PK-vänsterns klassförakt, en ny trend?

PKismen präglar vänstern då man tappar sin ursprungliga väljarbas och nu "moderniserar" (försöker iaf), ta tex debatten om nätet och hur urbota idiotisk den är. Tex så står PK vänstermänniskor och tror att man kan övervaka typ 20 miljoner datorer och vurmar för att detta är "viktigt", när det i nära synfält finns ca 200 000 sjuka/arbetslösa/utsatta människor som behöver lite klasskamp (tex höjt takt i AK, FK etc) just nu men det är inte PK längre att peka ut dessa "framtidens hjältar" som offer, dvs försöker du göra en arbetslös till offer så säger Reinfeldt "men se vilken blomstrande välfärd vi har och Rune 56 fick ju just deltidsanställning som truckförare för 70 kronor timmen..wow, hur kan dessa vara offer"

Problemet kvarstår i faktumet att man inte ser helhetsbegrepp längre. Tex så möts alla angrepp om den höga arbetslösheten med "men se på Irma 46, balblalblba", dvs man tar ett högst strukturellt problem och lägger det på individnivå.

Man har lärt svenskarna att hata kollektivet över tid och så fort man tex tillskriver någon grupptillhörighet så får man höra "räkna upp minst 100 saker som gör att jag kan RÄKNAS SOM HIPHOPPARE..."

Okej..ska vi se..baggy pants, du lyssnar på snoopdogg, keps, sneakers, du pratar om hiphop..

- STOPP, men ser du inte att jag har ett litet märke HÄR, där det står "progger 4 life". Just det ditt as, där misslyckades din kategorisering av mig och min individuella inriktning på livet, du kan dra åt helvete, du drar alla över en kam...

Dvs man får inte längre kategorisera folk. Man säger "den arbetslöse", "de arbetslösa som bor på plats X" osv inte "Arbetslösa" eller "invandrare" osv. Allting släpas ner på individnivå och det är därför vänstern driver meningslösa frågor (alla partier nästan) om näthat, "förtryck i vardagen" osv för att det är något du kan fråga någon om. Det är något ALLA kan ha en PERSONLIG åsikt om, dvs idag så är det den personliga sfären som ska avgöra din lott, dvs du ska vara beredd att överge alla dina ideal, din kultur, hem osv för att flytta till Uppland och ta ett arbete. Du ska kunna vända riktning i livet på en kvart osv för endast då är du riktigt fri, då är du Reinfeldts mönsterbarn.

Att detta sedan kräver resurser, pengar, känslor osv är inget individualisten och moderaten funderar över, då denne oftast redan har

1. Goda kontakter med arbetslivet
2. Goda kontakter med sitt grundsamhälle, tex bygden, skolan
3. Mycket släkt osv.

Dvs vänstern måste profilera sig genom att hitta en grupp att demonisera och en att peka ut som offer, men i Reinfeldts individual-vansinne till land så är du nästan som en char i WOW, dvs du kan modda lite hur du vill och om du gankas varje dag, fine, thats the game. I en sådan värld så finns inga "grupper" eller "förtryckta".

Vänstern levde på att dra en slöja av förtryck över tex invandrare och nu när Reinfeldt verkligen frigjort Sverige, infört 1000 % frihet åt alla håll och kanter så behövs ingen klasskamp, för det räcker att du byter läger (överger dina ideal, vänner osv för ett bättre liv).

Dvs, vänstern kämpar emot människans egen själviska läggning. Tex i en värld som jag beskrev så kan man inte föra klasskamp då den till stor del beror på att någon hukar sig och skriker hjälp, men dagens moderna lösning på en offer-roll är att kasta sig över relingen och simma till SS-Reinfeldt och bli PK själv.

Dvs vänsterns egna ideal, bekämpar sig självt. De har alltid varit en extrem-rörelse som vurmat för allas lika rätt osv osv (med allt vad det innebar) och nu när alla fritt kan göra som de vill utan sociala konsekvenser så är det omöjligt att föra klasskamp. Därav de nya målen "unga arga vita män", en vagt definierad grupp som kan vara nästan vemsomhelst, rakt emot vad vänstern byggt sin rörelse på, en stor grå massa av annorlunda.

