Diskussionstråd för observationer (amatörastronomi)

-14°C, nära på 100 % relativ fuktighet, dimman lurar runt hörnet...
Trots en malande huvudvärk och dövande trötthet kör jag iväg på mot det öppna fältet. När jag stiger ur ser jag att det egentligen bara råder god sikt från 40° över horisonten, med tanke på omständigheterna tas min nyinköpta 10x25 kikare fram istället för det mödosamma slitet att sätta upp mitt teleskop med montering, bord och alla lådor, det får bli en snabbis.

Först ut är Plejaderna (M45), med blotta ögat ser jag sjustjärnorna och uppskattar gränsmagnituden till strax över 5. Med kikaren ser jag de två stjärnorna av åttonde magnituden mellan Merope och Electra, gränsmagnituden för min kikare denna kväll ligger kring 8, helt ok för ett så litet instrument.
Annars är synen alltid vacker, Plejaderna suger in mig, ett djupt andetag och jag befinner ute bland de blåvita stjärnorna.

Nästa anhalt är Hyaderna (Melotte 25), en stor öppen stjärnhop i Tjuren jag tidigare aldrig uppskattat, med min 10x25 ändras min uppfattning snabbt, synfältet är späckat med stjärnor. Tydligen krävs kikare med stort synfält för att kunna uppskatta Hyaderna, vilket påpekas i flera handböcker. Detta blir höjdpunkten, kring theta tauri samlas stjärnor mellan 4 och 6 magnituden, hänförande.

Den öppna stjärnhopen M35 i Tvillingarna uppenbarar sig som en nebulosa med två med visst motstånd synliga stärnor i nebulosan.
Därefter skådas M36 (öppen stjänrhop i Kusken), en ljussvag nebulosa, inga stärnor kan lösas upp. M37 (öppen stjärnhop i Kusken) ter sig som föregågnaren i messierkatalogen.
M38 (öppen stjärnhop i kusken) blir kämpig, det går med nöd och näppe att skilja ur nebulosan från bakgrunden, vilket är logiskt med tanke på att M38 är en magnitud svagare än sina syskon i samma stjärnbild.

M52 (öppen stjärnhop i Casiopeia) är en lätt match, men mer än en difuss fläck ser jag inte.

Dimman är på väg in över fältet, kikaren stoppas ned i fodralet, min korta session är över.

Intressant att höra om observation med en liten 10x25 kikare som du skriver om, Drullknull. Det var en sådan liten kikare som jag började observera natthimlen med i höstas. Fast ännu mindre, en billig 8x21 tubkikare. Även ett sådant beskedligt instrument avslöjade så mycket att jag blev fast.

Hyaderna har varit ett favoritanhalt nästan hela tiden för mig. Jag hittade dem av en slump eftersom Taurus stack ut pga Jupiters närvaro där. Jag visste inte ens att de hette Hyaderna tills jag läste inlägget ovan.

Hur som helst var jag ute några korta stunder igår kväll med 7x50 porro fältkikare. Det var svinkallt. Jag låg på en strandmatta på snön i trädgården med en filt över mig. Månen var uppe och det såg lite disigt ut. Gränsmagnitud för blotta ögat runt 4.5-5 nära zenit. Jag vill kunna iakta saker som M103 och M52 i Cassiopeia men denna gång lärde jag mig mest stjärnhoppa mellan sjtärnorna i Cassiopeia och känna igen när man verkligen är centrerad på Ruchbach eller Shedir t ex. Det är kul i sig och kan underlätta sedan när de bli bättre förhållanden.

Jag har fått hem band ett av Uranometria 2000 och drog en förstorad fotokopia av området kring Cassiopeia (fick sätta ihop olika blad). Tanken på sikt är att använda sådana bilder som referens och skissa in eventuella svagare stjärnor som syns i kikare utifrån observation. Att slippa rita alltihop från början skulle nog underlätta om man skissar utomhus.

En praktiskt sak jag har märkt är att stjärnkartor inte ger en riktigt rättvis bild av vad som kommer att uppenbara sig i kikaren. Inte bara för att man ser fler ljussvaga stjärnor, men också för att själva stjärnmönstret förvanskas på kartorna pga att ljusa stjärnor ritas som feta bubblor. Det krävs nog en del rutin för att vänja sig. Pleiaderna ser t ex mycket konstiga ut i Cambridge Star Atlas.

Planen var att gå upp kl 4 på morgonen och gå ut om det var klart. Sov istället till 10!

Stjärnkartor är ju en förenklad bild av verkligheten, alla stjärnor är punktformiga, men de har olika ljusstyrka, något som måste åskådliggöras på kartan.
Roligt att du införskaffat dig Uranometria, den har med nebolusor (deep sky objects) ner till 15 magnituden och Abellkatalogen över galaxhopar (de flesta bortom amatörernas instrument). Jag använder atlasen mest hemma för planering, tar kopior som du, ibland plastar jag in kopiorna och tar med dem ut, men oftast nöjer jag mig med The Observers Atlas i pocket format. Bright Star Atlas tar jag med ibland. Jag har Sky Atlas 2000, med samma kartor som i Cambridge Star Atlas, fast i otympliga A2 format.

Jag får ge de större stjärnhoparna en ny chans med kikare (stor o liten), förutom Hyaderna, Coma, IC 4756 (Ormen), IC 4665 (Ormbäraren), Bikupan (Kräftan) och NGC 752 (Andromeda), alla betydligt större än fullmånen. De gör sig inte rätt i ett 150 mm teleskop tack vare begränsat synfält.

I Cassiopeja finns många öppna stjärnhopar, fördelen med denna stjärnbild är att den passerar zenit. Drömmen är att få se IC 166, på gränsen vad mitt teleskop presterar (magnitud 11,7).

