Maj 2016:
Antal: 34
Sett förut: *
Bäst: Förutom några favoriter i repris så var nog Powell & Pressburgers A Matter of Life and Death den film som imponerade mest på mig. Ett finurligt, välspelat och lättsamt - utan att för den sakens skull bli en sockersöt bagatell - fantasydrama som med sitt stilfulla foto och sanslöst väl utformade scenografi tog sig an stora ämnen på ett säreget lågmält och betraktande vis.
Den andra (och sista delen i) i Eisensteins ofullbordade trilogi om Ivan den förskräcklige var också finfin och tveklöst bättre än filmens första och något styltiga genomgång av det politiska och militära läget i 1500-talets Ryssland. Intressanta och djuplodande återgivningar av karaktärernas känsloliv, skickligt kameraarbete med många vackra tagningar och en ytterst subtil kritik av tyranni gör den till en välförtjänt fyra. Förstår verkligen att Stalin blev svinförbannad när han såg slutresultatet.
Sämst: The Martian var verkligen bedrövligt usel i sin äckligt käcka och "inspirerande" happy go lucky-tagning på Robinson Crusoe-genren. Att världshistoriens sämsta skådespelare, Michael Peña (hans trackrecord när det kommer till att medverka i löjeväckande filmer är snudd på imponerande), var med i filmen gjorde inte saken ett dugg bättre.
Som om inte det vore nog så framstod den rövslickande skildringen av den softa stämningen i nasas huvudkontor och dess till synes ödmjukt platta organisation som en total anakronism och något man möjligtvis kan hitta i den värsta av MGM-musikaler.
Ett annat bottennapp, Dolans triangeldrama Les amours imaginaires, var lika unik och nyskapande som valfri tumblrvägg och kylskåpspoesi hos den generiska indiemänniskan - det vill säga inte alls. Den bestod verkligen enbart av yta, allmänpsykologiska klichéer och ett så besinningslöst överdoserande av slow motion-bilder på medvetna storstadsbohemer, tedrickande, cigarettrökande och klubbliv att det bitvis framstod som en ren parodi på sig själv.
Addera referenser till indiekidsens favoritfilmer att göra gif:ar på, kontemporära Pitchfork-hittar och repliker som skrivna för att copypastas på pseudointellektuella och politiskt korrekta hobbytyckares twitterbios, så har du receptet på en alldeles ovanligt självbelåten ursäkt till konstfilm.
5/5
Vivre sa vie: film en douze tableaux (Godard, 1962) *
8½ (Fellini, 1963) *
4/5
A Matter of Life and Death (Powell/Pressburger, 1946)
La Strada (Fellini, 1954) *
Ivan Groznyy. Skaz vtoroy: Boyarskiy zagovor (Eisenstein, 1958)
Fat City (Huston, 1972)
Breaking Away (Yates, 1979)
The Big Lebowski (Coen, 1998) *
Återträffen (Odell, 2013)
3/5
Footlight Parade (Bacon, 1933)
The Seventh Victim (Robson, 1943)
Key Largo (Huston, 1948)
Da zui xia (Hu, 1966)
Kundun (Scorsese, 1997)
The Man Who Wasn’t There (Coen, 2001)
Les invasions barbares (Arcand, 2003)
Va, vies et deviens (Mihaileanu, 2005)
J’ai tué ma mère (Dolan, 2009)
Attenberg (Tsangari, 2010) *
Laurence Anyways (Dolan, 2012)
Citizenfour (Poitras, 2014)
2/5
Everything You Always Wanted to Know About Sex* (*But Were Afraid to Ask) (Allen, 1972)
Fast Times at Ridgemont High (Heckerling, 1982)
The Crying Game (Jordan, 1992)
Heavenly Creatures (Jackson, 1994)
Atonement (Wright, 2007)
Surfwise (Pray, 2007)
Rise of the Planet of the Apes (Wyatt, 2011) *
L’écume des Jours (Gondry, 2013)
Tom à la ferme (Dolan, 2013)
1/5
The Big Sky (Hawks, 1952)
Casino Jack and the United States of Money (Gibney, 2010)
Les amours imaginaires (Dolan, 2010)
The Martian (Scott, 2015)