På ett slagfält utan avgränsning kan alla fly eller fäkta som de vill. Det blir oftast rörigt och därför slutar det ofta med att man hugger sina fränder i ryggen och springer till fienden och skriker: Jag går med er istället. Förr fanns det gränser, linjer man inte passerade osv. Var du VAM så VAR DU VAM, tamigfan. Idag kan du bara låta håret växa ut, göra avbön och gå med i vänsterpartiet..

Fast den typen av övertramp har alltid förekommit, massor av kända kvinnor och män har haft och har diverse tokstollar efter sig som hotar med både det ena och det andra. Att enskilda individers dåliga omdöme ska stänga ned en hel läsekrets möjligheter till att få kommentera och debattera diverse artiklar är att skjuta mygg med kanon.
Eller att man p.g.a. detta vill hindra oberoende internetsajter från att skriva om diverse företeelser i samhället som gammelmedia och PK vänstern inte vill ska komma fram i ljuset och till en bred krets av läsare.

Hahaha tja i brist på annat så är det tamejfan värt att citera.

Politik idag är inte som det var förr.
Jag kommer ihåg när det var fest och det på småtimmarna pysslades i köket av fruntimmrerna samtidigt som diskussionerna gick heta i vardagsrummet bland karlarna.

Varför vågar folk inte diskutera offentligt längre?
Varför säger alla: Nej ne ne. Vi ska nog gå hem nu. Just som diskussionen börjar bli intressant?

Så var det inte alls när jag var liten.
Ingen var rädd för att bli kränkt eller osäker på sina åsikter. Aldrig blev det slagsmål (nåväl sällan) och alla var nöjda och kom tillbaka vid nästa bjudning.

Ingen var som "Fula Gubben" eller moeratorerna, man hade bara en trevlig, kanske hetsig, men dock trevlig kväll där man diskuterade politik på alla stadier.

Folk vågar inte utrycka kontroversiella åsikter för att man av PK media stämplas som rasist eller fascist.

Men det stämplas man ju som av både höger och vänster.
Begriper inte varför det skulle gälla just för vänstern?

Det är ju inte speciellt trevliga människor som representerar varken den ena eller andra falangen?
Tycker du själv det?

I grund och botten handlar det väl om den svenska konformiteten och utpräglade likriktningen. Många är helt enkelt enormt rädda för att inte passa in samtidigt som konflikträdslan har brett ut sig i samhället. Att våga stå för något är svårt idag, man kanske måste försvara sin ståndpunkt... Enklare då att bara flyta med, curla barnen, planera helgen, mysa och definiera framgång och lycka genom hur många befriande flin från likatänkande i sin närhet.[OBS! sarkasm]

Det är lite så det fungerar och därför vågar väldigt få stå upp när det blåser eller riskerar blåsa.

Relevant frågeställning. Har nu läst mer än TS men tänkte börja här i trådens utgångspunkt. Får väl arbeta mig igenom vad alla skrivit vidare.

Kan börja med att säga att jag anser mig vara en välgrundad socialist, dock ej politiskt korrekt öht.
Jag tillhör ingen falang - om en journalist skulle pressa mig tillhör jag pöbeln, folket. Det är givet. Jag identifierar mig med de som slår uppåt, inte tvärtom. Men jag står inte ut med moralisk panik och lågt i tak. Men om ni pressar mig - ska vi slakta rödvinsvänstern? Universitetsvänstern?
Nej - spara dem. Tack. Jag tycker om människor. De allra flesta.

Jag som person har ett intressant drag. Jag gör tvärtemot majoriteten. Jag är minoriteternas advokat. Kan inte hjälpa det. Det verkar vara medfött. Det betyder således att jag har känselspröt ute - vart blåser vindarna? - aha - i den riktningen; allt mer, oj det blåser jävligt mycket i den riktningen. Då vill jag instinktivt gå åt andra hållet.
Ah - där ett uttryck: motvalls helt enkelt. Motvalls gubbkärring.

