Jag dog tre gånger i Svamptrippen!

Något jag kände igen i Första döden var den där känslan av att vara allt och att allt är ett och att man är ensam. Underliga förvrängningar av rummet eller platsen man befinner sig på tar form, varelser och andra mönster utifrån detta kommer fram, är man i ett välbelyst rum så blir det mer färgglatt och nästan en vacker död, medan eldlågor och mörker gör att det känns läskigt åt det mörkare hållet. Om man i detta stadie tittar på sina vänner eller människor på teve kan de ta form av något naket, grisrosa som ser förskräckligt ut, något som är förbjudet att titta på.
En mening jag väl kommer ihåg som jag upprepade för många gånger i den stunden var: Du vet ju redan vad detta är, varför skulle du göra detta igen? Du vet ju vad det handlar om, och att det är ett fruktansvärt lidande, ser du inte hur ont det gör?' (och härvid börjar oftast olika minnen spelas upp lika glasklara som då man upplevde dom, minnen från då man blivit kallad för sjuk i huvudet osv) Känslan är fruktansvärd att få, har fått den minst tre ggr.

Intressant och känner igen stora delar. Har dock lärt mig en hel del om mig själv via svampen, även om det nog inte blir fler trippar på just svamp

Hade en person med många ansikten under en viss peroid som jag nu förstår. Ibland tar det ett tag för saker att falla på plats!

Får man ångest av cannabis så är det delar av sitt liv man bör se över, då är det något man försöker dölja för sig själv (oftast, iaf min erfarenhet).

peace

Riktigt bra skrivet och lättläst.
Tack för att du delade med dig av den här känslosamma och lärorika trippen.
Känner igen mig riktigt mycket. 5/5

Läskigt hur mycket jag känner igen mig i detta. Som för dig började allt väldigt bra för mig, mycket skratt osv, sen hände något som fick mig att ifrågasätta mina vänners existens och därifrån gick allt utför. Men som du beskriver i den "första döden" om accepterandet av döden, det blev även min räddning. Jag hade accepterat att jag aldrig skulle träffa min familj igen vilket först gjorde mig väldigt ledsen, men samtidigt dök en frihetskänsla upp precis som du beskriver.

Känner mig glad över att ha hittat hit och kunnat relatera så mycket, för en tripp som denna är inte den lättaste att senare behandla och bearbeta i sinnet.

Tack för bumpen!

Helt otrolig rapport, känner mig mkt mer redo inför min första tripp.