ryska lätt eller svårt att lära sig?

Du kanske kan ana dig till vissa saker, men det är nog svårt att säga att man kan cirka hälften av språket.

Det finns värre slaviska språk än ryska. Polska måste anses vara objektivt jobbigare än ryska för en german. Och det alla jävligaste slaviska språket att lära sig är nog sorbiska, men det är det ju inte så många som kommer på idén att försöka lära sig.

Ja polska är svårare att uttala. Sen är det lite rikare på böjningsformer än ryskan men det ska man nog inte göra en för stor grej av.

Vad gör de (eller bara det ena?) sorbiska så jävliga då?

Eller tvärtom? Polska har ju rimligtvis fler germanska (tyska) ord och färre skumma asiatiska ord är ryska har. Eller i största allmänhet mer "germansk kontaktyta" än ryska.

Men nu är vi farligt nära en annan långkörare.

Att det finns fler germanska lånord håller jag med om men jag tror inte att det är tillräckligt för att göra någon märkbar skillnad. Finska har ju t ex hyfsat mycket förfinskade svenska ord men jag skulle hävda att det är ingen större droppe i havet ändå. Svårigheterna kör över detta faktum lätt. (Inte för att jag har som avsikt att jämföra ryska-polska med svenska-finska.)

Personligen får jag nog säga att det mest är uttalet. Att de flesta vokalerna är mer lika våra uppfattas nog som en klen tröst av de flesta jämfört med de många sje-ljuden (på rad). Ryskan är ganska lätt att uttala för en svensk så att man blir helt begriplig i alla fall.

Jag har själv aldrig studerat ryska, men jag pluggar spanska på en sida som heter Duolingo.com. Jag har lärt mig mer spanska på en vecka än jag gjorde under fyra år. Man kan lära sig ryska också, men den är i beta-version än så länge.

https://www.duolingo.com/course/ru/en/Learn-Russian-Online

Jag skulle nog beskriva det som en rätt "rejäl droppe".

https://en.wikipedia.org/wiki/Finnish_language

Om finska hade levt helt avskilt från sina grannspråk och förblivit 100 % uraliskt i ordförråd, struktur och begreppsvärld så hade det garanterat varit ännu mycket svårare (och främmande).

Den kulturella närheten mellan Tyskland och Polen borde göra att det inte alls är självklart att en genomsnittsgerman (vad det nu är) skulle uppleva ryska som lättare. Tyskar utgör ju en ganska stor del av samtliga germanskspråkstalare.

Jag har lite svårt att veta hur jag ska förhålla mig till att "bara 300 uraliska stammar finns kvar" eftersom jag inte vet hur många stammar de har totalt eller hur vanliga de är.

Finska hade säkert kunnat vara ännu mycket svårare än vad det är idag, särskilt om strukturen eller begreppsvärlden diffat mer från vår. Då de finska orden är svåra att komma ihåg (trots avsaknad av krångliga ljud eller bokstavskombinationer) har man ju förstås lite hjälp av de förfinskade svenska orden (men ofta är de maskerade så det är inte säkert att man fattar att ett givet ord är "svenskt" förrän man vet det). Men ändå...just de där orden även om de är hyfsat många känns ju som just en inte alltför stor droppe. Jag blir nog tvungen att hålla fast vid det. Man ska ju böja dem för det.


Jag har läst båda och tycker inte att skillnaden i svårighetsgrad verkar så väldigt stor. Inget att hänga upp sig så mycket på i alla fall. Förmodligen skulle man nå i princip samma nivå i båda om man studerade dem lika länge och intensivt.

Jag tänkte i första hand på de grammatiska svårigheterna. Men sen är jag inte säker på att polska har så oerhört många fler tyska lånord bara av rent geografiska skäl. Det är sant att ryskan har fler konstiga asiatiska lånord, men bara för att hund heter det ursprungligen tatariska собака på ryska, behöver det ju inte heta gund på polska för det - i själva verket har polskan behållit det slaviska arvordet för hund, pies, som inte är ett dugg begripligare för en german än собака.

Beror på hur men ser det, och om man tänker sig svårighet impressivt eller expressivt. Läser man ordet konserttiflyygeli i en finsk text så begriper man förstås som svensk omedelbart att det betyder konsertflygel. Men vem vågar chansa på att konsertflygel heter så på finska utan att veta - i all synnerhet som finska egentligen saknar både /g/ och /f/? Man framstår ju som jordens fåntratt om det i stället heter hyvälautunenisopiano eller nåt annat ungefär lika fenniskt i den stilen.

Jag menade naturligtvis överlag. Det totala bidraget blir ju naturligtvis positivt även om man, som du säger, sällan (som vuxen) vågar chansa på det expressiva.

Ryska finns numera att lära sig på Duolingo!
https://www.duolingo.com/