__________________
Senast redigerad av hugelak90 2017-01-22 kl. 17:52.
Senast redigerad av hugelak90 2017-01-22 kl. 17:52.
__________________
Senast redigerad av PeterNoster 2017-01-23 kl. 12:35.
Senast redigerad av PeterNoster 2017-01-23 kl. 12:35.
Citat:
Förstår inte alls tjusningen i att släktforska?
Jag kan förstå om man vill veta mer om sina far- och morföräldrar och i sin tur deras föräldrar men går man längre i sin släktforskning hittar man ju namn som man är otroligt lite släkt med och som egentligen inte har med en själv att göra?
Exempel: Peter Larsson, född i Aspeboda 1793-05-18. Han är din farfarsfarfarsfarfars far. Du är ju så fruktansvärt långt ifrån honom att ni aldrig skulle kallas "släkt" om ni båda hade levt samtidigt. Ändå finner folk detta intressant? Att ni delar typ 0.002 % gener? Ni delar förmodligen mer gener procentuellt med er granne.
Eller grundar sig släktforskning mer i en forskning om hur folk hade det förr? Och att det är det som är drivkraften?
Vissa kanske hävdar att man "söker sitt ursprung" men tänk då på detta:
En generation bakåt i tiden är 2 individer (era föräldrar)
Två generationer bakåt i tiden är 4 individer (era far- och morföräldrar)
Tre generationer bakåt i tiden är 8 individer (era far- och morföräldrars föräldrar)
Fyra generationer bakåt i tiden är 16 individer (era far- och morföräldrars föräldrars föräldrar)
Fem generationer bakåt i tiden är 32 individer (era far- och morföräldrars föräldrars föräldrars föräldrar)
Osv...
Säg då att ni kommit till 1600-talet med er släktforskning. Ponera att det går 4 generationer på 100 år, således är 1600-talet 16 generationer bort.
Sexton generationer bakåt i tiden är 65 536 individer.
Ponera nu att ingen inavel skett inom er släkt, dvs att inga individer i ert släktträd har förfäder som var syskon (vilket i sig är omöjligt, förr eller senare måste det ske), från 1600-talet fram tills nu. Då kan ni alltså finna 65 536 far- och morföräldrar. Vi säger att ni har hittat 3-4 stycken och att de föddes i Småland. Kan ni då hävda att ert ursprung är från Småland, när det samtidigt levde tusentals andra människor som ni är släkt med i rakt nedstigande led? Nej det kan ni inte.
Samma sak med folk som släktforskar och hittar att de är släkt med en kung från 1200-talet. Vad är det som är så coolt med det isåfall? Med tanke på all inavel som är oundviklig när man går flera generationer bakåt i tiden, så är hundratusentals (om inte miljoner) idag levande svenskar släkt med samma kung.
Så; vad är det som driver er att släktforska?
Jag kan förstå om man vill veta mer om sina far- och morföräldrar och i sin tur deras föräldrar men går man längre i sin släktforskning hittar man ju namn som man är otroligt lite släkt med och som egentligen inte har med en själv att göra?
Exempel: Peter Larsson, född i Aspeboda 1793-05-18. Han är din farfarsfarfarsfarfars far. Du är ju så fruktansvärt långt ifrån honom att ni aldrig skulle kallas "släkt" om ni båda hade levt samtidigt. Ändå finner folk detta intressant? Att ni delar typ 0.002 % gener? Ni delar förmodligen mer gener procentuellt med er granne.
Eller grundar sig släktforskning mer i en forskning om hur folk hade det förr? Och att det är det som är drivkraften?
Vissa kanske hävdar att man "söker sitt ursprung" men tänk då på detta:
En generation bakåt i tiden är 2 individer (era föräldrar)
Två generationer bakåt i tiden är 4 individer (era far- och morföräldrar)
Tre generationer bakåt i tiden är 8 individer (era far- och morföräldrars föräldrar)
Fyra generationer bakåt i tiden är 16 individer (era far- och morföräldrars föräldrars föräldrar)
Fem generationer bakåt i tiden är 32 individer (era far- och morföräldrars föräldrars föräldrars föräldrar)
Osv...
Säg då att ni kommit till 1600-talet med er släktforskning. Ponera att det går 4 generationer på 100 år, således är 1600-talet 16 generationer bort.
Sexton generationer bakåt i tiden är 65 536 individer.
Ponera nu att ingen inavel skett inom er släkt, dvs att inga individer i ert släktträd har förfäder som var syskon (vilket i sig är omöjligt, förr eller senare måste det ske), från 1600-talet fram tills nu. Då kan ni alltså finna 65 536 far- och morföräldrar. Vi säger att ni har hittat 3-4 stycken och att de föddes i Småland. Kan ni då hävda att ert ursprung är från Småland, när det samtidigt levde tusentals andra människor som ni är släkt med i rakt nedstigande led? Nej det kan ni inte.
Samma sak med folk som släktforskar och hittar att de är släkt med en kung från 1200-talet. Vad är det som är så coolt med det isåfall? Med tanke på all inavel som är oundviklig när man går flera generationer bakåt i tiden, så är hundratusentals (om inte miljoner) idag levande svenskar släkt med samma kung.
Så; vad är det som driver er att släktforska?
För mig handlar det mycket om att hitta livsöden som står ut. Folk som har suttit inne (fångar var t.ex. nästan de första att fotograferas i större skala i Sverige, så har man tur kan man hitta ett mug shot på sin släkting), följa föräldralösa barn och hur det gick för dem, läsa bouppteckningar och få en inblick i vad människor hade i sina hem förr, eller som jag som har en adelsana som förvånansvärt nog fick gifta sig med en dräng. De dog sedan utfattiga bara nån månad efter varandra. Jag har en annan släkting som försvann och som man hittade först efter 3 månader när det började töa, för han hade lagt sig i en snödriva och frusit ihjäl (full troligtvis). Man kan hitta så otroligt mycket spännande.
Jag kan tipsa om Sveriges Radios Släktband om man vill lyssna ner sig i just spännande och annorlunda livsöden.
__________________
Senast redigerad av PeterNoster 2017-03-01 kl. 19:15.
Senast redigerad av PeterNoster 2017-03-01 kl. 19:15.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
