Sökes: En skalenlig modell av den nära rymden

Den populära L2-punkten i sol-jord-systemet ligger bortom månen. Gaia (som det finns en fräsch tråd om) ska ligga där i krokarna t.ex, i en särskild sorts omloppsbana (Lissajousbana). Den punkten följer dock förstås inte månens rörelser på nåt sätt. En motsvarande L2-punkt finns dock i jord-månesystemet också och får man till det snyggt kan man under en tid ha en liknande bana som följer med månen hela tiden och som "tittar fram" då och då. Detta har gjorts en gång:
http://www.berkeley.edu/news2/2011/07/p1-orbit-sideview_full.jpg

Men det är inga stabila banor vi talar om runt just de Lagrangepunkterna utan det blir snabbt en otäck spiral rätt ut i ingenstans när avvikelserna staplas på hög (till skillnad från de betydligt stabilare L4/L5).

Att ha optiska satelliter som ska spana på Jorden i dylika banor är tämligen meningslöst. Däremot funkar de bra för olika sorters rymdobservatorier, då man undviker div. störningar i ännu högre grad än att bara ha dem i LEO (som Hubble).

Bara att ha optiska spionsatelliter i geostationär bana är att tänja på gränserna och då är HEO, måncentrerade och exotiska lagrangebanor ännu längre bort.

Slutligen brukar s.k. "rykten" om rymdfart sällan vara formulerade av folk som har koll på rymdfart, ty ponera att det skulle finnas en spionsatellit i jord-måne-L2:an... Den skulle behöva vara formligen gigantisk och som en konsekvens av det kräva ett enormt uppskjutningsföretag i stil med något Saturn V-aktigt. Det gömmer man inte. Därtill så skulle den inte kunna ligga kvar hur länge som helst heller, så summa summarum blir det både transparent och oerhört dyrt kontra den förmodade blygsamma avkastningen och den begränsade tidsrymden för uppdraget.

Faktum är att topphemlig rymdfart är lätt att titta på för vilken amatör som helst. Att pyssla med uppskjutningar är så långt från något anonymt man kan komma så medan vi inte har någon aning om de faktiska uppdragen många hemliga militära satelliter flyger så kan vi lätt hålla koll på dem. Själv har jag prickat av en mängd ryska spionsatelliter på sistone. Det är lite synd att USAs nya topphemliga farkost X-37B har en inklination på blott 43,5 grader (så den hamnar ständigt under horisonten för oss i Sverige), annars hade det vart en hit att kika på. Ingen vet vad den gör där uppe under nuvarande uppdrag, men att spåra'n går bra...

Det finns även en skalenlig modell av hela solsystemet (1 till 20 miljoner och världens största) som kallas för Sweden Solar System. Utgångspunkten är solen som representeras av Globen i Stockholm och där planeter, månar och astroider representeras av olika skulpturer på olika platser i landet. T ex finns Jorden och månen skulpterad vid Naturhistoriska riksmuséet 7,6 kilometer bort och Neptunus i Söderhamn 299 kilometer bort.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sweden_Solar_System

Anledningen till att jag efterlyste en bild var att många tror att Fugelsang och dom andra är halvvägs till månen när de är i rymdstationen. En sådan bild är ju ett bra beskrivande sätt att visa hur nära jorden de befinner sig.

Skalenlig modell: http://www.youtube.com/watch?v=HcnG7IgmobY

Just det! Därför kan det vara ganska bra att ta sig till Naturhistoriska (om du befinner dig i Stockholm) och då förstår man plötsligt avstånden. Ta dig sedan till Söderhamn och Neptunus, ja då blir det nästan löjligt...

Jo, avstånden mellan planeterna är ju fantastiska, och det finns ju rätt så mycket på nätet som försöker beskriva det ( på samma sätt som planetmodellen i Stockholm). Jag har själv anordnat "planetvandringar" för skolklasser, dock i min hemstad.

Men just rymdstationen och satelliterna och dess relativa närhet till jorden i förhållande till månen är något som inte jag har hittat bilder eller filmer på på nätet. Men nu har vi ju en förstklassig bild av detta tack vare användare ceph.