NS-media?

Mussolini avsattes inte av korporationskammaren utan av fascistpartiets "Stora råd" (Gran Consiglio Nazionale del Fascismo), där diktatorn själv var ordförande.

Det var talmannen för Korporationskammaren, som genom sin position som just talman för korporationskammaren hade en plats i Storrådet, som faciliterade Mussolinis avsättning.

Så ja, du har rätt i sak, och jag gjorde ett misstag i att säga att just Korporationskammaren avsatte Mussolini; men poängen kvarstår, att korporationerna inte alls saknar inflytande eller är oförmögna att utöva sitt inflytande - som här direkt över Storrådet, vilket fick Mussolini avsatt.

Har jag fel så rätta mig gärna igen (och igen, och igen, och igen). Det är enda sättet vi lär oss.

Tilläggas bör att ledamöterna i Camera Corpore (korporationskammaren) tillsattes genom att Stora Rådet godkände de olika branschernas eller korporationernas förslag på kandidater. Korporationsmedlemmar med kritisk hållning till fascismen hade därför ytterst små möjligheter att erhålla stämma och säte i korporationskammaren.
Som alla säkert inser var möjligheterna att bedriva organiserad politisk opposition näst intill obefintliga i fascismens Italien. Först sedan amerikanarna invaderat och Italien stod inför en enorm katastrof vågade realistiskt sinnade makthavare agera för att få bort den dittills näst intill allsmäktige diktatorn.

Naturligtvis, men fascismen ämnar ju också att skapa ett integrerat system för samhällsutveckling. Det skulle ju vara direkt kontraproduktivt att göra det enkelt för subversiva element att avskaffa eller skada vad som faktiskt utmynnar i en relativt skör samhällsordning.

Korporativism lämpar sig för diskussioner gällande sakfrågor, realpolitik och saklösningar. Ska samhällsstrukturen utvecklas så ska den göra det i en linjärt riktning framåt, med ökande effektivitet, bättre lösningar och konkreta förslag. Inte amorfa hippiedrömmar.

Att sedan mena att de "vågade [...] agera" vill jag mena är lite av en sanning med viss modifikation. Att de först då "vågade" antyder att de redan innan var motståndare till fascismen eller liknande, när det nog för många "realistiskt sinnade makthavare" snarare handlade om att vika sig för den amerikanska invasionsstyrkan.

En konsekvens av fascismens oppositionsfria system var att ingen kunde ifrågasätta Mussolinis sanslösa utrikespolitik, som blev en fruktansvärd katastrof för landet. Det började med ockupationen av Albanien och invasionen i Grekland. Angreppet på Grekland var nära en katastrof för den undermåliga italienska krigsmakten. Här nödgades Hitler komma sin käre diktatorskollega till undsättning genom ett blixtangrepp via Jugoslavien, så att de tappra grekerna tvingades till tvåfrontskrig.
Om Italien haft en verklig och framförallt laglig opposition, skulle Mussolinis politik ha vederfarits en fortlöpande, kritisk debatt och granskning. Sannolikt skulle en liberal eller socialdemokratisk opposition ha godkänt fascistregimens framgångsrika välfärdspolitik och kanske även angreppet på Abessinien men inte ytterligare krigsäventyr.
En måhända något klokare diktator, general Franco i Spanien, aktade sig noga för att ge sig in i andra världskriget, trots starka påtryckningar från Hitler och Mussolini, som faktiskt hjälpt honom att krossa demokratin och vinna spanska inbördeskriget. Franco struntade i tacklsamhetsskulden. Sannolikt anade han att WWII skulle sluta aningen annorlunda än vad de båda diktatorskollegerna tänkt sig. Om inte annat fruktade han att spanska inbördeskriget skulle flamma upp igen vid en eventuell brittisk invasion i landet.
Kort sagt - en vital, fri och framförallt laglig opposition med möjlighet att vräka odugliga regeringar är en stor framgångsfaktor för varje nation.
Såväl nationalsocialism, fascism som kommunism har samtliga kriminaliserat den politiska oppositionen. Facit visar resultatet därav. Kort sagt - förtryck, elände och maktfullkomlighet.

Varför just opposition? Hade det funnits en konstitutionsdomstol i Sverige hade vi inte varit i den situation som vi befinner oss i nu, det hade varit ett brott mot konstitutionen och den demokratiska idén att genomföra en så stor samhällsomvandling som invandringen innebär utan en folkomröstning.

Lägg ner nu...förtryck, elände och maktfullkomlighet? Det har vi idag i Sverige genom den totala avsaknad av idépolitisk riktning, allt går vind för våg och pöbelmentaliteten står som rättfärdighetens beskyddare. Vi tilläts inte välja vilken väg vi går, det enda som erbjuds är på vilken sida av vägen till helvete vi får gå. Skiljelinjen är en chimär eftersom båda filerna går åt samma håll.

Jovisst, Du har rätt. Låt oss genomföra en folkomröstning i följande enkla spörsmål med två svarsalternativ:
Ska nazism införas i Sverige:
Ja eller nej.
Vilket alternativ tror Du svenska folket skulle rösta på?

Visst är det troligt att det blir så eftersom nationalsocialism är en ideologi mer än ett sakpolitiskt ställningstagande, men huruvida det har med införande av en konstitutionsdomstol har jag svår att se. Men det kanske krävs att man är fast i ett mönster för att bli så klarsynt.

En konstitutionsdomstol hade sannolikt komplicerat - men knappast stoppat - Sveriges EU-inträde.
Däremot förefaller det föga troligt att en sådan domstol skulle ha påverkat invandringspolitiken. Invandringen är något som pågått i varierande grad under lång tid. Den beror inte av ett enda beslutstillfälle och har aldrig betraktats som en konstitutions- eller grundlagsfråga.
En folkomröstning om invandringen, som Du önskar, är däremot teoretiskt möjlig. Kruxet för Dig är bara att någon riksdagsmajoritet för folkomröstning om invandringen aldrig funnits. Du och Dina likasinnade får väl se till att en sådan riksdagsmajoritet uppstår.

Vi gick med i EG och som var nåt helt annat, omvandlingen till EU och dess förordnande skulle vara ett tillräckligt skäl för att ogiltigförklara medlemskapet. Men även som medlem i EU finns det möjligheter att krympa (utomeuropeisk) invandring till att enbart gälla kvotflyktingarna, snarare är det så att den ohämmade politiken som Sverige för är ett problem, liksom de sydligare medlemmarna, eftersom de när de väl är inne kan röra sig fritt.

Jo, det demokratiska beslutsförfarandet är i högsta grad en konstitutionsfråga. Folket ska ha rätt att säga sin mening i en fråga som är av större betydelse, och invandring är en politisk fråga så länge vi för en invandringspolitik. Allt snack om rättigheter och solidaritet är känslomässigt trams och har ingen förankring i verkligheten.