Skvaller om pseudonymen Bo Balderson?

Har Liza chattat med synonymen eller med människan?
Förmodligen synonymen svarar jag själv...om tanken på att bara tre vet ska gälla.

Massor av saker talar för att fler än tre vet.
Faktum att ingenting kommit ut efter så många år talar för att bara tre vet...

Men ändå.... författaren, en agent och en förläggare... Jag påstår med absolut bestämdhet att minst en banktjänsteman någonstans vet.
Som kvinna garanterar jag att minst en kvinna känner till hemligheten.

Appropå betalningar och var folk är skrivna... beskattning mm... talar ju för irländaren.

** donno **

Spontant känns den Björn Sjöberg som nämns i länken nedan som en intressant kandidat - så okänd att namnet inte går att klicka på (Såg nu att också Costanza nämnt namnet). Nån som vet mer om denne lärare på Irland?

http://www.all2know.com/sv/wikipedia/b/bo/bo_balderson.html

Fler länkar som lyfter fram Björn Sjöberg:
http://susning.nu/Bo_Balderson
http://www.schwedenkrimi.de/balderson_gedanken.htm (artikel på tyska som jag inte förstår ett skvatt av men Sjöberg nämns).

När jag trycker på Björn Sjöbergs namn i länken nedan så kommer jag till en borttagen sida - kände mig genast konspiratorisk.
http://www.angelfire.com/co/bertil/Litteratur.html

Ska försöka hitta var jag läste det men som jag minns det var det en webchat med personen (ie, hon vet inte vem det är).

Dessutom förutsätter du ju (?) att B är gift vilket ju inte alls är säkert

Cirka 1980 läste jag en artikel i Örnsköldsviks Allehanda att den lugubre och gäckande BB varit lärare i bla Övik en kort period. Artikeln hade ett foto, lagom suddigt och på avstånd så han såg ju ut som... unabombaren typ...
Artikel kändes då vederhäftig...undrar om andra tidningar skrev i samband med detta... minns ni nåt?

Antagligen var detta Sjöberg det handlade om...

Jan Guillou (stavade jag rätt?) avslöjande hans identitet i programmet Sommar för ett antal år sedan, med namn och bostadsort. Men tyvärr har jag glömt. Kontakta honom och fråga.

Nej nej nej, det DÄR godtar vi inte! Du kommer ihåg att det var Jan Guillou, och under de exakta omständigeterna han avslöjande vem Baldersson, var, och även en trivial sak som i vilket program det var, men du har "glömt" det viktigaste, nämligen Balderssons identitet. Det där går inte ihop, tyvärr. Varför håller du tillbaks hans identitet, om du nu gör det, vilket förhåller sig sannolikt? Kan du inte säga så att gåtan får sin lösning?

En annan sak som talar för Sjöberg är att han aldrig verkar ha dementerat teorin. Om han dementerat skulle ju mer uppmärksammhet riktats mot honom. Nu verkar det istället som att många går omkring och vet men håller tyst för att Sjöberg inte ska bli ledsen (utom Guillou då, om det nu var Sjöberg han nämnde).

Jag komer ihåg att det var en person boende på Lidingö och som jag tror sades vara adjunkt. Lidingö är jag säker på men det där med adjunkt kan vara att jag blandar samman med adjunkten i böckerna. Detta är allt jag kommer ihåg, säkert!

Jag stod förresten och diskade i köket i vår sommarstuga.

Detta kan jag vidimera (att han avslöjade någon). Jag hörde inte programmet men det var några artiklar om detta senare.

Kommer dock inte ihåg vem det var som refererade till man jag vill minnas att det var något med Irland (betalningarna hade gått dit - de har ingen skatt för författare/konstnärer). Kan ha varit denne Sjöberg kanske?

Att det var någon på Lidingö kommer jag dock inte ihåg.

På http://www.sr.se/p1/sommar/2004/Sommar1959-2004.pdf framgår det att Guillou var sommarvärd 79, 84, 91 och 97. Det borde ha varit 97.

kan väl vara så att jg har "avslöjat" vem det är.. tror inte att han vet mer än andra, men har väl kommit ihåg abartiklarna från 1980 och sedan vrängt det till att det var "hans" avslöjande.. fullständigt ointressant info i sammanhanget

Det ligger säkert något i det där. Inte att BB var Birgit Friggebo, men att namnet i sig är en ledtråd. Varken Balderson eller Baldersson finns det någon som heter i Sverige, så det är nog inte bara valt för att bo-ba bildar en bra alitteration.

Håller på och gräver i Mediearkivet.

