Det finns en kristen kärna ompaketerad i både feminism och klimatåtgärder i Katrine Kielos debattartikel. Jag vet inte hur uppenbart eller långsökt det hela framstår för andra, men själv slås jag av det kristna tankestoffet i varenda stycke.
T ex:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/klimatforandringen-ar-en-man
"Den unga klimatforskaren Katherine Giles dog i London för två veckor sedan. Påkörd av en lastbil vid Victoria Station när hon cyklade till jobbet. Händelsen är lika förfärlig som symboliken: tidningsbilden av en krossad röd damcykel i en aldrig avstannande dundrande Londontrafik."
"Är bilden av en krossad röd damcykel i Londons rusningstrafik en bild av en ”uppoffring” för klimatet eller av ”hjältemodig handling”? Det är alls inte självklart.
Det aktiva kan inte finnas utan det passiva och uppoffring kan inte skiljas från handling."
Är inte detta ett likställande mellan en påkörd tjej och Jesus?
Artikeln handlar väldigt mycket om offer i olika former, och jag vill inte säga för mycket, utan hellre se om det kristna arvet i Kielos feminism, liksom i hennes miljöengagemang, är lika pinsamt uppenbart för andra läsare.
En liten detalj kan jag antyda. Det handlar inte bara om offret som en central tanke för frälsning och försoning. Nej, andra stycken är ren kristen eskatologi (förutom, givetvis, att Kvinnan tar Jesus plats i klimatförändringens apokalyps)
"Långt innan Ian McEwan skrev bästsäljande romaner författade han text till kompositören Michael Berkeleys oratorium ”Or shall we die?” Verket kommer ur 1980-talets kalla krig. McEwan beskriver det val som mänskligheten står för som ”Kommer tiderna bli kvinnligare eller kommer vi att dö?”"
