Citat:
Ursprungligen postat av Brandbomb
Väl tänkt, men inte rätt. Klart värt en ny ledtråd.
3. Fordonet lyckades med konststycket att uppnå högre besättningsförluster än de större släktingarna.
Vill minnas att den lätta sovjetiska PV-kanonvagnen Su-76 (bla) kallades "Shuka" (hora/slyna/bitch) av besättningarna. Missnöjjet bottnade främst i det papperstunna pansarskyddet, det öppan taket samt att vagnen var utrustad med två bensinmotorer från vanliga lastbilar. Till skillnad mot (de sovjetiska) stridsvagnarnas dieselar började bensinmotorerna lätt brinna om vagnen träffades i motorområdet. Vipps stod den snart i ljusan låga om det ville sig illa.
Dessa faktorer ledde till stora förlustsiffror bland besättningarna jämfört med de senare, utmärkta Su-85 och Su-100 vagnarna. (för att inte nämna dom riktiga bestarna ISU-152 och ISU-122).
76:an kallades även för "Playwood Ferdinand" och "Åsnan".
Vissa av tillmälena var dock lite med glimten i ögat då besättningarna oftast ändå hade någonslags hatkärlek till sina fordon. För första gången hade infanteriet fått en egen liten kanonvagn som kunde stödja deras anfall. Och Su-76ans träffsäkra 76,2 mm bössa kunnde slå hål på varenda lätt och medeltung stridsvagn som Tyskarna hade i tjänst på östfornten. T.o.m. Pantrar kunde hålas i sidan om underkallibrerade granater användes. (2-3 sådana granater delades ut till varje vagn för att användas i absoluta nödfall).
Så för infanteriet var den lilla Shukan livsviktig, och Röda Arméns stora offensiver under 1943 och 1944 hade knappast varit möjliga utan den. Liten och billig följde den infanteriet vart det än begav sig. Och dess litenhet gjorde den perfekt för att gillra bakhåll med då den lätt kunde kammoufleras i vegitation, snödrivor och höstackar etc.
En stor liten doldis som hade ett par riktigt politiskt inkorrekta öknamn...