Pengar ger inte lycka - skitsnack

Ja det är ungefär där sanningen ligger. Pengar köper lycka till en viss gräns eftersom pengar köper oberoende, möjligheter, trygghet. Det är ju väldigt grundläggande psykologi enligt Maslow till exempel att den som kan tillfredställa sina grundläggande behov ( pengar för tak över huvudet, mat etc )kan ägna mer tid åt andra behov d.v.s förverkliga sig själv och dylikt. Detsamma gäller ekonomi egentligen: den enda anledningen till att vi har dagens välstånd är att våra förfäder någon gång började rarionalisera matinsamling och dylikt så vissa kunde ågna sig t.ex. Vetenskap istället.

Så är vi lyckligare nu ändå: ja - prova att leva med kronisk tandvärk som Gustav Vasa, prova att förlora hälften av dina barn innan de fyllt fem år, prova att gå undernärd och sjuk i en miljö utan ordentliga läkare så får vi se hur lycklig du är.

Jaha ja, en sån här tråd igen.. Känns mest som du gillar förändringen i ditt liv och vill förmedla den till andra. Kan inte folk komma med lite nytänkade kring dessa ämnen.. Det enda pengar ger är stabilitet och behov. Det du uppfattar som lycka är falskt.

Behövs ju dock pengar till att finansiera de aktiviteter du just beskrev.

Självklart ger pengar lycka, men bara när man har tillräckligt av dem för att köpa sig tid.

Har faktiskt varit i Asien. Men varför gör pengar mig definitivt lyckligare där?
Möjligheten att ta taxi vart man än skulle var förvisso bekvämt.
Syftar du på att de jobbar ihjäl sig och dåliga förhållanden, fattigt.
I så fall hade väl Afrika varit mer slående exempel.
Så klart pengar gör en svältande unge glad, så han och hans familj slipper dö.
Men är det inte då maten och vattnet som gör ungen lycklig och pengar bara är själva medlet?

Hela denna diskussion är så luddig då lycka kan definieras på så mänga sätt och vis. Finns inget universiellt recept på lycka som är applicerbart på alla individer.

Jag hade inte klarat av att gå hemma och fisa, att alltid arbeta framåt och nå nya höjder ger mig en otrolig tillfredsställelse. Pengar är för mig ett mått på hur väl jag lyckas, och lyckas jag väl (tjänar mycket) så blir jag naturligtvis lycklig!

Pengar utan uppoffring och stress med folk omkring mig som älskar mig och jag älskar dom och deras sällskap mer än livet självt, då är det en krydda till livet med en stor förmögenhet.
Men matrieltvälstånd kan inte i närheten jämnföras med emotionelltvälstånd för mig (jag har idag bägge), utan emotionelltvälstånd blir matrielltvälstånd inget av någon djup lycka utan bara en ytlig lycka precis när man precis inskaffat och strax därefter innan man jagar efter nästa matriella "kick".
Sen ett tag efter det vänjer man sig vid att ha tillgång till allt det "toma" som pengar kan ge.
Jag har slutat jaga matriella "kickar" då jag mår bäst av att bara ta det lungt med nära och kära och njuta av dom älskade jag har och dears sällskap och funderingar, för matriellt har jag allt jag redan faktiskt behöver sen än tid tillbaka nu.
Jag trivs med att kunna vara 110% med dom jag verkligen tycker om och slippa jobba (iaf till ett absolut minimum idag).
Men att hitta på och köpa massa saker hit och dit har förlorat sin charm totalt, det känns bäst nu att bara ligga hemma och slappa med dom omkring mig som jag älskar, ligga och filosofera samt äta gott och sova och vakna när jag vill utan någon stress att utföra jobbigheter (jobb).
Något av det allra finaste jag upplever med våra pengar idag är att de kan försörja oss så pass att vi kan vara med varandra 24/7 utan att vara ifrån varandra.
Det är ju en annan sak att vara ur fattig (som jag var i Svenska mått när jag växte upp). Inte kunna äta gott eller ofta (somna hungrig), ha trasiga kläder och inga (iaf fungerande) leksaker osv osv.
Men jag lever dock tusen gånger hellre så med folk omkring mig med delad gemensam kärlek till varandra en som totalt ekonomiskt oberoende utan någon som egentligen älskar en för den man verkligen är.

Många "rika" jobbar dock hårt och mycket för sina "rikedomar" och har ingen ordentligt tid alls av att njuta av sin skörd, vilket gör det värdelöst med att sitta på en relativt stark ekonomi enligt mig.
Då jobbar jag hellre sex timmars pass som städare än 12 timmar som vd, och njuter av den korta tiden vi har här på jorden med dom man älskar.
Sen HATAR jag att jobba/plugga/slita och då är det väldigt bra att ha det såpass bra ekonomiskt att man slipper det och kan luta sig tillbaka och bara ta det lungt, äta gott, surfa runt på webben, filosofera och vara med dom man älskar.

Såhär skulle jag ranka:

Pengar/matrielltoberoende: 2-3

Kärlek: 10.

Slippa jobba/plugga osv: 7.

Äta sig mätt: 5-6

Fattiga människor kommer aldrig erkänna att pengar ger lycka. Pengar som så ger väl inte lycka, men just vetskapen om att du kan köpa det du vill och göra vad du vill, när du vill och med vem du vill. Det är lycka för mig.

Och sen lever vi i en sådan värld där du inte kommer någonstans om du är fattig.

"some people are so poor all they have is money"... Och det stämmer väl på sitt sätt. Om du bara har pengar och ingenting annat så är det värdelöst. Däremot att ha pengar och samtidigt göra något för dom. Det är lycka.

Det är inte pengarna som att gjort dig lycklig det är (nyckelordet:)ökningen av pengar och ökad levnadsstandard som för dig lycklig. Att födas in i hög levnadstandard gör dig inte lycklig. Dagens lågklass människor borde ju vara jätte lyckliga i så fall enligt personer från 100 år sedan.

som sagt, ökningen är det som gör dig lycklig vilket du beskriver väldigt tydligt i trådstarden.

Jaa, fast nu var det menat till TS, och vad han skulle göra för sina pengar.

Kloka ord.
En detalj är att de som påstår sig vara minst intresserade av pengar och aldrig varit det heller är kraftigt överrepresenterade vad gäller att tigga pengar från samhället i form av olika bidrag. Man hycklar med att man inte vill ha dem när sanningen är att de inte vill tjäna pengar eller spara pengar.

Att leva bara för att samla pengar på hög är inget liv, däremot att se till att ha en god ekonomi så att man kan välja hur man vill leva, arbeta eller vara ledig och resa tycker jag är viktigt.
Det kan vara skönt att slippa sälja lantstället när man blir gammal för att råd med det torftigaste.