Citat:
Ursprungligen postat av Bulaj
Tror att de beror på att de flesta Svenskar som är smarta nog att fatta vad som händer med landet också har bra jobb, familj, vänner och ett bra liv. De är rädda för hamna i fängelse och att allt det tas ifrån dem. En dum blatte har inget och förlora och cuttar/rånar/våldtar gärna en dum svenne för då har han gratis boende för något år i värsta fall. Har för mig det finns ett ordspråk som säger: Man är inte riktigt fri förrän man förlorat allt.
Jag är ganska säker på de flesta svenskar bara går och väntar sen när de väl händer något så går det snabbt undan och alla hakar på. Det är inte konstigt Polisen är skiträdda nu och börjat med FRA:s hjälp massövervakning för hålla koll på folk.
Ja, självfallet är det så. Det är därför lite löjligt när människor försöker avfärda personer som faktiskt begår "självuppoffrande" handlingar som samtidigt är självdestruktiva (som t.ex. Breivik) genom att hänvisa till att dessa hade sociala problem, ekonomiska problem eller har lidit av (icke-psykotiska) mentala problem som t.ex. depression. Människan är komplex och dennes handlingar styrs av flera faktorer, inte minst gener och de personliga egenskaperna kombinerat med att försöka hantera den livssituation man befinner sig i. Bara för att vissa faktorer kanske får vissa att övergå från tanke till handling, så innebär det inte att tanken eller handlingen skulle vara inkorrekta eller icke-önskvärda. Tanken bör bedömas efter hur pass väl den stämmer överens med befintlig (vetenskaplig) kunskap och handlingen utifrån vilka konsekvenser den har (eller åtminstone kan tänkas ha utifrån befintlig kunskap).
Givetvis krävs det en rad faktorer för att en människa skall vara beredd att ta radikala livsförändrande beslut. Många sådana faktorer har även betydelse i mindre radikala beslut, som t.ex. är många människor som är lite av "tänkare" och "sökare" till sin natur är ofta personer som även har haft t.ex. depressioner och/eller livskriser, eftersom glada och raktigenom friska människor har sällan samma drift/behov av att besvara för sig själva frågor som "Vad är meningen med livet?". Jag tror inte det är en slump att en del mentala problem, t.ex. depression, bipolaritet m.m. verkar vara överrepresenterade bland konstnärer, artister och forskare, precis som dessa psykiska problem är även överrepresenterade bland missbrukare, om man jämför med hela befolkningen. Ja, jag misstänker att de även är överrepresenterade även bland mer fanatiska troende människor (oavsett om det är religiöst eller ideologiskt), även om jag ibland misstänker även psykotiska inslag hos t.ex. feminister och frikyrkliga som jag har träffat.
De flesta personer följer efter först när andra föregår med gott exempel och vissa handlingar/ställningstaganden blir praktiskt lättare. När något blir t.o.m. socialt attraktivt och kan ge karriärsmässiga fördelar, så hänger även personer på som själva inte tror på/bryr sig om det hela av ren egenintresse. Det sistnämnda är förmodligen en grundläggande faktor för framväxandet av den nutida politiska korrektheten, som hittills har nästan intagit totalitära proportioner.