Rätt eller fel?

Det är ju din subjektiva åsikt?

För en troende person är ju tanken på en "gud" eller en "övre makt" fullständigt rationell. Med tanke på att VÄLDIGT stor andel av jordens befolkning är troende är det något att ta i beaktning.

För en troende person är inte tanken på en gud rationell. De kanske har en känsla av att tanken är rationell men en tanke gör inte något rationellt. Om jag skulle tänka att jag var gud skulle det inte betyda att jag var gud.

Rationalitet grundar sig i vad vi kan observera eller abstrakta konstruktioner och logik där man härleder saker från premisser och antaganden för att uppnå nytta eller utilism medan irrationalitet grundar sig i antaganden som vi inte kan observera. Detta betyder inte att de irrationella antagandena är falska utan att de saknar grund och saknar även poäng att diskutera/filosofera kring.

Se på världen, hur långt har irrationella tankar tagit människan rationellt, som t.ex. tankar om liv efter döden, en himmel, meningen med livet? Vi står fast på samma plats som för flera tusen år sedan.

De rationella tankarna tar oss däremot framåt. Konstruktioner som matematik, observationer kring fysik, kemi och biologi hjälper oss dagligen och är på något vis närmare en förståelse för vår egen värld än vad de irrationella tankarna har tagit oss.

Viss, vetenskapen kan ha fel och någon religion kan vara sann, men det vore irrationellt och som jag skrev innan har de irrationella tankarna inte tagit oss någonstans, därför är de onödiga.

Det du säger emot är själva filosofin och syftet med den. Filosofin är ALLTID subjektiv, och det är utvecklingen av filosofin som får oss att förstå vad vi ska sträva efter, och syftet med saker t.ex religion. Det som definierar om vissa tankar är onödiga är just grundsyftet du har med de, om din definition av intelligens är matematisk och vill utvecklas just på det vis, då kommer filosofi inte vara positiv i din benämning.

Eftersom min världsbild är olik din, utvecklas min uppfattning desto mer jag studerar filosofi och psykologi inte fysik och kemi. Det är med förståelsen om att allt är subjektivt vi kan förstå oss på att alla människor har olika verklighetsuppfattningar, vilket gör att vi strävar efter och definierar ting olika!

Att begrunda saker rätt och fel är därför inte nödvändigt eftersom frågan i sig tolkar du inte likadant som näste person. Och jo, det finns en logisk ursäkt till gud, om man betraktar syftet. Irrationella tankar är rör sådana ämnen som är omöjliga att besvara, när kommer solen implodera eller fiskar ta över världen etc. Visst kanske det kommer kunskap som kommer kunna beskriva svar till sådana frågor i framtiden, men således är de onödiga. Sådant som inte rör dig själv är inte filosofi.

Har du förlorat förståndet?Tror du på allt du läser - alltså på Hollywood och det monarkistiska svamlet? Hur skulle det kunna vara möjligt, det du beskriver?

Låt oss se: Först och främst tar du för givet att det finns något sådant som rätt och fel, vilket kan ifrågasättas, men låt oss för argumentets skull anta att det finns ett rätt sätt och ett fel sätt, vilket jag är övertygad om att det finns. Hur skulle man då möjligen medvetet kunna göra fel? Vad du än gör gör du rätt. Alltså om du är tvungen att döda gör du rätt, om du dödar smärtfritt så som sker i naturen, ja då gör du rätt. Thats it.

Men då hittar du på något "för" att rädda andra...vad skall det betyda? Vad är det för dumheter. Som om detta "för", detta egendomliga orsakssammanhang som bara existerar i fylle-juristernas hjärnor, på något sätt skulle kunna påverka huruvida en sak är rätt eller fel.

Det är ju bara vilda spekulationer.

Säg att du hoppar i sjön och drar upp en annan människa, sen kvävs hon som ett resultat av räddningen och får en hjärnskada. Du hävdar bestämt att du "räddade" henne, hon hävdar att hon hade visst räddat sig själv....etc i alla oändlighet.

Det är OMÖJLIGT att fastställa ett orsakssammanhang av det där slaget...ändå envisas ni gång på gång som om det skulle existera.

Själva makten, kungen, behöver er tro på detta "för" därför är er tanke som besatt av dess existens och hur många gånger jag än försöker få er att bevisa, visa, var detta orsaksamhang finns, ja då börjar ni tala om konventioner? Men för fan! Konventionerna är ju olika på olika ställen....

Vad filosofi är beror ju endast på dess definition. Den definition jag använder täcker ren filosofi och är den jag hittat på ne.se, vilket brukar vara den vedertagna definitionen, men den kanske inte är korrekt (?):
http://www.ne.se/filosofi
"användes om alla försök att rationellt förstå och förklara någonting".

Rationalitets definition:
http://www.ne.se/rationalitet
"rationalitet, det som bygger på förnuftet. "

Om vi nu utgår från dessa definitioner bygger såklart filosofi på subjektivitet, vilket allt gör, som du beskriver. Det finns dock grader av subjektivitet eller "nyanser". Man kan helt klart diskutera hur förnuftigt det är att tro på en gud eller fiskar som ska ta över världen, men eftersom det inte går att observera eller argumentera för känns det som oerhört irrationella tankar och därmed även inte höra till filosofin.

Med den definition jag använder strävar även filosofin efter att inte vara subjektiv i den bemärkelse att man försöker stöta undan känslor som inte grundar sig i rationalitet och observation (även fast observation i viss bemärkelse även är subjektiv känns det icke utilistiskt och ovärt att definiera en rationell observation som helt subjektiv).

Jag skulle säga att din världsuppfattning degraderar och inte utvecklas när du ser världen på det sättet du gör, eftersom det inte leder till vare sig någon, för mänskligheten, konstruktiv tanke eller något materiellt, men det är såklart min subjektiva uppfattning som grundar sig i en moral som vill det bästa för mänskligheten som helhet, inte att det endast ska gå bra för mig och mina känslor. Precis som att du verkar tycka att dina känslor är mer värda än andras eftersom du verkar tycka det är viktigt med irrationell diskussion.

Filosofi ger insikt i människan och varför man tänker som man gör. Och det är grunden till alla objektiva betraktelser. Du kan inte göra ett påstående angående omvärlden om du inte i samma steg definierat din egen subjektiva syn. Annars bevisar du bara din egna infallsvinkel och inte något som kan tolkas objektivt. Ja jag tycker det är viktigare att jag mår bra än någon annan på denna planet, men det där går hand i hand.

Desto mer jag förstår mig själv desto mer förstår jag andra, eftersom det är hjärnan som vi alla bär på jag studerar, och inte mina personliga åsikter eller hur mycket bättre/ mer värd de är än någon annans. Detta ger mig enorm utveckling och, eftersom vetenskapen är så långt före filosofin brister den på många plan där psykologiskfilosofi kan och kommer fylla de luckor.

Jag tycker inte heller irrationella tankar har något med filosofi att göra. Och om jag utvecklas så förändras en del av samhället, precis som om alla andra gör. Så jag finner stor tillit till individen visst.

Problemet med denna diskussion var en missuppfattning som grundade sig i att du uppfattar mina filosofiska aspekter som irrationella vilket de inte alls är, jag tar ett stort avstånd från sådana hypoteser som är omöjliga att förutspå.

Jag får känslan av att vi egentligen håller med varandra. Skillnaden är snarare att jag har en fullt utilistisk synvinkel medan du har ett något utilistiskt perspektiv.