Citat:
Ursprungligen postat av
svampdamp
Jag tycker medborgarskap är något man förtjänar.
Anknytningsgraden, och inte graden av förtjänst, är mestadels avgörande faktor vid bestämmande av medborgarskap
Det som framförallt avgör vilka som skall anses som medborgare och vilka som skall tilldelas nya medborgarskap är graden av anknytning till ett land. Anknytningsgraden är det som primärt avgör. Förtjänst, det vill säga goda meriter och en för landet förtjänstfull bakgrund kan också spela in vid en naturalisering. Liksom ett gravt klandervärt beteende, landsförräderi eller annan grov brottslighet i vissa länder kan leda till medborgarskapets förlust. I de flesta länder leder även förvärv av medborgarskap genom muta, bedrägeri eller hot till annulering av detsamma om beteendet uppdagas.
Stark anknytning har den som etniskt och rasligt tillhör samma stam eller folk som de styrande. Du har särskilt starka band om båda dina föräldrar och kanske även alla förfäder under flera generationer tillbaka varit medborgare. Är du dessutom född i landet och har du aldrig varit bosatt utanför riket, då stärker det din anknytning till detta rike än mer. Det spelar också in om liknande gäller för din äkta hälft och dina barn.
För Vatikanstaten, som har jus officii, tjänsteprincipen, som avgörande kriterium för medborgarskap, skapas relevant anknytning ej genom föräldrar, äktenskapspartner eller födelseort, utan enbart genom att personen har anställning och bostad inom statens territorium, eller genom att personen står i diplomatisk tjänst hos den Heliga stolen eller genom att personen erhållit ett sällan utfärdat tillstånd av den Helige fadern att vara bosatt i staten utan samtidig anställning. I nästan samtliga fall leder avslutad anställning till samtidig förlust av både tjänstebostad och medborgarskap. Alltså är det väldigt få som efter sin pensionering kunnat behålla bostad och medborgarskap i Vatikanen. Maka eller make till medborgare får aldrig medborgarskap genom sin partner, bara uppehållstillstånd. Medborgares barn som föds i Vatikanen får inte heller medborgarskap, bara uppehållstillstånd under sin tid som omyndiga och när det gäller döttrar fram till dess att de gifter sig. Hur det är med studerande barn och barn som är handikappade och på grund av dylika omständigheter beroende av sina föräldrar för sin försörjning, det vet jag ej.
Sjukdom eller lathet utgör i sig knappast grund för medborgarskapets förlust i något land, inte i någon kultur. Trots att improduktiva sjuka och lata ofta innebär en ekonomisk nettoförlust för samhället.