Jupiter och månen ligger mycket nära varandra nu och avståndet krymper för varje timme som går. När de står uppradade sådär är det lätt att bilda en uppfattning om hur jordens, månens, och de andra planeternas banor går i förhållande till stjärnbakgrunden och solen. Man ser nästan hur månen kryper fram i sin motursbana. Trots månen gick det nyss att se andromedagalaxen med fältkikare.

Kl 4-5 inatt (tidigt på tisdagmorgon alltså) ska det vara klart i stora delar av landet och då har månen gått ner.

Saturnus, Spica, Zubenelgenubi... Denebola <-+-> Vindemiatrix

Siktar dock framförallt mot att försöka hitta till Whirlpool galaxy i Karlavagnen med 15x70 (vet inte om det kommer gå men värt att prova). Det kommer ligga rätt högt mot zenit. Virgohopen däremot bara runt 40-45 grader ovanför horisonten tror jag.

Det låter spännande, jag tycker att du skall kasta dig in hejdlöst i virgohopen och berätta för oss vad du såg.

Har förberett lite för att försöka hitta till M60 i Virgohopen också. Finns ett par mindre stjärnor i närheten som pekar rakt på där den bör vara. Och så fri spaning. Får se om något dyker upp!

vad är det för stjärna som lyser så förbannat starkt precis brevid månen några centimeter ifrån om man tittar upp på natthimmelen, det känns inte som jag har sett den förut.

Det var Jupiter. Det var ett sammanträffande att de låg så nära varandra just igår kväll/natt.

Jupiter har legat ungefär där i några månader men det har varit molnigt så mycket att man kan ha missat den.

Var ute från c:a 5 till 6:30 imorse, 22 jan 2013. Klar stjärnhimmel första tiden och månen var redan nere.

Såg:
M51 Whirlpool Galaxy, i Canes Venatici (inte Canus Major som jag skrev tidigare)
M60, galax i Virgohopen
Coma Cluster, öppen stjärnhop i Coma Berenices
Saturnus, lilla kritstrecket
Zubenelgenubi i Vågen med sina små följeslagare
och ISS Internationella Rymdstationen

Tills nästa gång kanske:
M63 Sunflower Galaxy, i Canes Venatici
M44 Praesepe, öppen stjärnhop i Kräftan
M87, galax i Jungfrun

Det var kallt och stämningsfullt på åkern även om jag tagit med bilen hela vägen för att kunna gå in och värma mig vid behov.

Galaxerna gick mycket lättare än jag trodde att hitta med 15x70 kikare. Jag tog med fotokopier ur stjärnatlas där jag också kollat i Stellarium och hittat lokala riktmärken i form av igenkännliga stjärnmönster inom två-tre grader från objektet.

Ringade in dessa små lokala riktmärken som förberedelse och t o m drog små streck (som om de var minikonstellationer). Ett sätt att liksom bekannta sig med dem. Det kändes mycket lättare att hitta denna gång, även innan jag tittade på kartorna. Mönstren hoppade ut och kändes bekant.

Speciellt bra är stjärnpar som funkar som en pil som pekar rakt på objektet från nära håll (inom ett par grader max). T ex 34 Virgo funkar som en sådan pil (tillsammans med en granne) och pekar rakt på M60. 30 Virgo och 33 Virgo ligger i var sin lilla grupp stjärnor som gör att man är hundra på att det är rätt plats.

M51 var en tydlig suddig fläck.
M60 var liten och svår att se och suddig, men den fanns precis där den bör finnas och jag upprepade observationen flera gånger.

En kul grej var att jag såg öppna stjärnhopen i Coma Berenice med blotta ögat men utan att koppla ihop det med området runt Lejonet/Virgo etc, eftersom jag var inriktad på Karlvagnen då. Kikade på den med fältkikaren och tyckte att den såg väldigt bekant ut: som ett grymt klingonmärke, eller en treudd vars mellersta udd brutits av i strid. En dramatisk och vacker öppen stärnhop. Sedan när jag förstod vad det var, var det som att de olika stärnbildernas rumsliga relationer till varandra klarnade ett snäpp. Som att kunna hitta runt T centralen och hitta runt Odenplan men inte veta hur de står i relation till varandra, och så en dag råker man gå hela vägen mellan dem och hoppsan är jag här nu?

Men nästan roligaste var när ISS dök upp och ståtligt och långsamt for förbi Spica och Saturnus. Det var jag inte alls förberedd på! Jag visste redan att det är lågt i söder som den syns, men var inte intriktad på att leta efter den.

Jag är helt såld nu på att ligga på backen när man tittar högt upp med kikare. Liggunderlag, huvudstöd, filt. Ingen är ute där och ser en, så det gör inget Röd lampa, alla linsskydd till kikare, pennor... tar en halv timme att åka därifrån om man inte ska glömma något kvar!

tackar, coolt att man kan se jupiter så klart från sverige, hur ser det ut om man har ett någorlunda bra amatörteleskop och tittar på den?

ka kui: vad roligt att du såg M60 (med en magnitud kring 10), det visar att man inte behöver ha stora och dyra instrument, det räcker med en större kikare och en gnutta envishet.

I de flesta amatörteleskop kan du åtminstonde urskilja ett band och de fyra ljusstarkaste månarna, Io, Ganyamede, Titan och Europa.

Jupiter var första objektet jag siktade in mig på när jag köpte mitt första teleskop, och det var helt omedvetet från min sida. Jag såg bara vad jag trodde var ljus stjärna och siktade in teleskopet, blev lagomt paff när man såg Jupiter där hängandes i luften

Kolla in tråden "köpråd av teleskop...", finns mycket nyttigt att läsa där om du är intresserad utav att skaffa ett teleskop, alternativt en kikare.