Quick- Kommissionen och rättssäkerheten

Du frågar om hur norrmännen kunde bli vilseledda, och det är kärnan i hela saken, för det är omöjligt för en utomstående att greppa vad som pågår i det dolda inom det svenska rättsväsendet. Svenskt domstolsväsende fungerar alltid när det rör vanliga saker, som inte är känsliga för personer inom rättsväsendet. Men är en kollega inblandad i brott, blir det per automatik rättsröta, och så spårar saker ur. Har en kollega gjort ett fel, spårar sedan saken ur, för oavsett vad som skett kommer saken försvaras och mörkas, om det så ska till fler övergrepp genom domar/beslut.

Eftersom Sverige är en demokrati, med hög svansföring så presumeras det att allt är som det borde vara i grannländerna! Eller så tror de på, att vi skulle ha oberoende myndigheter och domstolar, där legalitet och opartiskhet beaktas. För vem skulle kunna ana att man dömer oskyldiga för 8 mord?

Direktiven visar på att bilden av rättsväsendet inte ska rubbas, genom att begränsa saken till hur Sture Bergwall blev en seriemördare , i stället för att ta reda på hur man får till seriedomar.

Det som borde undersökas är målstyrda rättsprocesser, som är avgjorda på förhand!

Det som är den största skillnaden mellan Sverige och Norge är faktiskt arvet efter Ibsen och Strindberg och klimatet dessa författare levt i och senare påverkat. Det handlar om synen på sanningen!

I Norge avskaffade man adel, och förklarade saken med att privilegierade grupper hör inte hemma i ett land som vill vara fritt och demokratiskt.

En annan sak är att hela Norge är bebyggt, och att befolkningen lever mer nära sina rötter. Sverige är ett land där det fortfarande är pågående urbanisering, med en vilsen befolkning som inte längre har ekonomi att ha några traditionella värden, i en turbulent tillvaro med ständiga förändrigar och otrygghet. I Sverige har överlevnad och ekonomi företräde framför alla andra intressen. Allmänna värden spelar ingen roll längre hos gemene man, och blir aldrig en valfråga eller angeläget ur andra aspekter är sensations rubriker i tidningarna för att sälja lösnummer. All politik i Sverige handlar om egna och andras plånböcker.

Det råder full Konsensus om vad som får diskuteras i Sverige, och vilka ord som får användas när saker är känsliga. Vi får inte diskutera rättsväsendet, kriminaltet eller invandring förutsättningslöst, som det görs i våra grannländer.

Det är bara i Sverige olika personer med makt blir granskade av varandra i dolda handläggningar och omotiverade beslut, och har en möjlighet att mörka övergrepp från kollegor. Även i de fall brott från personer i rättsväsendet, skulle till äventyrs prövas i allmänna domstolar vinner enskilda medborgare aldrig framgång mot personer som har kollegialt skydd i rättsväsendet.

Det finns inte med på kartan att en privatperson ska ha framgång mot polis, åklagare eller advokat som misshandlar, trakasserar eller stjäl. Det kommer alltid en förklaring i en dom/beslut som ser bra ut för utomstående, men slutsatserna bygger på lögner, där presumerad trovärdighet avgör till förövarens fördel. En trovärdighet som är rättspraxis även i de mål domstolen vet att den bevisning de värderar som trovärdig, inte är det. Komplicerat? Ja, det är bara början och en sak som en kommission borde kunna få klarhet i!

Vi har i Sverige några undantag, som är ett alibi för rättsrötan. Som exempel kan nämnas en nyttig idiot, en polismästare. Det rasade för honom när han började kallas "kapten klänning" och förlorade det kollegiala stödet inom polisen och rättsväsendet, och nu tjatas det om hur farlig just han skulle vara. Med en slutledningsförmåga att Sverige är ett land där det bara finns en farlig brottsling inom rättsväsendet. En statistik omöjlighet.

Tack 'Vresrosen' för din uttömmande analys och för dina jämförelser mellan Norge och Sverige!

Med hänvisning till vad jag sparat från ditt inlägg undrar jag:

Hur kommer då Norge (genom sin kommission) att förhålla sig till att ha blivit vilseledda och förda bakom ljuset av de för utredningen ansvariga?

Kan Sverige vänta sig en diplomatisk not för att man, med lögnaktiga försäkringar om att utredningarna skötts korrekt, rullat in över gränsen och åsamkat norska staten onödigt arbete, stora kostnader, de anhöriga onödigt och långvarigt lidande samt låtit mördare undkomma?

Norrmännen har sitt sätt att utreda saker, och att de har tillsatt en egen utredning. Den omständigheten talar sitt eget språk, om man är mottaglig för signaler!

Norrmännen har sin uppfattning om Sverige, och det blir inga diplomatiska noter snarare en bekräftelse på att lillebror kan och att det var en lycka att komma ur unionen.

