget barn.

3) I detta sammanhang måste också framhållas ansvarsprincipen. Den är helt fundamental för all frihet. Frihetens förutsättning är förekomsten av ansvar, t ex ansvaret att respektera andra människor och förmågan att ta ansvar för sin handlingar.

Så vad får då detta för konsekvenser för abortfrågan?

Givetvis skall ingen kvinna tvingas att föda ett barn. Detta val skall ligga hos kvinnan. Lösningen på det är enkel; hon avstår heterosexuellt sexuellt umgänge eller använder beprövade preventivmetoder. Men! Om kvinnan nu har frivilligt sex och underlåter att använda beprövade preventivmetoder och blir gravid? Ja, då träder ansvarsprincipen in. Ett bristande ansvar för sina sexuella aktiviteter, leder till ett ökat krav på ansvarstagande under graviditeten istället. Då har ytterligare en individ tillkommit. Ty det är en biologisk självklarhet att det nyblivna embryot utgör en egen individ utrustad med rättigheter. Det är en unik individ som med sin egen genuppsättning. Konceptionsögonblicket måste anses vara livets startpunkt och därmed har vi en helt annan situation.

Att helt samvetslöst släcka ett liv genom abort är förkastligt. Jag vill inte kalla det mord, men det är definitivt ett dödande. Att döda skall vi enbart göra i extrema situationer. Graviditet är inte extremt, utan ett normalförhållande i en frisk kvinnas liv. Välskapta kvinnor blir i regel gravida under sin fertila tid. Så är abort aldrig acceptabelt? Jo, det är det.

Jämlikt ovan resonemang, så kan vi identifiera följande situationer som är legitima aborttillfällen:

1) Graviditet uppkommen genom sexuellt tvång. Detta torde vara ovanligt, men kan lika fullt förekomma. Denna legitimitet bygger på ovan beskrivna frihetsförutsättning. Har kvinnan inte sjlv valt sexuellt umgänge, så kan hon inte sägas ha ansvar för fostret.

2) Graviditet som hotar kvinnans liv eller hälsa. Det förekommer dessvärre att fostret orsakar allvarliga medicinska problem för kvinnan. I dessa fall är det rimligt att kvinnans liv värderas högre än det ofödda barnet.

3) Allvarliga medicinska problem hos fostret. Detta är också rimligt givet ansvarsprincipen. Medicinska problem hos fostret kan dels försvåra en förlossning, dels orsaka betydande risker för modern längre fram under graviditeten.

4) Modern är underårig. Sexuellt umgänge är tillåtet från 15 år. Först då anser lagstiftaren att en person är kroppsligt och själsligt mogen för den sortens aktiviteter. (Det kan fö diskuteras om inte den åldern borde höjas till 18, men nu är läget som det är.) Den som blir gravid utan att ha fyllt 15 år kan inte anses ansvarig för sin handlingar, och bör då ha möjligheten att genomgå abort, utan tvång givetvis.

Således kan vi sammanfatta det legitima (vilket inte är detsamma som det legala) läget som så, att en kvinna har all frihet att inte behöva bli gravid. Hon har däremot om graviditet uppkommer, ett ansvar för att säkerställa barnets utveckling och födelse. En felaktigt utnyttjad frihet, leder således till att ansvaret tar över. Vi kan jämföra detta med andra situationer i livet, t ex så har vi frihet att bege oss ut i trafiken, men om vi orsakar en olycka så har vi att ta ansvar för våra handlingar, inte frihet att smita därifrån.

Dagens situation i Sverige, där svenskarna minskar genom decennier av ansvarslös abortpolitik, och där massaborter är vardag, ca 35000 om året, är helt oförsvarlig. Det vet också alla inblandade.

Aborterande kvinnor vet detta, och vill därför inte skylta med sina namn. Förslag om att utförda aborter skulle vara offentlig handling skulle knappast emottas väl. Läkare vet detta, varför regelverket för dessa utformats så att de inte kan vägra utföra abort. Men framför allt är det för att massaborter är etiskt helt oförsvarligt som varje försök i offentligheten att problematisera och diskutera dessa omedelbart möts med frenetiska motanfall från kvinnoorganisationernas sida. Sådan ilska tyder på att de är moraliskt oförmögna att hantera sakläget.

Just den dimensionen av abortfrågan är väldigt jämförbar med narkotikalagstiftningen. Det du skriver är bara ren semantik. Om rätten till sin kropp är det primära så ska man naturligtvis ha rätten att göra vad man vill med sin kropp, inklusive att knarka. Annars handlar det bara om ytterligare ett sätt att byta ut sina argument utifrån vad som passar en för stunden.


Dock så är du förmodligen konsekvent på den punkten eftersom du som du påstår även är emot nuvarande narkotikalagstiftning, men en stor del av dem som förespråkar abort med argumentet (rätten till sin egen kropp), tror jag inte tycker så, och dessa människor hycklar stort.

Är fostret livsdugligt utför man inte en abort då blir det en för tidig förlösning istället om det är fråga om fara för kvinnans liv och hälsa. Det är i alla fall så det är tänkt, men abortlagen har inte riktigt hängt med i den medicinska utvecklingen så därför går det i dagsläget att göra abort på foster som är lika gamla som foster som har klarat en tidig förlossning. Förhoppningsvis kommer man snart att ändra gränserna för abort med tanke på att de ligger så nära tiden för när det går att rädda foster.
En kvinna kan göra abort med tillstånd fram till vecka 22 samtidigt som man räddar barn som fötts i vecka 23, vilket är helt absurt som jag ser det.

Det är den svenska lagstiftningen. Har förstått det som att det finns andra ställen i världen som utför aborter senare, borde kanske ha skrivit att mina punkter inte nödvändigt handlade om den svenska lagstiftningen utan mer om argumentet som sådant.

Haha som om det spelar någon som helst jävla roll hur man "motiverar" det. Aborträtten ÄR rätten att avliva sin avkomma allting annat är och förblir svammel.

Där satte du fingret på problemet med det här landet, man ska ensidigt kunna åberopa rättigheter som kränker någon annans rättighet när den senares värderas lägre. Rättigheter och ansvar är två sidor av samma mynt och ett bra samhälle inser det.

Enligt lagen blir du en person när du föds eller kommer ut på annat sätt (t.ex. kejsarsnitt). En person enligt lagen är någon som har rättsförmåga, vilket foster inte har (men som omyndiga barn däremot har). Du har ju bevisligen fysisk parasitism mot din mor tills du kommer ut, vilket sammanfaller med det ögonblick du blir en person. Vidare är det (än så länge) omöjligt att upprätta fysisk parasitism mellan två (födda) människor. Tack för din fråga. Jag tycker dock att sånt här är självklart och att du nog kan räkna ut det själv om du försöker litet.

Det är inte så det fungerar. Du kan åberopa dina rättigheter oavsett andras rättigheter. De enda undantagen är de som är reglerade i lag. Till exempel har du rätt att vifta med din näve, eftersom den är din, men enligt lagen får du inte vifta med den i någon annans ansikte, förutom i vissa situationer.

Nu är ju inte lag och moral samma sak, för även om vår kära lagstiftande församling skulle skapa en lag som säger att alla ska ha en radiosändare uppstoppad i anus så anser jag mig ha den moraliska rätten att vägra följa den lagen. Nej, det jag pratade om är en etisk frågeställning vilket alltid verkar undvikas när abort diskuteras. Kvinnans rättighet kontra det ofödda barnets rättighet samt ansvaret som borde åligga både man och kvinna att inte pippa utan preventivmedel.