Citat:
Ursprungligen postat av
LiberalDemokrati
Anna valdes enhälligt av partiet till posten som partiledare. Det fanns inte ens någon annan kandidat. Det om något visar vilket brett och starkt stöd hon har! Anna har gång på gång visat att hon står upp för de liberala värden som vi tycker är viktiga och därför är hon vår partiledare och vår nästa statsminister!

Citat:
Ursprungligen postat av
Studsboll
Din vilja att missförstå verkligheten håller Arnstad-klass! AKB var handplockad av Reinfeldt som en sista pungspark åt M när han inte längre hade förtroendet hos M-väljarna på valdagen. M är toppstyrt och när deras stridshingst visade sig vara en valack valde de ett nytt ök ur samma stall. Hon har lika stor chans att bli statsminister som Bert Karlsson; ingen gillar henne, hon är dryg och utan karisma. Inte ens om hon verkligen förde äkta M-politik hade hon haft en chans av just den orsaken...
Tycker att ni båda bör sansa er litegrann. Divergerande åsikter om partiledaren och om partiets politik finns inom M liksom alla andra partier, det syns tydligt i den flod av debattartiklar som kommit från kommunmoderater runt om i landet, främst gällande Decemberöverenskommelsen och invandringspolitiken.
Att AKB valdes enhälligt vet du LiberalDemokrati förmodligen lika väl som mig att det inte säger något om vilka uppfattningar som finns internt, varken i S eller M vore det ett alternativ att försöka visa upp något annat än en enad front utåt när det gäller den egna partiledaren.
Om de röd-gröna förlorar nästa val har AKB givetvis mycket goda möjligheter att bli statsminister, något realistiskt alternativ är svårt att tänka sig i dagsläget.
Vad gäller AKB: s politik så kan man varken påstå att den är Reifeldt baby eller någon sorts manifestering av liberala värden. M gör precis som S, dom tittar på vilka problem väljarna upplever i sin vardag och anpassar sin politik efter det. Det handlar inte främst om vilken inställning de säger sig ha i olika frågor, utan om vilka frågor de väljer att lyfta fram. Viktiga frågor som behöver tas itu med men som väljarna inte förstått är viktiga, till exempel hur vårt skattesystem är utformat (viktigt både för de framtida statsfinanserna, tillväxten och jobben), prioriteras ner och undviks helst att ta ställning i eftersom det i sådana frågor ofta fordras ställningstaganden som är opinionsmässigt impopulära, samtidigt som frågor som gäller sådant som väljarna lägger märke till i sin vardag ges stort utrymme i partiernas politik, till exempel tiggerifrågan. Men givetvis, vid sidan av vilka frågor de för fram, väljer partierna även ståndpunkt utifrån opinionen, men lika givet görs det inom ramen för vad de ideologiskt ka tänka sig. Sammantaget blir politiken de driver en sammanvägning av vilka frågor som det opinionsmässigt lönar sig att lyfta fram, vad partiet ideologiskt tycker i dessa frågor och vad som är realpolitiskt möjligt att tycka i dessa frågor om man ska få tillräckligt många väljare.