Grov mordbrand Dalarö, två barn döda, 2013-09-29

Ha ha, Blandade visst ihop två olika saker.

1
Barnen fick inte träffa varandra sen för ett år sedan. Det bör vara ungefär i tiden för när JW var otrogen.
För att inte hans äldre barn skulle få veta ville han splittra sina två barnaskaror och på något vis ge sken av att han var missnöjd med barnen.
(min åsikt)
2
Tidningsartikeln var från 1 Oktober. Om att han splittrade barnen för ca ett år sedan enligt fru1

Lätt att snubbla ...

Jag tror han ville "splittra för att söndra" för att Fru1 och Fru2 - och dom vuxna barnen - tillsammans förstod att det var något som inte var som det skulle med Honom. Den till ytan perfekta Mannen.

Du förstår säkert att jag menade ett mentalt staket.

När jag började söka efter andra fall där en fader dödat egna barn var det i föreställningen
att sånt här ohyggligt sker ganska sällan, både här i landet och utrikes.
Men ställdes snart inför dokumentation som visar ett helt annat förhållande; att det händer
skrämmande ofta. Någonstans. Ja, mest hela tiden faktiskt även om fenomenet är
mer sällsynt förekommande just i vårt rike.
En far kastar sin 4-åriga dotter över ett broräcke, en annan bjuder på kakor först och
sedan skär han halsen av dottern och sonen. I ett fjärde fall huggs det besinningslöst med
kniv och två andra oskyldiga barn stryker med under ett oerhört lidande.
En far sätter sina tre barn i bilen och kör ner med dem i ett vattendrag så att de drunknar
Själv överlever han dock.
Och nu en 40-årig svensk pappa som låter sina avkommor dö en kvalfylld död i lågorna
i en liten fritidsstuga utanför huvudstaden.

Och i de flesta fallen handlar det uppenbarligen om att genom dödandet av barnen så
vet gärningsmännen/fäderna att de gör mödrarna illa så mycket det bara går, mödrar som
av olika orsaker inte längre vill leva i en relation med dessa män.
Hämndlystnaden och hatet hos den bortvalde förefaller vara helt enormt.
Det sker ingen besinning. Man stoppar inte. Man fullföljer vansinnet. Man dödar hänsynslöst
och vållar livslånga trauman för andra.
I vissa fall tycker man sig kunna spåra graden av det hat den "bortvalde" mannen erfar
i själva utförandet av dödandet. När man hugger ihjäl barnen så är det lika mycket riktat
mot mamman; detta är den ursinniga vreden vederbörande känner gentemot expartnern,
varje hugg är utdelat mot henne också i samma stund det sker.
Barnet är plötsligt förvandlat till en tingest. Att använda som ett verktyg i hämndakten.
Pappan har klivit ur sin mänsklighet och barnet blir inte heller mänskligt för honom.
En mördande pappa har hamnat i en avgrund och går inte att nå någonstans längre.

Antalet fall överraskade mig alltså. Jag hade inte trott att de var så många på långa vägar.
Det skrämmer och det inger beklämning.

Hur förhindra att det ska ske igen? Det går väl inte? Det är bara att vänta in nya liknande
fall där andra "kränkta" och hatfyllda personer som inte förmår hantera separationer
på ett vettigt sätt, agerar som mordiska vettvillingar och skapar tragedier och död.

Ska man kanske råda alla kvinnor som överväger att ta sig ur relationer med män som
uppvisar svåra narcissistiska eller rent psykopatiska personlighetsdrag och där vardagen
kanske är kantad med fysiskt våld och psykisk terror, att för allt i världen stanna kvar
och inte göra allvar av sina planer? Härda ut i helvetet och ge fan i att lämna?
För annars så kan kvinnan själv mista livet på ett våldsamt sätt eller så går det ut över
ett barns liv istället?

Det är synd om människorna skrev Strindberg.
Men det är inte synd om alla dessa människor som skapar helveten åt andra att leva i.
Det kan det aldrig vara.

Ja, detta är sannerligen frågan, men det handlar om män också, inte att förglömma. Och vuxna barn.

En sak tror jag dock att du har fel i. Narcissister brukar inte använda annat våld än det psykiska, det är först vid uppbrott det blir fysiskt angrepp. Dessa människor är också trevliga och sympatiska, tills de blir, eller känner sig kränkta. Viktigt att påpeka är att det faktiskt kan ligga riktiga kränkningar bakom en narcissistisk hämnd, men att de agerar och reagerar något mer vettvilligt än andra människor.

Vad man kan göra är i alla fall att se till att barn har tillgång till båda sina föräldrar (ja, det är som att svära i kyrkan i denna tråd), men barn som tappar en förälder mår som regel sämre. Alltså måste par som skiljer sig se till att den ena inte förfördelas, möjligen ska en domstol sätta upp villkoren. Kanske kan utomstående insyn hjälpa människor mot att någon försöker hitta på egna regler som är orättvisa och orättfärdiga? Detta lär dock vara en dyr reform, eller?