Här är några mycket intressanta detaljer från Aftonbladet (samt att Sjöberg faktiskt, i ett trängt läge, enligt vad det verkar ljög en journalist rakt i ansiktet)

"Det dröjde tolv år innan Balderson avslöjades - av Aftonbladets Jörgen Blom.
Avslöjandet var kanske inte det spektakulära namn som många hoppats på. Hans
namn var Björn Sjöberg, adjunkt i svenska och historia.
Upprinnelsen till avslöjandet var att en karta över ett bostadsområde på en ö i
den första boken var identisk med ett område på Sjöbergs föräldrars sommarö.
Vidare avslöjades att Bonniers skickade inkomstuppgifter för Sjöberg till
skattemyndigheten.
Björn Sjöbergs inkomster steg också kraftigt åren efter att böckerna började
komma ut.
Irland, som då var ett skatteparadis för författare, fick också 1980 en
förfrågan från en Bo Balderson om att få folkbokföra sig där. Senare samma år
utvandrade också läraren Björn Sjöberg till Irland, alldeles lagom tills det nya
skatteåret började.
Jörgen Blom besökte 1980 Sjöberg i dennes bostad i Dublin, men Sjöberg förnekade
då - och intill denna dag - att han skulle vara Bo Balderson".


SvD ger dessa detaljer om Björn Sjöberg:

"Bo Balderson är en 48-årig läroverksadjunkt vid namn Björn O A Sjöberg, född i Maria församling och uppvuxen i en stor villa på Vasavägen i Lidingö. Liksom
bokens "jag", Vilhelm Persson, är han ogift, gymnasielärare till yrket och har
adjunkt som titel. I början av 60-talet undervisade han vid läroverket i
Härnösand. Han var populär hos både kolleger och elever på grund av sitt
finurligt humoristiska sätt.
Somrarna brukade Björn Sjöberg redan som barn tillbringa på Singö i Roslagen - och den ön är en kopia av Statsrådets sommarö Lindö. Balderson beskriver enligt Blom "poetiskt men också exakt" vägen till ön och den nya bron till fastlandet, Statsrådets kråkslott överensstämmer nästan i detalj med familjen Sjöbergs villa, vilken, exakt som i boken, ligger mellan ångbåtsbryggan i norr och några fiskarstugor i söder. På båda öarna finns en "Hemlig stig". Slutligen hade Björn Sjöberg en numera avliden tvillingbror som var hög jurist och arbetade i Kanslihuset och som kunde furnera honom med alla de politiska insidertips han behövde. Och dessutom ge honom råd i skattefrågor".


Och till sist får Jan Guillou säga några ord. Han var själv på väg att försöka ta reda på vem Balderson var...

"Men jag befriades snabbt från uppdraget. Eftersom Aftonbladets Jörgen Blom
avslöjade Bo Balderson just när jag satt och grubblade på mitt nästa steg, som skulle ha gått ut på att spåra penningutbetalningar från Bonniers.
Jörgen Blom hittade nämligen Bo Balderson i Irland. Det visade sig vara en enkel adjunkt från finare Stockholmsförort. Hans namn var Björn Sjöberg.
Jörgen Bloms avslöjande var mycket övertygande. Vid den här tiden betalade
svenska författare pomperipossaskatt kring 100 procent av inkomsten. Men den som skattskrev sig i Irland fick noll procent i skatt om han arbetade med kultur (därför bor varenda Forsythe officiellt i Irland). Adjunkten hade fört ut en hel del pengar till Irland, vilket gick att spåra till riksbanken, och fick nu
rostfria Bonnierkulor levererade dit med jämna mellanrum.

Saken var klar. Bo Balderson var något så ospännande som en anonym reaktionär adjunkt från Stockholmstrakten. Och som en sådan skrev han också, raka motsatsen till exempelvis en Harry Schein.
Men Bonniers lyckades ändå med konststycket att hålla liv i Baldersonmyten.
Jörgen Bloms avslöjande i Aftonbladet hade visserligen varit korrekt. Men det
var inget kul avslöjande i förhållande till de förväntningar som Bonniers
skickliga marknadsföring hade blåst upp. Alla andra medier låtsades, som genom en tyst överenskommelse, att Jörgen Blom aldrig skrivit det han skrivit i
Aftonbladet. Om en Carl Lidbom eller en Harry Schein skrivit högerpladdret så hade det varit ett kul avslöjande. Adjunkt Sjöberg dög inte mycket till. Det var den första psykologiska anledningen till att Bonniers kunde hålla liv i myten.
Den andra anledningen har sannolikt med medial avundsjuka att göra. Man misstror varandras avslöjanden, spelar ner dem eller förtiger dem (vilket föralldel också kan bero på misstroende mot sanningshalten, ett problem Expressen nu får slita med).

Men ett avslöjande måste också ligga politiskt rätt i tiden och komma från rätt
håll. Norrskensflamman är fel forum att avslöja Säpo eller marinen, Aftonbladet
är knappast idealiskt forum att ge sig på Bonniers, Expressens avslöjande om
Mona Sahlin hade kunna blåsa förbi på 24 timmar av den anledningen. Men så
klantade hon till det med några onödiga lögner och så var det kört. Göran
Perssons trixande med traktamenten och helgexpeditioner med regeringsplan är just nu fel i alla medier men kan bli rätt när hans första 100 dagar ska
värderas. Men adjunkt Sjöberg kan aldrig bli riktigt rätt som avslöjande. Storyn om honom var bara sann och intet mer."