Hård barnuppfostran

Min uppväxt bestod utav en förälder som inte hade någon koll alls och en väldigt hård som samtidigt inte hade någon koll heller.

Jag fick inte lyssna på en viss sorts musik. Det var "dålig" musik som bara kriminella och knarkare lyssnade på.

Jag fick knappt umgås med någon för alltid var det något fel på personerna.

Det var "föräldrarkontroll" på datorn. Jag fick knappt vara inne på hemsidor som stallet.se, stardoll (som det heter nu) t.ex.

Svordomar var självklart förbjudet, men det tycker jag bara var bra.

Vad jag vet så letade de inte igenom mitt rum, men ibland väskor och så kunde bli genomrotade.

Jag fick inte ha något lås.

Sex, droger, alkohol fanns inte på kartan.

Om jag ville se på tecknat så kunde jag bara göra det när jag var ensam hemma. Jag fick titta på bolibompa, allt annat var dåligt.

Jag är delvis tacksam och delvis väldigt arg över min uppväxt. Mina föräldrar gjorde det svårt för mig att skaffa kompisar, och det ledde istället till mobbning. Men jag fick också med mig en hög moral, ett bra ordförråd och en tacksamhet för att jag är friare nu.

Men faktum är idag att svenska barn inte kan behärska sig. Springer runt som ADHD-apor och inte kan koncentrera sig. Se bara på den svenska skolan, de lär ju sig ingenting. Men du tycker väl att det är okej t.ex. att Sverige är rankat långt ner i listorna när det kommer till matematik i PISA-undersökningar? Skäms du inte hur dagens ungdom underpresterar i skolan? Det är tamigfan inte värdigt ett civiliserat land att man löper amok och inte har någon som helst disciplin. Jag träffar ungar som inte ens kan läsa en bok (!) utan att bli tvingade till det. Föräldrarna borde ta sitt ansvar och se till att ungarna är redo för livets utmaningar.

Sen har man misslyckats som förälder om ens unge super och röker före 18 års ålder. Nyfikenhet och grupptryck borde ungen kunna hantera om han haft vettiga föräldrar.

Vad är det som är brutalt? Jag vill inte ha en såsande, flummig ungdom som inte har någon moral eller respekt. Hur kan man tillåta dagens slappa uppfostran? Seriöst alltså, vill du att din dotter ska bete sig som ett luder och supa? Suck.

Du drar alla över en kant. Finns många snälla barn här i Sverige som gärna sätter sig och läser en bok på fritiden. Dem du ser är antagligen invandrar ungar som är ute sent på kvällarna och jagar pensionärer på cykel.

Självklart är högstadiet bråkigt, men det får väl vara det då. Jag tycker att det är barnens egna uppgift att se till att dem sköter sig. Jag kan inte göra någonting annat än att uppmana dem till att göra det. Detta kanske är lite långsökt, men att ge en person som bryter emot regler och skit ännu mera uppmärksamhet pga det kanske bara uppmanar dem... Think about it...

Jag håller med dig om synen på landets ungdomar i helhet. Men jag tror knappast att hårdare uppfostring är svaret.

Ha en trevlig helg!

Det var ungdomar iblandad ålder.

tror det var 10 till 18.

Världens strängaste föräldrar kan nog stämma.

Det var idioter till ungar som inte har nån hyfs alls från England som åkter över till en kristen familj i USA.

Hur ska barn kunna lära sig om inte föräldrar låter barnen göra misstag

Tack för ditt svar.

Hur kommer du själv uppfostra dina barn?

Nog för att ungdomsgraviditeter och alkoholförgiftade fjortisar är dekadensens signum, så blir det nog svårt att uppfostra sina barn som enskilda öar på ett öppet hav. Jag tror nog förtroende som föräldrer är det centrala för bra uppfostran, att vara sträng när det behövs, men även rättvis och kompromissvillig. Barn som uppfostras blott genom imperativ och repressalier tenderar nog mest att bli skickliga ögontjänare.

Personligen är jag av den åsikten att krav ska finnas och frihet under ansvar är ett signum. Barn förtjänar frihet när barnet visat sig kapabel att ta ansvar. Själv tror jag det är viktigt att engagera sig i barnets uppväxt och behandla barnet med respekt. Vara en vägledare i svåra tider så väl som goda, viktigaste är dock att vara en bra förebild, barn gör inte som föräldrar säger utan som föräldrar gör.

Frihet med ansvar. Såklart att de kommer att få lyssna på den musiken som de vill lyssna på. Men de ska banne mig kunna uppföra sig och inte svära. Men jag skulle aldrig inkräkta på deras integritet när de kommer upp i tonåren, men jag kommer alltid se till att de vet att de kan lita på mig och kan komma med alla sina problem.

min mamma tvingade mig att äta upp maten och gjorde jag inte det fick jag inget godis. har konfronterat min mamma med detta i nutid men hon förnekar händelserna. dom tog mig oxå hårt i armen när dom var arga och jag började grina. mamma tvingade mig att släcka ljuset när jag legt på undervåningen trots att hon visste att jag var rädd för grisen under trappan.

Det finns i huvudsak två olika typer av föräldrar. De som ska kontrollerar allt barnen gör och de som låter barnen göra vad barnet vill. Sedan är det olika nyanser i mellan.

De som kontrollerar använder oftast bestraffning för att få barnen att ändra beteende eller belöning mot prestation. De använder oftast popularitetsargument, säger att det är normalt och det är så det bara är. Föräldern uppfostrar barnet för att själv bli "accepterad" av andra/samhället. Den kontroll föräldern utför över barnet kan vara mer eller mindre synlig.

Motsatsen är föräldrar som inte läger sig i vad barnet gör. Låter barnet vara sig själv och lära sig av sina egna framgångar och motgångar.

Sedan finns det också olika typer av barn. Barn som har mer eller mindre energi, är mer eller mindre utåtriktade, större eller mindre egoism etc.

typ

Nja...

Som både förälder och mångårig ledare vill jag påstå att du beskriver en svartvit bild av något som inte existerar i verkligheten. Däremot finns det föräldrar med god ordning och de helt utan ordning samt hela spektrat emellan dessa ytterligheter.

Man kan säkert byta ut ordning mot ett lämpligare ord som jag inte kommer på nu i skrivande stund. Vad jag menar är att som föräldre ser en del till att barnet får en uppfostran, sköter sig osv medan andra helt enkelt inte bryr sig speciellt mycket.

Som ledare märker man sådant mycket tydligt. Det är alltid samma barn (läs föräldrarna) som inte talar om ifall deras son/dotter inte kan vara med på matchen och det är alltid samma föräldrar som "glömmer" att de ska ta hand om cafeterian osv. Jag är inte lärare, men jag är rätt säker på att de upplever samma fenomen inom skolan, men då handlar det istället om läxor, uppförande och sådana saker.

Jag menar att man ska se till att uppfostra sina barn väl. Vartefter de blir äldre släpper man mer och mer på tyglarna och man vet att ibland kommer barnet att göra fel. Barnet kommer dock vara medveten om det så "korrigerandet in på rätt bana" blir inte så dramatiskt. Släpper man barnen vind för våg är det svårt för dem att veta vad som egentligen är rätt eller fel.