Citat:
Ursprungligen postat av
Sokko
Ta en titt i andra trådar där tonårskillar och unga män är förövare - du kommer att bli förvånad! Jag kan föreslå bl a trådarna om Vollsjö-mordet, kattdödaren i Göteborg och Örgryte-kidnappningen av en 9-årig flicka (i det sistnämnda fallet påminner föräldrarna kusligt mycket om dessa föräldrar, i hålla fin fasad och inte se sina barn)
Kan bara säga det att det är inte så himla svart eller vitt vad gäller förtroenden mellan föräldrar och barn. I tonåren pågår en frigörelse från föräldrar och oavsett hur bra föräldrar är så kan denna frigörelse bli kaotisk, ungdomen kan bli tystare och kanske inte prata eller anförtro sig som det har gjort tidigare - det utan att det nödvändigtvis behöver bero på att föräldrar brister i sitt föräldraskap. Har ungdomar själv och ibland försöker de lösa problem utan att fråga ngn vuxen, ibland går det kanonbra och ibland blir det en del följdfel, men det är en process som de ska gå igenom och som ungdomsförälder kan man försöka stötta utan att lägga sig i, så mycket det går. Örgrytefallet, där fanns en adoptionshistoria har jag för mig. Barn som har en sådan bakgrund visar tecken på vanvård mm trots att de kommer till sin adoptivfamilj, hur länge de uppvisar såna tecken (som brist på tillit till vuxna, nära relationer mm) är väldigt olika, en del läker till vuxen ålder medans en del bär med sig spår av de tidiga åren resten av sitt liv. Det behöver inte betyda att de nuvarande/närvarande föräldrarna brister och att de inte bryr sig om sitt barn. Det här är likadant med fosterbarn, de bär också med sig sår från sina första år. Det generaliseras så jäklans mycket här, tolkas och analyseras något så uppåt väggarna galet ibland. Och jo, jag vet också en kvinna som var gravid och fattade först när bebisen kom - hon var inte smällfet heller. Har man en bakåtliggande livmoder behöver inte magen bli så speciellt stor, har man sen lite äppelforms-formad kropp med lite valkar runt midjan, så nog kan det hända. Antar att denna tjej kanske ville bestämma själv (vardagsmat i tonåren) och göra på sitt sätt (blir inte alltid så lyckat), familjen kanske inte informerades av dottern/hon förnekar och förnekar för sig själv, förlossningen sätter igång - få tonåringar erkänner misstag när de har hävdat att de kan bestämma och ta ansvar över sig själva, självklart så "vill hon inte störa mamman" då. Haha, ja tonårsåren ska alla igenom, det är som ett nålsöga som alla ska igenom men den är jobbig. Enkla förklaringar som "fin fasad-familj", invandrarfamilj etc köper jag inte, bara bortförklaringar. Stackars människor och stackars lilla bebisen. :-/