Det är i vilket fall som helst en pekpinne om att kommissionen inte kommer undan med kvalitén på en gängse svensk utredning. Typ, Lambertz utredning av kollegornas hantering av Sture Bergwall i rättsväsendet.

Jag får en känsla av att justitieministern ångrar beslutet om kommission, eller att det finns många som är emot detta beslut!

(min fetning)

...och jag får en känsla av att det finns många som ångrar beslutet om att utse Ask till justitieminister, nu med hennes beslut om att tillsätta en kommission i åtanke..

Å andra sidan finns det väl ingen större anledning till panik hos dem som borde ställas inför en folkdomstol för att, efter rannsakning och dom, underkastas domens verkställighet på Stortorget i Gamla Stan (eller annan lämplig plats), nämligen att rullas i tjära och fjäder -androm till varnagel..

Kanske jag bara är en trist olyckskorp som inte längre har den minsta förhoppning om att den svenska kommissionen kommer att leda till mycket mer än allmänt snömos och några enstaka höjda pekfingrar -och då inte höjda mot höjdarna, förstås..

Hågen står alltså till Norge.

Vi ska inte underskatta Norge, som visat hur ett rättssystem ska hantera folk som Breivik. Även debatten i Norge och allt omkring visar på att de har koll på läget! Och vi ska inte underskatta Beatrice Ask!

Jag tror Beatrice Asks styrka är att hon inte är jurist eller en del av kollegiala kollektiv. Jag kan tänka mig att hon bett om flera förklaringar men inte fått ut något vettigt, av dessa aktörer som vill fortsätta flyta på ytan som korkar utan inblandning och insyn. De flesta jurister som står till buds har egna lojaliter och skepp de inte vill bränna.

Jag tror Beatrice Ask är den första justitieminister som fattat att det pågår odemokratiska agendor inom olika kårer hon inte tillhör. Och faktiskt är beredd att göra något. Man kan inte bortförklara hennes kunskaper, med att hon inte är jurist, för det är uppenbart att hon kan en hel del. Men jag tror hon är ensam och utsatt!

Det är inte så komplicerat som vissa personer vill få allt som har med rättsväsendet att framstå. Det är bara en ursäkt för att inte diskutera, det de väljer att hålla tyst om.

(min fetning)

Du kan ha en poäng där, absolut!

Vad jag syftade på när jag förut skrev om att det kan finnas många som ångrar att man gjorde BA till justitieminister, det var att hon nu visat sig inte vara lika förutsägbar som hon kanske varit OM hon tillhört det juridiska etablissemanget.

Men.
Om hon nu vaknade en morgon och bestämde sig för att Sverige behövde en kommission, vem/vilka tog hon då kontakt med?
Sin/sina statssekreterare?
Hon har ju, vad jag förstår, två stycken: en för civilrättsliga frågor och en annan för kriminalpolitiska frågor.
Här med att skapa en kommission behövdes väl båda dessa?

Direktivets utformning och begränsning ger ju mig som lekman intryck av att ha satts ihop av någon med stor juridisk kunskap och som dessutom besitter hög kompetens inom statskunskap för att utforma uppdraget så att kommissionen inte av misstag råkar krossa illusionen av 'Svensk rättssäkerhet'


Norge, ja.
Min bedömning av hur man skötte den rättsliga prövningen och det samhälleliga traumat gällande Breivik är, att det var en imponerande uppvisning av 'rättssäkerhet i praxis' och hur ett demokratiskt samhälle kan och bör fungera.

Vi har alltid haft en tradition av att tillsätta utredning när man har en fråga som är svår eller het. För Beatrice Ask med många år inom politiken är en utredning eller kommission en naturlig väg att gå för att komma vidare, och när hon nämnde kommission blev det stor entusiasm från flera håll.

Det tar alltid lite tid innan innebörden och konsekvenser av saker uppenbarar sig, eller att polletten trillar in. Nu är det många som har synpunkter och absolut inte vill ha förändringar eller indragna privilegier. Det är säkert mer surr i bikåpan än vanligt, och en massa folk som ser om sina hus och den egna politiska framtiden, där det gäller att inte stöta sig med folk. Jag tror folk avvaktar för att se hur seriös denna kommission är för att bestämma sig på vilket ben de ska stå på.

Oavsett vad de än kommer fram till, så är det intressant, för det kommer äntligen punkter som går att angripa, om utredningen skulle bli "slarvig". Vi kommer få ett svar på vad politikerna tycker om domstolarnas rättstillämpning.

Det blir mycket intressant hur man motiverar att endast Sture Bergwall drabbats av denna rättsröta som pågår obevakad under mer än 20 år, med myndigheters goda minne, och där ingen bryr sig om information, skvaller eller resningar. För rättsövergreppen mot Sture Bergwall fortsatte efter resningarna med inlåsning på Säter utan rättslig grund.

Kan vi lita på B Ask? Hon har varit rak och tuff i tidiga intervjuer, men som du säger - när det blev skarp läge kan det blivit jobbigt för henne. Många hänsyn trots allt?

