Lite frågoar till er Schäferägare!

Skall du ha schäfer så skippa kennlar med utställningslinjer. Dem känner du igen på att hundarna går på bakhasorna om inte annat .... Utställning är ofta liktydigt med att man inte är så noga med det mentala - och eftersom du inte kan tyda linjer, så skippa de sidan helt.

Brukslinjer betyder att du får en hund som behöver aktivitet. Med det menar man INTE att springa en massa timmar varje dag som vissa inbillar sig - utan att du både lär hunden lydnad och ser till att den får arbete/uppgifter att utföra - samt balanserad motion.

Lämpligt arbete är till exempel spår/sök om du är ny inom bruksdelen.

Du skall givetvis vända dig till en uppfödare som ger dig stöd - både i form av uppföljning under valptiden och som erbjuder läger och engagemang även när hunden är vuxen. Dvs där du ser att det finns uppföljning och intresse för att hjälpa valpköparna framåt endera enbart i träningen/ägandet eller som tävlingsekipage.

Köp inte av första bästa och var beredd på att en bra schäfer är en utmärkt kamrat, men du måste som ägare var beredd att göra lite mer än gå långa promenader och klappa den på huvudet om din hund skall ha det bästa och bli det bästa.

Om du kallar Demonens Mixa för räkstjärt så har du inte sett en räkstjärt, Mixa är ställd med ett ben bakåtdraget ... i det läget har ingen hund fullhöjd på ryggen.

Jag föreslår att du läser på om en kennel innan du dömer ut den faktiskt.


http://www.demonens.se/

Ett måndagsexemplar ur kullen? Vad är det menar du?

Däremot är det givetvis så att om man föder upp utställningshundar så säljer man inte den mest lovande till utställning till en köpare som INTE har intresse av utställning. Det är väl rätt så självklart.

När det gäller bruksegenskaper så är det faktiskt tämligen svårt att se vilken hund som kommer att göra bäst ifrån sig som vuxen när dessa är 5- 7 veckor (då valpar vanligen tingas, ibland tidigare). Någon valp kan visa sig vara lite mer framåt kanske ... men några "måndagsexemplar" brukar man knappast kunna peka ut i den åldern.

Om du läser mitt inlägg en gång till kanske du ser att jag skrev att den hunden såg ut att ha "snabelskor" inte att den hade "räkstjärt"...

Jag föreslår att du läser inlägg innan du svarar på dem.

Jag har en schäferhane, svart dessutom....

Jag var helt ny på hundar när jag bestämde mig för att skaffa hund. Lite impulsgrej måste erkännas även om jag känner mig själv så pass bra att jag vet att när jag kommer på något nytt jag vill göra så satsar jag på det.
Bestämde mig liksom du för att schäfer ska det vara. Låste in mig i 3v och toksurfade nätet och läste böcker efter info.
Efter ett tag började jag kontakta lite olika schäferkennlar i närheten och blev förvånad över hur många schäferkennlar som ville sälja till mig som nybörjare, dom nästan slängde sina hundar efter mig. Det var då jag lärde mig att schäfern är uppdelad i bruks/utställning och jag förstod att jag hade kontaktat lite mindre seriösa kennlar.
Då började jag läsa på lite om linjer och seriösa kennlar.
Hittade en 60 mil iväg som verkade vettig. En mindre kennel som använde hane och tik från två större brukskennlar.
Var helt ärlig när jag presenterade mig. Förklarade att jag aldrig haft hund, antagligen aldrig kommer tävla men att jag är intresserad och vill lära mig.
Vi pratade fram och tillbaka och tillslut reste jag upp nervös och förväntansfull. Kändes som en anställningsintervju, tusen frågor. Men kände mig trygg med att de var så seriösa. Efter många dumma frågor (som jag än idag skäms för) så åkte jag hem med en liten valp.

