Hinder mot skenprocess?

Jag skulle behöva lite vägledning i en principiellt svår, troligen förmögenhetsrättslig fråga (närmast en "informationsregim" utan direkt ekonomiskt värde), som inte går att lösa på annat sätt än vissa avtal. Frågan är om den ö.h.t. är giltig. Jag funderar därför på att sätta upp den planerade avtalsregimen i ekonomiskt miniformat genom bulvaner och sen låta dem processa innan det prövas skarpt. Det jag undrar är därför närmast om det finns några principer mot dylikt "prejudikat-missbruk" inom ramen för dispositiva processer, eller gäller principen om "den i processen åberopade världen" även när domstolen misstänker att det rör sig om en skenprocess?

I termer av moraliska aspekter kring skattebetalarnas pengar - sakomständigheterna kommer naturligtvis vara ostridiga och handläggningen kommer att kunna ske på handlingarna, samtidigt som det rättsvetenskapliga värdet är betydande. TR:n kommer i princip serveras en oprövad, central och färdigpaketerad rättsfråga.

Du menar alltså (litet förenklat) att du skall hitta på ett rättsfall mellan två parter som du själv styr över för att pröva dess laglighet?

Då tror jag att domstolen (om de uppdagar det egentliga syftet) helt enkelt avvisar tvisten med argumentet att det inte i verkligheten föreligger en tvist eftersom det handlar om sysslomannens tvenne bulvaner och därmed en konflikt mellan två av sysslomannens egna intressen, dvs något som en domstol inte kommer att anse sig råda över.

Blir det uppenbart kan man kanske tänka sig att RB 11:1 kan bli användbar ("Råder ej parten över det, varom tvistas...)

Rätt bra fråga, f. ö. Är det inte svaren på sådana frågor som företag använder slipade och erfarna jurister för?

Det enda egentliga hindret jag kan tänka mig är att det upptäcks att det inte finns någon faktisk tvist utan är sken alltihopa och så slängs saken ut. Vissa kanske sympatiserar med tanken att få rättsfrågan prövad och andra kanske anser det att utgör ett missbruk av rättens tid men ut lär fallet i vart fall kastas.

Kan det styras upp på ett sådant sätt att tvisten verkar genuin lär det funka.

Det låter som detta inte kommer att kunna styras upp på ett trovärdigt sätt.

Kan dock frågan avgöras helt på handlingarna så underlättar det saken att genomföra
en sådana s k skenprocess.

Men att driva en process för skens skull är inte tillåtet:

Rättegångsbalken:

"9 Kap. Om straff, vite och hämtning

1 § En part, som mot bättre vetande inleder eller föranleder rättegång i tvistemål, döms till böter. Lag (1991:241)."

Förutom vad som sagts tidigare om obefogad process m.m. så blir du väl knappast klokare av att få det prövat i tingsrätt? En tingsrättsdom rörande en fråga där rättsläget är oklart har knappt något värde alls, och är på intet sätt någon försäkring att det skulle bedömas likadant när det rör en reell tvist. Möjligen om du skulle beviljas prövningstillstånd och hovrätten skulle pröva frågan så skulle du få ut något av det, men det framstår som osannolikt.

Jo, jag misstänker ju att det inte är helt kosher men har inte kunnat peka på exakt varför, faller det dessutom under straffbud så är det ju dock uteslutet. Den typen av funderingar jag eftersökte.

Ang "prejudikatvärdet" så förväntas ju alla mål av någon komplexitet få PT i HovR, varför det förhoppningsvis kan bli en HovR:s dom/beslut.

Det som egentligen är intressant är bestämmelsen i LSF 33 § om att en skiljedom som är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen i Sverige är ogiltig. Lagvalet för avtalet kan ju göras lämpligt, men för att det ska var något bevänt med det förutsätter det ju att en följande skiljedom kan ges verkan här i riket.

Har man en HovR-dom som i vart fall materiellt har prövat ett liknande anspråk och inte avvisat det, så är det ju en indikation på att en bifallande skiljedom rörande en liknande sak under utländskt lagval inte skulle vara ogiltig enligt ordré public förbehållet.