2012-12-14, 23:49
  #1
Medlem
När jag var liten så snubblade jag på en boll och bet mig i tungan så att den nästan gick av. Till följd av detta så "läspar" jag nu, inte riktigt läspar men något liknande, samt att jag mumlar. Folk har helt enkelt svårt att höra vad jag säger ibland. På grund av detta så är jag inte social av mig för ett öre, jag har skämts stor del av mitt liv (från tonåren och framåt) över sättet jag pratar. Jag har aldrig riktigt blivit mobbad för det men jag har hört att folk har nämnt det bakom min rygg.

Vid 2 tillfällen så har även folk skrattat mig rakt i ansiktet på grund utav detta, när jag var yngre så pratade jag men en tjej jag gilla och hennes tjejkompis frågar mig "gör du dig när du pratar eller har du alltid pratat så?" Detta var nog när jag gick i 8an eller 9an. Jag säger aldrig till folk hur jag känner, när jag öppna mig för 2 av mina vänner på fyllan för några år sedan så började jag gråta. Detta till trots så är jag alltid glad men vissa dagar, som denna, så kan man börja överanalyser allt och nu tror jag att jag måste finna en lösning.

Jag är ganska paranoid av mig, antar att folk alltid snackar skit om mig så fort jag lämnar ett rum om hur jag pratar och varför, vilket också stämmer, folk verkar prata om mitt sätt att tala när jag inte är där. Jag började t.ex. bråka med min kusin en gång och han nämner att jag "säkert skäms över min dialekt" samt har andra saker kommit fram från folk. Nu vill jag få bort tankesättet helt och hållet. Lite tips hade uppskattats.
Citera
2012-12-15, 00:02
  #2
Medlem
Lys avatar
Psykologi och psykiatri > Psykiska problem / Mod
Citera
2012-12-15, 00:29
  #3
Medlem
ElTacoLocos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Werewolf88
När jag var liten så snubblade jag på en boll och bet mig i tungan så att den nästan gick av. Till följd av detta så "läspar" jag nu, inte riktigt läspar men något liknande, samt att jag mumlar. Folk har helt enkelt svårt att höra vad jag säger ibland. På grund av detta så är jag inte social av mig för ett öre, jag har skämts stor del av mitt liv (från tonåren och framåt) över sättet jag pratar. Jag har aldrig riktigt blivit mobbad för det men jag har hört att folk har nämnt det bakom min rygg.

Vid 2 tillfällen så har även folk skrattat mig rakt i ansiktet på grund utav detta, när jag var yngre så pratade jag men en tjej jag gilla och hennes tjejkompis frågar mig "gör du dig när du pratar eller har du alltid pratat så?" Detta var nog när jag gick i 8an eller 9an. Jag säger aldrig till folk hur jag känner, när jag öppna mig för 2 av mina vänner på fyllan för några år sedan så började jag gråta. Detta till trots så är jag alltid glad men vissa dagar, som denna, så kan man börja överanalyser allt och nu tror jag att jag måste finna en lösning.

Jag är ganska paranoid av mig, antar att folk alltid snackar skit om mig så fort jag lämnar ett rum om hur jag pratar och varför, vilket också stämmer, folk verkar prata om mitt sätt att tala när jag inte är där. Jag började t.ex. bråka med min kusin en gång och han nämner att jag "säkert skäms över min dialekt" samt har andra saker kommit fram från folk. Nu vill jag få bort tankesättet helt och hållet. Lite tips hade uppskattats.


Tänk, jag är bäst och jag älskar mitt uttal så kommer folk att se din stolthet och självrespekt, det kommer att leda till att folk tar efter och lyssnar till dig med en annan syn.
Och så fort en negativ tanke dyker upp ersätt den med en positiv. Träning ger färdighet, även i det här fallet.
Lycka till, och omgiv dig med kärlek.
Citera
2012-12-15, 00:29
  #4
Medlem
sommarlovs avatar
Dra till med att du pratar lite otydligt efter ett krogslagsmål, beskriv dig själv som en hjälte istället för ett offer.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in