Ofrivilligt pappa, betala underhållsstöd?

Trist sits, men man kan ju undra vad för kaliber mamman är av som vill behålla när det kommer från dig.

Jaha du, du vill absolut inte bli far men knullas utan skydd går bra, den hunden jagar väldigt dåligt.

Jag får be att gratulera, du har blivit utsedd till att betala MINST(!)... *drumroll*

1273kr/månad i 18 år (1273x12x18)= 274 968kr för 10 sekunder med ett fånigt ansiktsuttryck.

Behåll kuken i byxorna om du inte vill börja använda kondom, lita aldrig på en tillfällig bekantskap som påstår att dom käkar piller, har dagen efter piller eller absolut inte vill ha barn.

I 99 fall av 100 skulle samhället få stå för notan, det är därför reglerna är hårda.

Studiebidraget ersätter barnbidraget om du fortsätter till gymnasiet och har ingenting att göra med underhåll från förälder.
Däremot så får man betala underhåll minst till myndighetsdagen (18 år) ELLER till dess barnet avslutar sina gymnasiestudier.

I praktiken betyder det 18 eller 19 år då gymnasiet är treårigt.

Att som barn växa upp med enbart en förälder, där mamman eller pappan saknas, det är verkligen inte kul för barnet! Och det är alls inget bra heller! Det kommer att ge sonen/dottern en massa sorg

Men när nu pappan är en idiot, frågan är om det inte är det mest barmhärtiga för barnet att slippa honom!!

Hade en god vän till mig som vid 17-års åldern hade samlag med en några år äldre flicka. Hon blev gravid och ville behålla barnet, så blev det och idag(elva år senare), betalar han understöd trots att de inte har någon som helst kontakt i nuläget.

Jag tycker det är djävligt att vi män inte har något att säga till om vid graviditeter, och vissa säger att vi lever i en mansdominerad värld

Lycka till, även min vän önskar dig lycka till.

Just underhållsstödet driver FK in via kronofogden även utomlands, i den mån det går, norge vet jag går bra, jag gissar att det gäller alla nordiska länder. Mamman får dock pengarna oavsett om man lyckas med indrivningen eller ej

.

Det är bara för att du inte fattar vart ansvaret börjar.
Enligt lagen så börjar det GEMENSAMMA ansvaret i samma stund som man beslutar sig för att ha sex. Om man som man i det läget väljer att skjuta över ansvaret på kvinnan så är det ett risktagande du får vara berdd att betala konsekvenserna av.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Faderskap_i_Sverige

Lite läsning på området.. Godkänner man det inte själv så blir det alltså tingsrättens fråga.. Jag förmodar att Tingsrätten kan förordna att blodprov/salivprov ska tas för att utreda släktskapet, vägrar man att underkasta sig det provet så lär det sluta med att tingsrätten förordnar om polishämtning så det där provet kan tas..

nu har ju inte TS påstått att han ska protestera mot själva faderskapet, han e mest bara inte så sugen på att betala.. o betala, det lär TS få göra, förr eller senare.

Tänkte bara inflika att det finns kvinnor som hävdar att dom käkar piller men kanske inte gör det. Kådisen kanske går sönder eller dyl.... ska då mannen behöva gå och betala i 18 år trots att han inte vill ha barn? Helt sinnessjukt egentligen! Som kvinna kan jag inte förstå varför man vill behålla ett barn som man lurat sig till.... Men ja, du måste betala! Även om hon har en månadslön på 50 000 har hon rätt till underhållsstöd .... vilket är lika absurt!

När man läser dessa trådar tänker jag alltid på "YOU ARE NOT THE FATHER" klippen http://www.youtube.com/watch?v=vt2i0ts-uck

Jag bara tänka mig vilken glädje dessa män känner, nästan så man blir tårögd

Jag kan känna viss sympati för dej. Jag skulle önska att lagstiftning fanns där kvinnan får avsäga sig alla ekonomiska anspråk på pappan i de fall där hon fullföljer en graviditet mot mannens vilja.

Min man fick inte ens chansen att försöka få kvinnan att göra en abort. Han är ofrivillig pappa till ett barn som bor i andra ändan av landet, ett kort förhållande där båda testade sig mot könssjukdomar innan de dumpade kondomen. Min man var väldigt tydlig med att han inte ville ha barn, och kvinnan visade upp ett ärr som hon påstod kom från en sterilisering hon gjort i samband med en tidigare graviditet. Min unge, naive man trodde på detta, förhållandet tog slut och ett år senare kommer ett brev ifrån Familjerätten där han uppmanas lämna DNA-prov. Inte bara lever han med den ekonomiska bördan av detta idag utan framförallt av djävulska samvetskval mot den här lilla tjejen som han dels inte kan träffa särskilt ofta, dels inte kan älska, för de riktiga faderskänslorna vill inte infinna sig, hur han än vill och försöker.