Jag känner därför att det har blåst jävligt hårda vindar mot den grupp som TS tar upp: de arga vita männen, de outbildade, arbetslösa landsortsborna. De WT stackars SD-arna. (Jag vet att det här rör sig om flera grupper, men ja; i olika kombinationer rör vi oss där någonstans.) Helt klart grupper som jag ömmar för därför att jag anser att man med den förda politiken svikit dem och visat ett hänsynslöst förakt gentemot dem. (WT är ett uttryck jag aldrig skulle använda själv - hoppas ni förstår.)

I alla fall.

Jag är bara glad att hitta en grupp människor som känt samma. Oavsett vad vi röstar på. Oavsett vad vi har för olika bagage och erfarenheter. Oavsett allt. Jag finner mig vara politiskt förvirrad i dagsläget då jag anser att hat bara föder mer hat. Och att förakt bara föder mer förakt.
När då vänstern föraktar dessa grupper (med emfasis på arbetslösa eller "de som bara har gymnasieutbildning") - och vi kan komma med källhänvisningar senare om så krävs - börjar jag inte förakta vänstern. Det vore att begå deras misstag. Men jag fjärmar mig. Distanserar mig sakta. Undrar. Var ligger deras sympatier?

När ovan nämnda grupper föraktar kultureliten ("rödvinsvänstern", "mediavänstern", etc.) inträffar dock detsamma - fortfarande talar jag bara i ensak. Jag föraktar inte, men jag fjärmar mig.
Skillnaden är att jag anser att den senare gruppen naturligtvis har ett uttalat övertag. Men det är inte absolut. Det är aldrig absolut.

Hata inte vad ni än gör. Nu ska jag fortsätta läsa.

Det stora problemet är väl att enskilda människor går ut med sitt namn, personinfo etc och har åsikter som når i princip ALLA. Det är farligt. Tex Facebook är ett socialt verktyg men är också livsfarlig för någon som är förföljd.

Tex så kan jag hävda, okej, ha en åsikt men knyt den inte till din person om det inte är absolut nödvändigt. Tex folk kopplar ihop twitter, twatter, instagram osv med FB konton osv osv tills allt de skriver länkas till dem själva.

Det är folks eget fel och deras ansvar att se till så att man inte kan nå dem personligen..

"Folk" har fått vänsteråsikter nertryckta i halsen genom skolan & i medierna i snart 50 år, så jag tror att den "marknaden" är att betrakta som mättad.

Då detta uppenbarligen inte haft avsedd effekt på alla så börjar man då istället utmåla dessa avvikare som inavlade, arbetslösa, epatraktor-ägare med lantmännenkeps & käften full av snus.
Det finns god anledning att tro att detta nyfunna klassförakt inte heller kommer att fungera.

En epok går mot sitt slut och nya megatrender kommer att förändra världen & Sverige i en riktning jag inte tror att någon direkt kan förutse.

Nu handlade det inte om några enstaka tokdårar. Jag fattar inte varför du och andra här försöker förringa sådant där. Det finns absolut ingen anledning!

De flesta dagstidningarna är väl höger eller "oberoende liberal". DN, SvD, Expressen. Metro uttrycker inte heller några vänsteråsikter, deras favoritdebattör Johan Norberg är så höger man kan bli.
De enda vänsteråsikter man får i TV är väl genom TV2:s Dokument-program.
Vad gäller skolan så var mina lärare akademiker med matchande åsikter. Pratades det andra världskriget så var USA hjältarna och Sovjets insatser minimala. Kommunismen var en farsot, och USA var rättvisans och demokratins högborg.
De få som har vänsteråsikter har nog skaffat sig dem själva genom att se och höra på hur världen omkring dem ser ut, och sen tänkt till litet.

Om du verkligen tror på det där själv så kan jag nog inte hjälpa dig.