Hej!
Vi har haft en katt i familjen sedan snart 13 år tillbaka, en kastrerad hona som är blandras mellan bondkatt och norsk skogkatt. Hon bor nu med mamma och hennes sambo.
Hon har väl alltid varit lite reserverad av sig, inte den typen av katt som är superkelig men hon har ändå varit ganska social. Sedan ett par år tillbaka har hon däremot blivit lite mer skygg och kunde vissa stunder springa undan för att i nästa sekund komma fram och vilja bli klappad. Nu är det däremot värre än någonsin. Mamma bor i en trerummare och jag bor här tillfälligt. Hennes favoritplatser på fönsterbrädan i köket, på köksstolarna eller på byrån i hallen. Ligger hon på fönsterbrädan eller någon av köksstolarna så kan hon ofta hoppa ner och gömma sig under köksbordet bara man kommer in i rummet, andra gången ligger hon kvar men om man går fram till henne så trycker hon ihop sig och fäller bak öronen, något som jag antar betyder att hon känner sig hotad. Klappar man henne då så märks det att hon tycker om det men ibland kan hon ändå fortsätta hålla öronen bakåt. Häromdagen gick jag och min mamma även runt i lägenheten för att packa och då gick hon efter oss och kom väldigt nära men om man gjorde en ansats att klappa henne eller plocka upp henne så sprang hon undan.
Vad kan detta beteende bero på? Hon är långhårig och brukar få en del tovor vilket vi har märkt brukar göra henne lite blyg och hon har visserligen någon liten tova nu men hennes beteende har aldrig varit så här extremt. Min mammas sambo har bott här i ungefär tre år och jag har visserligen inte utforskat det något närmare men enligt min mamma verkar katten inte vara så jätteförtjust i honom. Det är inte så att hon fräser åt honom eller liknande men min mamma berättade att katten aldrig brukar gå fram till honom för att kela, något som kanske kunde förklaras av att hon i allmänhet blivit mer försiktig, men när jag var hemma och hälsade på för några månader sedan så hoppade hon upp och lade sig bredvid mig i soffan för att kela vilket är ganska ovanligt nu för tiden. Enligt mamma hade hon även hälsat på några av deras vänner som kom på besök. Jag vet inte om det kanske är så att han är hårdhänt mot katten? Mamma jobbar heltid och han är arbetslös så om det skulle vara så att han faktiskt är hårdhänt så skulle nog inte min mamma märka det.
Eller är det helt enkelt så att hon börjar bli gammal och att det har med det att göra? Hon verkar inte ha något större problem med hörseln men mamma nämnde att hon kanske såg sämre, skulle det kunna vara anledningen? Men varför skulle hon då vara rädd även när man kommer nära, då måste hon väl nästan vara helt blind i så fall? Borde hon inte känna igen våra lukter?
Tacksam för svar!
Vi har haft en katt i familjen sedan snart 13 år tillbaka, en kastrerad hona som är blandras mellan bondkatt och norsk skogkatt. Hon bor nu med mamma och hennes sambo.
Hon har väl alltid varit lite reserverad av sig, inte den typen av katt som är superkelig men hon har ändå varit ganska social. Sedan ett par år tillbaka har hon däremot blivit lite mer skygg och kunde vissa stunder springa undan för att i nästa sekund komma fram och vilja bli klappad. Nu är det däremot värre än någonsin. Mamma bor i en trerummare och jag bor här tillfälligt. Hennes favoritplatser på fönsterbrädan i köket, på köksstolarna eller på byrån i hallen. Ligger hon på fönsterbrädan eller någon av köksstolarna så kan hon ofta hoppa ner och gömma sig under köksbordet bara man kommer in i rummet, andra gången ligger hon kvar men om man går fram till henne så trycker hon ihop sig och fäller bak öronen, något som jag antar betyder att hon känner sig hotad. Klappar man henne då så märks det att hon tycker om det men ibland kan hon ändå fortsätta hålla öronen bakåt. Häromdagen gick jag och min mamma även runt i lägenheten för att packa och då gick hon efter oss och kom väldigt nära men om man gjorde en ansats att klappa henne eller plocka upp henne så sprang hon undan.
Vad kan detta beteende bero på? Hon är långhårig och brukar få en del tovor vilket vi har märkt brukar göra henne lite blyg och hon har visserligen någon liten tova nu men hennes beteende har aldrig varit så här extremt. Min mammas sambo har bott här i ungefär tre år och jag har visserligen inte utforskat det något närmare men enligt min mamma verkar katten inte vara så jätteförtjust i honom. Det är inte så att hon fräser åt honom eller liknande men min mamma berättade att katten aldrig brukar gå fram till honom för att kela, något som kanske kunde förklaras av att hon i allmänhet blivit mer försiktig, men när jag var hemma och hälsade på för några månader sedan så hoppade hon upp och lade sig bredvid mig i soffan för att kela vilket är ganska ovanligt nu för tiden. Enligt mamma hade hon även hälsat på några av deras vänner som kom på besök. Jag vet inte om det kanske är så att han är hårdhänt mot katten? Mamma jobbar heltid och han är arbetslös så om det skulle vara så att han faktiskt är hårdhänt så skulle nog inte min mamma märka det.
Eller är det helt enkelt så att hon börjar bli gammal och att det har med det att göra? Hon verkar inte ha något större problem med hörseln men mamma nämnde att hon kanske såg sämre, skulle det kunna vara anledningen? Men varför skulle hon då vara rädd även när man kommer nära, då måste hon väl nästan vara helt blind i så fall? Borde hon inte känna igen våra lukter?
Tacksam för svar!