Ställ era random astronomifrågor

I wiki står det ju inom 1000 år så det innebär ju att den redan kan ha blivit en supernova då den ligger 667 ljusår från jorden. Men du kan vara säker på att astronomer håller ögonen på den

Att fota ett sådant förlopp kommer gå till världshistorien och fotografierna kommer vara värda mångmiljonbelopp för nyhetsbyråerna. Så det kommer registreras och kablas ut när det blir aktuellt, var så säker.

Lägg märke till felmarginalerna! Avståndet uppskattas till mellan 500 och 800 ljusår. Den enorma felmarginalen beror på att det är en ovanlig stjärna, eller snarare en vanlig stjärna i ett ovanligt, kortvarigt skede. Men på säkert avstånd när den blir supernova, och den smäller sannolikt först om några tusen år och då har du och jag och allting vi gjort och känner till malts ned till sand. Inte ens om hela mänskligheten nu offrade allt för att bygga en obemannad sond skicka till Betelgeuse, så skulle den inte hinna fram innan supernovan inträffar. Eller snarare innan den blivit en ny neutronstjärna, vilket faktiskt inte alls vore en dålig idé som interstellärt koncept att studera. Kanske det som finns efter samhället, de som evolverats efter primaterna, kan lära sig någonting användbart av vad som händer vid Betelgeuse med sin sond där. Jag hoppas det, men det är inte en fond som jag pensionssparar i.

Världens farligaste stjärna, och astronomerna vet inte ens var den finns någonstans! Herre Jesus, hur svårt kan det vara???

Jo jag såg det, handlar ju bara om +- 1.419.109.570.887.120.000 meter, är det så mycket att bråka om egentligen?
Lite felmarginal får man väl acceptera?


Och troligen är det väl så att jag hinner bita gräs ett bra tag innan den rackaren tar sig samman och producerar lite anständigt fyrverkeri. Hade dock bra gärna velat se den rackaren smälla bara. Att få se en supernebulosa brisera är nog det största man kan få se imho.

Ack ja...

Någon supernova har vi lite bättre chans att få se. Knappt 10 synliga supernovor i Vintergatan har dokumenterats senaste 2000 åren och det var länge sedan nu. Tycho Brahe hade turen att se de två sista under sin livstid för drygt 400 år sedan. Det var inspirationen som ledde till att han och Kepler uppfann vetenskapen. Miljarder människoliv har räddats undan fattigdomsdöden tack vare det. Numera tror jag inte att en vanlig supernova får någon större effekt på mänsklighetens civilisation, nästan ingen ser någon stjärna i vilket fall, och bryr sig ännu mindre. Betelgeuse skulle vara mycket mer effektfull, svår att negligera, ingen skulle kunna undvika tänka på vad det är för nånting som händer i himlen.

Nu spekulerar man om en stor planet bakom Pluto igen. Detta har spekukerats i snart 100 år men har avfärdsts under ett tag nu. Men något där borta påverkar ju troligtvis banor. För er som inte vet något om detta läs om Planet X. Vad tror ni på forumet? Vad kan det vara som påvärkar som ligger där borta? Hur mycket där borta har man sökt? Kan mörkret göra planeten helt osynlig? Borde vi inte kunna hitta den med instrumentet ändå?

Det finns säkert en massa mindre Plutoider där ute, däremot ha WISE uteslutit planeter i storleksordningen Jupiter på ett avstånd upp till 1/10 ljusår (~6000 au).

Ju mindre planet, desto mindre ljus reflekteras så klart och visst kan det vara så att det kan finnas en iskall Merkurius långt där ute.

Edit. Jag läste någonstans att en superjord ute på dessa avstånd skulle ha en temp på ~40K, givetvis är det även lättare att se större objekt av en annan anledning. Värmen inifrån. Den inre värmande effekten för en jupitermassa är ett tiotal tusen ggr större än för en jordmassa.

Man har mätt omloppsbanorna för 13 kända små kuiperbältobjekt som visade sig ha någon banegenskap gemensam på en matematisk nivå jag inte begriper. Så de utvärderade alternativa förklaringar och kunde utesluta flera, men inte att de har störts av två planeter i Pluto-storlek där ute. Inte uteslutet, inte bekräftat.

1000 år? Phil Plait menar 100.000 år:
http://www.slate.com/blogs/bad_astronomy/2014/09/08/betelgeuse_astronomers_give_it_100_000_years_befor e_it_explodes.html

Hela universrum expanderar om jag förstått det rätt.

1, Hur kan vi då krocka med andra galaxer i framtiden? Är det för att vi har olika hastigheter. Om allt började i en punkt så borde vi bara fara ifrån varandra.

2, Om man åker ut med ett rymdskepp och lägger sig still en mellan jorden och mars så antar jag att inte jorden kommer att åka på oss. Det är väl för att hela solsytemet rör på sig. Men om man skulle kunna lägga sig still utanför solsystemet blir vi då påkörda av det. Måste vi utanför galaxen för att uppleva det eller går det inte alls att placera sig någonstans så att man står still i relation till planeter/galaxer?

1) Universum expanderar bara där själva expansionen övervinner gravitationen. Lokalt, i galaxkluster är fortfarande gravitationen så "stark" att den övervinner expansionen. Detta gör att galaxer i stora kluster kan kollidera.

Kan man teoretiskt tänka sig ett dubbelstjärnesystem där en planet (med en måne) stabilt cirkulerar i en åttarörelse, alltså inte en ellips utanför båda solarna utan ibland är den mellan solarna. Kan man vidare tänka sig att planeten ibland dras ut ännu längre från solarna p.g.a. en stor jupiterliknande planet?

Saker kan röra sig genom rummet snabbare än rummet expanderar, precis som man kan simma mot strömmande vatten i en fors. Men ju mer rum det är mellan två punkter, desto snabbare expanderar de från varandra. Till slut dras man med forsen oavsett hur snabbt man simmar mot den. Andromeda är så nära oss att den har tillräcklig fart att falla in i oss. Rummet mellan oss galaxer som är tillräckligt långt borta expanderar snabbare än ljusets fart (rummets expansion begränsas inte av ljushastigheten, det är bara rörelse genom rummet som har ljuset som högsta möjliga fart).