Första 2 åren måste varit ganska förvirrande för hunden. Jag ville verkligen göra rätt, lyssnade på alla "experter" man möter och provade allt möjligt på min hund.
Men sen började jag gå på sunt förnuft och prova mina egna tankar istället och då gick allt så mycket bättre.
Idag är han 4.5 år och jag skulle kunna skriva en bok om allt vi varit med om. En helt otrolig vän som ställer upp alltid utan undantag. Han har startat ett enormt intresse hos mig om aktiva/arbetande hundar som jag vet att jag inte hade fått om jag haft otur och valt en utställningsvariant.
Han är nu tjänstehund i försvaret och vi tränar en hel del. Vi spårar 3-6 dagar / vecka ( bara för att jag tycker det är superkul!!). och sen blir det en del lydnad och sök/upplet samt mycket tid i skogen i princip dagligen.

Efter mina erfarenheter så skulle jag absolut rekommendera schäfer till nybörjare om du vet att du kommer vara aktiv och att du väljer en seriös kennel där du får stöd ifrån. För mig känns det som en stabil hund som tål många nybörjarmissar så länge den får jobba med huvudet och benen.

Man blir bara så glad när man läser ditt inlägg =)

Och, det fetade, det är bland det bästa jag läst på länge.
Bara för att en schäfer är en schäfer betyder inte det att alla är likadana.
En hund har en egen personlighet och det finns inga som är likadana, precis som vi människor.

Sund förnuft och att prova sig fram det funkar alltid.

Jag är också lite intresserad av schäfern just för att jag fått för mig att dom är så arbetsvilliga och lydiga, will to please(?)

Skulle ens en kennel sälja till mig rent hypotetiskt?
Jag har ingen erfarenhet utav bruks, men jag har en omplaceringshund ganska knepig blandning (amstaff/rottis) det har varit en stor utmaning, vi har bara kört lättare spår, inte så arbetsvillig eller lydig. Men nästa hund vill jag absolut utveckla spår, ev personsök och lydnad och långa promenader, hade det ens varit tillräckligt?

Spår, sök, lydnad? Ja det är tillräckligt

Och det finns många bra kennlar som skulle sälja till dig. Det är ju ambitionen och viljan som är det viktigaste ändå.
Förresten skulle jag våga påstå att en schäfer är nog den bästa bruksrasen man kan välja om man vill börja hålla på med hundträning. Det finns nämligen INGEN ras som förlåter förarfel som en schäfer.. Det är den mest lättränade bruksrasen som finns. Förutsatt att du får en som är lagom i drifter för just dig.

Jag vill syssla med det jag skrev, men måste man nödvändigtvis syssla med spår, sök och lydnad osv på tävlingsnivå? Eller räcker det att ta små kurser, köra själv och/eller med en hundgrupp bekanta?
Jag vill ha en hund med motor och som är motiverad och vill och är lättlärd, jag skulle ljuga om jag inte sa att jag var skraj för så många schäfrar har jag inte träffat, men jag vill inte ha en lika stor utmaning som min nuvarande hund...Klättrar schäfern på väggarna en dag utan hjärngympa, eller beror det på linjer? Jag har fått för mig att schäfern är ganska pippig och ljudlig av sig, är det någon idé att ha en när man bor i lägenhet, eller kommer jag bli vräkt? haha

Det är ju inte tävlandet som är det viktiga, huvudsaken är ju att hunden tycker det är kul och utmanande.
De schäfrarna som finns i min träningskrets kan vara rätt så ordentligt skrikiga, men det är ju främst när de är taggade. Då är det hundar av den mer extrema kalibern...
En stabil hund ska klara av att ta det lugnt ibland, en av och på knapp så att säga. Sen finns det ju hundar som kanske behöver lite mer träning på just avknappen

Visst kan man träna själv, det viktiga är som sagt att hunden tycker det är kul. Dom är ju inte i behov av träningskompisar på samma sätt som människor. Men det kanske blir roligare för dig om du har sällskap. Och skulle du bli sugen att tävla är det ju bra om hunden är van vid störning i form av människor och hundar..