Ja, man får ju ofta höra att icke-tonande klusiler (ptk) har en aspirerad allofon då det står ensamt framför en vokal. T ex pik/spik, stång/tång, sko/ko. Men dessa är allofoner, inte fonematiska (betydelseskiljande).
Men – <i>i sammansatta ord då</i>? Visserligen har jag inte hittat något bra par som båda används, men det är väl inte ett krav? Jämför glas-skål och glas-kål (det finns ju glasprydnader som ska föreställa växter, så varför inte?
I måttligt snabbt tal blir det:
glas-skål = [ˈɡlɑːsˌko:l]
glas-kål = [ˈɡlɑːsˌkʰo:l]
Eller är det något med s:et som skiljer dem åt? Eller stavelsestrukturen, är det kanske betoningen?
glas-skål = [ˈɡlɑːˌsko:l]
glas-kål = [ˈɡlɑːsˌkʰo:l]
Andra par: bronspik/bronsspik, ljusstång/ljustång. Ja, rätt vrickade ord, men men