Tänkte på den avslöjande mejlväxlingen igen. CvdK ville gå i polemik med BA, men GL avrådde: (22 augusti 2012)

" Jag tycker det låter helt OK som du säger, men ge dig absolut inte på justitieministern. Det kommer vi att förlora på. Gå förbi henne med tystnad i stället. Så småningom kommer hon att börja säga klokare saker, jag lovar. Blir hon trängd kan det vara svårt för henne att retirera."

Vad säger det?

http://www.svd.se/multimedia/archive...os_966782a.pdf

Jag funderar på detta också, och undrar om det inte känns bättre för alla när det blir rätt, så varför är det så svårt när det blir fel?

Om man ser på barnläkarfallet, där läkaren blev frikänd, så kan alla nu gå vidare, för läkaren hade turen att hamna i en domstol/organisation där rättsröta inte fanns med på kartan när denna lagman ansvarade för målet. Domstolen gick på det saken handlade om och på bevis, och inte på allt annat runt omkring.

Det jag tycker är så underligt är att man ser alla fel och tror att det ska gå över. Alla vet vad som är fel inom systemet, och när det blev fel, och vilka personer som är inblandade. Och deras framfart i rättssystemet är ingen hemlighet eller tillfällighet. Och ingen enskild kan göra något då ett klagomål eller JO-anmälan leder till repressalier. För alla är beroende av varandra.

Min uppfattning är att folk gör det de kommer undan med eller det man tillåter. Särskilt i rättsväsendet eftersom de aldrig vidkänner något som helst fel, eller agerar öppet, när de målstyr sina processer och domar. Mitt förslag är att man tacklar dessa aktörer så som man gör i andra sammanhang när man slår sönder subkulturer!

Det som är kärnan i rättsrötan är att fri bevisföring och "slarvigt" skrivna domar, som saknar legalitet och ojektivitet, är som att ge motorcykelgäng vapenliscens.

För vem lurar man, när vi alla vet att de två läkarna i Da Costafallet hade maximal otur med de personer som tolkat lagen och satt upp ett mål, och pratat ihop sig innan rättegång om hur preskription och jäv skall tolkas.

(Min retning)
Men varför har det blivit så här just i Sverige, vi är ett litet land men Norge är trots allt bra mycket mindre? Vart, i (politisk)tid, kom den här skiljegränsen mellan oss och t ex Norge?
Vi börjar kanske närma oss OT men det känns ändå rätt avgörande vad det som gör att vi i detta land har så litet förtroende för den här kommissionen innan den ens startat. Ibsen och Strindberg har nämnds men är det så "enkelt"?

Om jag får hoppa in och tycka/tro, så beror nog en stor del av misstron mot Q-kommissionen på att direktivet tydligt visar att t ex vårdskandalen inte kommer att grävas upp.

När man därtill finner att Daniel Tarschys placerat en målvakt i form av en tidigare GD för SoS att mota bort besvärande frågor om vanvård, så är i alla fall inte jag förvånad över att vi är många som misstror kommissionen.

Sen tror jag du har fel. Jag tror nämligen att kommissionen har startat sitt arbete.

Att deras grävjobbstart inte flankerades av varken jublande folkmassor som kastade blombuketter till dessa 'forskningsresande i rätts- och vårdrötekartläggning' eller att Den Svenska Journalistkåren hördes utropa ett Bon Voyage! tar jag som ett tecken på att det egentligen inte längre finns ett hopp för det här landet vad gäller en vilja att komma tillrätta med vidriga avarter av juridik och tvångsvård!

Jag vill bara påminna om att Norge har ett jurysystem vid rannsakning i mordfall och det är min bestämda övertygelse, att om fallen Therese, Trine och Gry hade prövats i Norge, så hade aldrig i h-e Sture Bergwall fällts!

Sveriges skuld till de anhöriga och till nationen Norge är obetalbar i ordets egentliga betydelse!

Men hade jag haft mandatet, så hade jag utlämnat Christer van der Kwast till Norge.
Men inte för att låta aset få sitta och ljuga inför nån jury.
Jag hade lämnat ut honom om norrmännen kunde garantera att han i direktsändning kommer att rullas i tjära och fjäder!

Tack för ordet!

Vresrosen,
Har läst i stort alla dina inlägg. Du skulle behövas i den offentliga debatten. (det kanske du är?) Hur som helst det du beskriver är klockrent om vänskaps korruptionen i vårt rättsväsende. Frågan är hur man når ut till allmänheten hur illa det är ställt. Det skulle behövas någon som Hannes Rådstam och en två - tre program (UG) som lyfte denna gigantiska korruption till ytan. Som du varit tydlig med i tidigare inlägg är det inte bara Quick, da Costa etc. som gått snett utan det handlar om vem som är parter i målen. Det här med "Lika inför lagen" det finns ju inte om endera parten är åt det kollegiala hållet.

Alltså hur lyckas man med ett genombrott när ingen av aktörerna inom vårt rättsväsende vill uppnå en förändring ?