Är det billigare att bo i stad eller på landsbygden?

Det är mycket billigare att bo på landet. Jämför en lägenhet i centrum av valfri stad med en lika stor stuga i glesbygd så blir det en jäkla mellanskillnad.

När det gäller extremfallet i Sverige - Stockholms innerstad - så finns det inte många hyresrätter kvar utan det är andrahandskontrakt eller köpt bostadsrätt som gäller.
På landsbygdens småorter kan huspriserna vara så låga att det blir billigare att köpa hus än att bo i hyresrätt.

Så om man räknar med kostnad för lån mm är det dyrare att bo i stan. Men om man bortser från vad det kostar att köpa bostad och bara tittar på övriga levnadsomkostnader tror jag att det går att leva billigare i stan än vad det gör på landet. Om man t ex avstår från bil och har busskort i stället.

Allt beror på hur man räknar...

Beror väl på staden och ditt avstånd till den... även om det lutar i Stockholm ner till mindre städers nivåer där det lutar också till småstäders niva, osv neråt i storlek
Så skillnaderna på att bo i Stockholm mot ett litet samhälle minskar i negativ bemärkelse för Stockholms del

Jeg bodde i köpenhamn med veldig lav hyre. Kun 5500,- pr. måned, men alt annet er så dyrt i storstaden at det koster lett 12-13 tusen å bo der.

Nå har jeg flyttet til eget hus i Sverige, på landet (1 time fra en stor stad), huset kostet UNDER en halv mille, og utgiftene har gått ned i bunden, ca. 3000,- i driftskostnader pr. måned. Ca 7200,- med alt (mat, varme, el, licens, forsikring, öl , mys, resa). Resten går direkte i sparkontoen! Herlig!

Så ja, heller bo på landet og väre skuldfri, en i staden og skuld resten av livet. Luften er renere, man kan spela så hög musikk som man vil. Livet er en dröm på landet. Ingen pundare, ingen tattare...bare frihet.

Hur kommer det sig att maten är dyrare på landet?
Bara transporter eller något mer? En ica på landet har väl knappt någon hyra jämfört med en likadan liten matbutik i stan, ändå har de samma priser

De som fortfarande bor i hyresrätt i storstan har ju missat hela bostadsspekulationsrouletten. Även en från början utfattig person på 90-talet är nu miljonär om tioöringen trillade in när låneräntan gick ned från 18% till 3% på några år.
När det blir fri prissättning på hyresrätter eller omvandling till bostadsrätter hur gör ni då?
Fortsätter ni att spendera lönen på kvarterskrogar och spelcasinon?

Är man händig och praktisk är det billigare med villa på landet. Problemet är jobbet. Ska man bo på pendlaravstånd till större stad får man inte en bra villa med tomt för 600 000.

Jag är uppvuxen i stan, men numera bosatt på landet. Inte längs en grusväg mitt i ödemarken, men väl i ett litet samhälle omgivet av ren landsbygd.
Vare sig man köper en kåk eller hyr en lägenhet så är det mycket längre priser här, jämfört med stadsdelen jag växte upp i.
En villa som kunde kosta 1 500 000 där kostar runt 500 000 i samma skick. En lägenhetshyra som kunde vara 8000 i stan är 4000 för en likvärdig lägenhet här.

Men sedan tillkommer ju det där med resorna. Där jag växte upp hade jag en kilometer till skolan, och två kilometer till Ica Maxi. Lägg på ett par kilometer till så hade man tillgång till city, shoppingcentra etc.
De flesta vännerna bodde inom gång/cykelavstånd.
Bilar har jag alltid tyckt om, men på den tiden betraktade jag bilen som en nöjespryl man hade till söndagsutflykter eller till att dra iväg med några kompisar ut på vischan nån helg.

Där jag bor nu krävs det mycket mer resor, och resor kostar.
Jag kör bil när jag skall till jobbet.
Jag kör bil när jag skall handla mat.
Jag kör bil när jag skall träffa vänner och bekanta.
Jag kör bil när jag skall besöka olika evenemang.

Så, huruvida det verkligen blir billigare att bo på landet beror mycket på hur mycket man vill/behöver resa.
Om man avstår från att besöka evenemang eller hälsa på vänner som kräver resor, samt storhandlar rejält ett par gånger i månaden får man ju ned resorna, men kanske även livskvalitén?
Jag flyttade hit ut dels för lugnet och avsaknaden av busliv, dels just för billiga fastigheter och utrymmen till att bl.a. pyssla med just bilar.

Men ibland kan jag sakna livet i min gamla stad. Närheten och utbudet.
Kunna ha bilen bara som en nöjespryl. Kunna göra mycket mer saker utan att sitta och dividera om hur mycket bensin som går åt.
Eller som min kompis sa: Kunna planera in en pubafton utan att behöva ha med en två mils taxiresa i kalkylen.
Ett hus i mina gamla kvarter lär kosta tre gånger mer än ett hus här, men under min livstid skulle jag tagit igen det på att slippa alla långa resor för jobb och diverse ärenden. Om man tänker långsiktigt.
Och vem vet vad bensinen kostar om 20 år?