Marx och Engels syn på självägande bönder

Till att börja med så är det här ingen tråd som handlar om hur kommunistiska tänkare såsom Stalin, Lenin, Mao m fl behandlade sina undersåtare i liknande frågor. Diskussioner om Holodomor, låt hundra blommor blomma och andra ställen där självägande bönder har fått sätta livet till är således irrelevant, i alla fall om de har uppkommit som en följd av hur ledare kom att läsa Marx.

Nu till själva knäckfrågan som jag har gått och funderat över den senaste tiden:
Jag har själv aldrig läst kapitalet eller ens hela det kommunistiska manifestet. Det jag vet om dessa skrifter vet jag genom vad andra har berättat för mig på universitet och genom vad jag själv har läst om dem. Som jag har förstått det så är det grundläggande problemet i marxismen att arbetarna tvingas sälja sig för under vad "de är värda" (värdet av vad de producerar) för att någon annan skall profitera på deras insatser. Olika filosofer har sedan valt att tolka det här på olika sätt, vissa har nöjt sig med en ordagrann tolkning samtidigt som andra (Foccault, Habermas m fl) har valt andra vägar, där vissa riktar in sig på att det inte är själva vinsten som sådan som uteblir, utan även att kapitalet stjäler ens tid.

Så långt är jag med men däremot så har jag funderat en del över en rad gränsfall. Marxismen går inte riktigt fullt ut att försöka tillämpa idag i min mening enligt exemplet som följer: högavlönade mellanchefer, professorer på universitet och en rad andra som inte äger sina egna produktionsmedel men som däremot har höga löner och anses tillhöra "övre medelklass". Vad jag har funderat över är om det lär ha funnits sådana paradoxer även i det victorianska samhälle som både Marx och Engels verkade i och nu kommer själva frågan:
Hur såg man inom marxismen på bönder som ägde sina egna produktionsmedel (jord, hästar och redskap), brukade detta produktionsmedel själv och tjänade pengar på överskottet? Dessa torde finnas i mellanläget mellan de fattiga arbetarna och de rika bruks/industripatroner som gör entré i samma veva som Marx. Var den marxistiska synen att dessa utgjorde en lika stor fiende som kapitalet eller borde de förena sig med proletärerna?

Både Marx och Engels kom från urbana miljöer. Marx tillbringade sen större delen av sin tid i olika bibliotek medan Engels jobbade som fabrikör och proffsrevolutionär. Ingen av dem hade någon större erfarenhet av landsbygden. Följaktligen är bönderna mest ett historiskt fenomen i marxistisk teori; de är bara intressanta som historiskt förstadium till teorins verkligt köttiga bit, nämligen industrisamhället.

En följd av denna styvmoderliga behandling är att självägande bönder liksom kapitalismens alla mellanskikt (tjänstemän etc) inte passar in i teorin. Problemet har som bekant lösts på olika sätt. Stalin klassade om självägande bönder till rika utsugare (kulak = person som äger en häst) medan Mao gjorde det intellektuellt hederliga och skrev om teorin så att bönderna kom med.

Synen på bönderna framstår som en ganska avgörande svaghet i klassisk marxistisk teori, och till skillnad från den flummiga och historiskt felaktiga urkommunismen var det något som Marx och Engels hade kunnat kontrollera själva. Sett i det perspektivet framstår marxismen närmast som någon sorts teknoreligion, och det är ju så den har kommit att tolkas i många länder.

Under 1800-talet så var det nog extremt ovanligt att inte självägande bönder höll sig med åtminstone någon dräng eller piga. Arbetet var så arbetsintensivt att det vid t.ex. skördetid krävdes någon form av extra arbetskraft. Så då kan ju synsättet att bonden profiterar på drängarnas/pigornas jobb ifall bonden gör någon vinst på arbetet passa rätt bra i samma tänk som om det vore industriarbetare som jobbade år industriägaren.

Till Marxs försvar måste man nog säga att han tycks ha uppfatta jordbruksarbetet som en del av de förfluta, av det tillbakagående feodala samhället.

Länder med större bonded-befolkningar hade alltså inte redo för revolution. nu tror jag det var så att han började tveka på denna uppfattning i slutet av sin livstid då han såg hur utvecklingen i Ryssland gick till.

Länder med stora oupodlade arealer som USA saknade också revolutionär potential då det expandera jordbruket sög upp arbetare från städerna och minskade trycket därmed.

Zombietråd FTW! Alltid kul läsa gamla svar.

Ska en säga något till Marx och Engels försvar är det väl att Preussen under deras livstid gick från agrart bakvatten till ett av världens modernaste länder, så en kan kanske förstå om de blev fartblinda. Det är väl ungefär som att vara medelålders kines idag.

Marx idéer låg i linje med tidens nationalekonomiska teorier som fokuserade på knapphet och determinism, och hans närmast rasistiska beundran för kolonialismens kreativa förstörelse kan också skrivas på samma konto. Återigen måste den explosiva befolkningsökningen och under 17/1800-talet tas med som bakgrund, och det var inte bara Marx som oroade sig för de sakerna.

Även inkomstökningen i toppskiktet var explosiv och iögonfallande. Under 1800-talets andra halva skapades några av världshistoriens största förmögenheter (Rockefeller, Carnegie, Vanderbilt, Krupp etc) på bara ett par årtionden samtidigt som den urbana slummen bredde ut sig i befolkningsökningens och inflyttningens spår.

Hursomhelst ändrar det inte det faktum att Marx förenklade för mycket. Resultatet blev en teori som ser ut att förklara mer än den gör.