När man säger att barn ska ha tillgång till båda föräldrarna generaliserar man, för att det är bäst i de flesta fall, och för att det är så de flesta separerade ordnar saker, och vill ha det.

Men människor är individer och har inte samma förutsättningar vid en separation. Detta fall visar med all tydlighet, att det finns fall som måste utredas av de som har kompetens på området. Kanske PBU?

Det fanns varningsklockor som vi vet om, som hans tidigare hot och konstiga förbud för barnen att träffas. Det fanns säkert mer som inte avslöjats ännu. Andra fall som inte följer mallen är där kvinnor måste gömma sig, för det finns ingen hjälp att få. En del kvinnor med möjlighet att komma undan, jagas utanför Sveriges gränser.

Det jag vet, är att de som anmäler en trevlig karl med personlighetsstörningar blir inte trodd. Min tanke är att en polis eller socialassistent inte har utbildning och kompetens att avgöra eller se vad som pågår. Det enklaste blir att anklaga kvinnan för umgängessabotage och tillvita henne egenskaper, som hon inte har.

Pappor och manliga förebilder är på modet i våra tider, som en lösning på alla problem. Antagligen för att det är politiskt gångbart, och kostar inte statskassan pengar. Det presumeras så mycket, och den åsikten som är på modet bestämmer hur barn ska växa upp. Historiskt sett har män varit frånvarande, och konstigt nog så var barnen skötsamma, och pojkarna blev män.

Till Vresrosen
Jag håller med om det du skriver. Men jag är övertygad om att jurister,
poliser, socialtjänst känner till problemet dvs ALLA VET.
Varför väljer man då att inte se? Jag tror att det beror på att
man väljer den enklaste och billigaste vägen, framförallt den enklaste
Och så har man som argument att "det är för barnens bästa".
En kortsiktig och feg lösning - effektiv i starten men som kan sluta i katastrof.

Någon hoppas att de anhöriga inte läser detta.
Jag tror att om dom gör det så får dom bekräftat vad dom alltid känt men inte
kunnat sätta ord på. Exfrun säger " jag kände att något inte stämde, men så
länge man inte sa emot så var allt bra, jättebra".

Ett litet ljus i denna mörka, svarta narcissistiska tunnel är (som jag inte tror
har nämnts?) att dessa människor är mycket rädda. Dom har enorm respekt för
som dom uppfattar, auktoriteter, och väldigt måna om att putsa fasaden och sköta sig utåt.
( därav gm helt knäckt nu - planen misslyckades och fasaden borta. Han betraktas inte längre
som den duktige mannen som ensam försörjer sina fyra barn. Nu är han barnamördare.)

Iallfall - vad jag ville säga är att med gemensam krafter kan man skydda sig.

Angående det, av mig, fetade: Tyvärr är det nog så, ändå, att personlighetsstörda inte är mottagliga för behandling. (det finns visserligen framgångsfall med behandling av instabil emotionell personlighetsstörning på vissa behandlingshem i Sverige men det här nog till undantagen och är helt OT i den här tråden).

Den enda framkomliga vägen är, enligt dem som arbetar med detta, är att försöka få dem att se att deras handlingsmönster skadar och sårar andra. Oftast inser narcissister inte detta och ingen förändring kommer till stånd.

Jag anser, som kvinna, att ingen ska behöva vistas i ett destruktivt förhållande, som man vill lämna, tillbakahållen av hot om att barnen skull komma att skadas eller till och med dödas.

Däremot tror jag det är viktigt att människor i allmänhet får kunskaper om hur narcissister och andra personlighetsstörningar fungerar.
Det skulle medföra att man kanske lämnar ett förhållande på ett tidigt stadium, eftersom man vet att det aldrig kommer att bli bättre.

Visserligen kommer narcissisten att söka nya offer men med allt mer spridd kunskap, blir det kanske svårare för dem att hitta partners och då, kanske, kanske börja fundera över sin egen roll i det.

Tvärtom, de är helt orädda. De lever i sin bubbla. Oftast gör de "bara" bort sig. En människa som har respekt för auktoriteter, samhället, andra, de mördar inte, de startar inte hämndaktioner, de spårar inte ur så som narcissisterna gör. Narcissister saknar stoppknapp, slåss till sista blodsdroppen, även bokstavligt talat.

Instämmer om det där med kunskap, kan inte minnas att jag läste något om personlighetsstörningar i gymnasiet, men de kanske inte var "uppfunna" då? Det narcissisten sysslar med är egentligen avancerad mobbing.

Precis som psykopaten måste n-typen bli överbevisad om sin skuld, innan de medger något felsteg, så hur nära de står varandra känslomässigt är inte helt klart. Båda typerna måste bli överbevisade om sin skuld innan de erkänner något felsteg, men jag tror att n-typen har känslor för sin närmaste familj och att insikterna gradvis kommer att knäcka gm.

Hej och tack för ett intressant inlägg. Just rädslan tror jag du har rätt i. Det värsta för en narcissist är inte om folk inte gillar dem - det avfärdas ofta med att folk är idioter.
Men när den egna självbilden rämnar slutar det inte alltid lyckligt.