Citat:
Visst ska man det.
Nej, här har du däremot helfel. Om du har tjugo sant oberoende bevisfakta och kan visa rimligt tvivel om samtliga, innebär det med all sannolikhet att alternativförklaringen till dessa samtliga bevisfakta innehåller så många oberoende relativt osannolika ad hoc-antaganden att den likafullt inte på minsta sätt faller inom ramen för rimligt tvivel.
Säg att rimligt tvivel är att det bara är 5% chans att en bevisning skulle ha kunnat uppkomma om den tilltalade inte vore skyldig. Säg sedan att du har tio sant oberoende bevisfakta där det är 50% chans att de skulle kunna föreligga om den tilltalade inte vore skyldig - dvs varje bevisfaktum kan förklaras bort med en alternativhypotes som har 50% sannolikhet att vara sann. Låter som mycket rimligt tvivel, eller hur? Då har du tio stycken oberoende alternativhypoteser som alla måste vara sanna för att den tilltalade inte ska vara skyldig. Sannolikheten för att det ska inträffa är 1/1024, eller 0.1% - långt under den gräns vi satte för rimligt tvivel.
Det är inte så enkelt i praktisk bevisprövning, dels för att man inte kan räkna med sannolikheter som jag har gjort i en dom, och dels för att olika indicier inte bara har en given sannolikhet på bortförklaringen, utan också en given bevistyngd som kan vara mer eller mindre stark, men principen som mitt förenklade räknestycke illustrerar är solklar: Flera alternativhypoteser som var och en för sig befinner inom rimligt tvivel kan mycket väl leda till en total alternativhypotes för att bortförklara samtliga indicier som är så osannolik att den inte längre ryms inom rimligt tvivel.
Nej, här har du däremot helfel. Om du har tjugo sant oberoende bevisfakta och kan visa rimligt tvivel om samtliga, innebär det med all sannolikhet att alternativförklaringen till dessa samtliga bevisfakta innehåller så många oberoende relativt osannolika ad hoc-antaganden att den likafullt inte på minsta sätt faller inom ramen för rimligt tvivel.
Säg att rimligt tvivel är att det bara är 5% chans att en bevisning skulle ha kunnat uppkomma om den tilltalade inte vore skyldig. Säg sedan att du har tio sant oberoende bevisfakta där det är 50% chans att de skulle kunna föreligga om den tilltalade inte vore skyldig - dvs varje bevisfaktum kan förklaras bort med en alternativhypotes som har 50% sannolikhet att vara sann. Låter som mycket rimligt tvivel, eller hur? Då har du tio stycken oberoende alternativhypoteser som alla måste vara sanna för att den tilltalade inte ska vara skyldig. Sannolikheten för att det ska inträffa är 1/1024, eller 0.1% - långt under den gräns vi satte för rimligt tvivel.
Det är inte så enkelt i praktisk bevisprövning, dels för att man inte kan räkna med sannolikheter som jag har gjort i en dom, och dels för att olika indicier inte bara har en given sannolikhet på bortförklaringen, utan också en given bevistyngd som kan vara mer eller mindre stark, men principen som mitt förenklade räknestycke illustrerar är solklar: Flera alternativhypoteser som var och en för sig befinner inom rimligt tvivel kan mycket väl leda till en total alternativhypotes för att bortförklara samtliga indicier som är så osannolik att den inte längre ryms inom rimligt tvivel.
Tack, väldigt bra och pedagogiskt förklarat. Sen är det ju iofs ganska komplex materia som egentligen kräver grundliga studier i straff- och processrätt eller gedigen arbetslivserfarenhet inom facket för att förstå på djupet tror jag. Jag har ingetdera, men jag känner mig å andra sidan säker på att varken Quarrel eller merparten av tråddeltagarna har det heller.
Egentligen borde det dock vara intuitivt för alla normalbegåvade här inne att det rent faktiskt förhåller sig som du säger: Annars skulle det ju aldrig gå att fälla någon i mål som bygger i huvudsak på indiciebevisning. Tror det vore fruktbart för tråden om även Quarrel kunde medge detta, då jag vet att många har höga tankar om honom och därför litar på det han skriver.
De förklaringar du har lämnat är inte av den digniteten att det skulle frambringa några tvivel i rätten.