Skvaller om DJ:n Avicii (Tim Bergling), död 2018-04-20

Går till sängs med tungt hjärta ikväll. Jag blev riktigt illa till mods när jag fick reda på att Tim valde att ta sitt liv. En människa som är beundrad av en hel värld och med fans i alla världens hörn. Mycket tragiskt.

När ska det bli accepterat att prata om psykisk ohälsa utan att vara rädd för att bli stämplad som tokig? Vi har en lång väg att gå med dessa frågor. Tills dess kommer många andra att falla offer för sin egna ångest, rädsla för vad andra tycker och brustet mod gällande att prata med sin omgivning.

Finns ju inget som sagt att han tog sitt liv???

Har jag missat något?!

Kan vi snälla allihopa gå ihop tillsammans och få ut något ljust från detta.

Vi MÅSTE prata om psykisk ohälsa.
Vi MÅSTE förstå att pengar, framgång och yttre saker INTE betyder att psykisk ohälsa försvinner.
Inte heller när en ÄNDRAR dessa saker betyder det att ångesten etc försvinner.

Uppmuntra vänner att söka hjälp.
* Våga fråga hur de mår.
* Prata aldrig om psykisk ohälsa, psykologer osv som något "pinsamt", "skämmigt", "dåligt", "svagt" osv.
* Använd inte ord som "psycho".
* Prata inte om psykisk ohälsa som något som betyder att man är galen.
* Följ med till psykologen/hjälp boka möte och peppa personen att gå tillsammans med stöd om att du gärna följer med och väntar i väntrummet om hen vill.
* Berätta tydligt att du finns där.
* Berätta ALLTID att personens hälsa är det viktigaste, oavsett typ av jobb etc. Det måste ALLTID komma först.
* Var inte rädd att söka hjälp utifrån och få råd kring hur du ska gå tillväga.
* Hör hellre av dig en gång för mkt än en gång för lite
* Säg aldrig saker som "ryck upp dig" eller "du har ju allt det här - varför mår du dåligt"
* Svara ALDRIG med t ex "men du har ju xxxxx" när någon berättar att de mår dåligt
* Anta ALDRIG att psykisk ohälsa syns utåt
* Fråga hur dina nära och kära mår även när det verkar som att de mår bra, gör det som en rutingrej. Kolla läget. Våga vara seriös. Våga snacka känslor.
* Anta aldrig att psykisk ohälsa försvinner endast pga att bra saker sker i ens liv.
* Och snälla snälla förstå att du ALDRIG kommer förstå psykisk ohälsa, depression och ångest om du själv inte upplevt det. Det är en sån fruktansvärd känsla att ni anar inte. De känslorna en upplever finns liksom inte i en "normal glad hjärna". Det är känslor som inte går att förklara för någon som inte upplevt det. Säg därför inte "jag förstår hur du känner, en gång hade jag ångest inför ett prov" eller liknande. Berätta istället att du själv inte har erfarenhet av det men att det finns många som har och många som kan hjälpa och att du gärna hjälper till att ordna tid hos en psykolog t ex.
* Prata aldrig om medicin som något dumt/pinsamt som inte behöver tas
* Kontakta närstående som föräldrar/syskon/fler vänner när du känner att du är orolig
* Gå ihop ett kompisgäng och berätta att ni finns där, visa ert stöd, berätta och prata om känslor som att det är okej. DET ÄR OKEJ.
* Våga visa känslor.

Var rädda om er och snälla, försök ta med er detta så iafl något kan förändras i samband med detta. Tänker framförallt på alla män där ute och killar i yngre ålder. Ni kan förändra detta och påverka att detta inte sker igen. Ni kan vara förändringen och bryta denna norm som tar liv varje dag. Våga prata om det. Våga visa känslor.

Går till sängs med tungt hjärta ikväll. Jag blev riktigt illa till mods när jag fick reda på att Tim valde att ta sitt liv. En människa som är beundrad av en hel värld och med fans i alla världens hörn. Mycket tragiskt.

När ska det bli accepterat att prata om psykisk ohälsa utan att vara rädd för att bli stämplad som tokig? Vi har en lång väg att gå med dessa frågor. Tills dess kommer många andra att falla offer för sin egna ångest, rädsla för vad andra tycker och brustet mod gällande att prata med sin omgivning.

Kan vi snälla allihopa gå ihop tillsammans och få ut något ljust från detta.

Vi MÅSTE prata om psykisk ohälsa.
Vi MÅSTE förstå att pengar, framgång och yttre saker INTE betyder att psykisk ohälsa försvinner.
Inte heller när en ÄNDRAR dessa saker betyder det att ångesten etc försvinner.

Uppmuntra vänner att söka hjälp.
* Våga fråga hur de mår.
* Prata aldrig om psykisk ohälsa, psykologer osv som något "pinsamt", "skämmigt", "dåligt", "svagt" osv.
* Använd inte ord som "psycho".
* Prata inte om psykisk ohälsa som något som betyder att man är galen.
* Följ med till psykologen/hjälp boka möte och peppa personen att gå tillsammans med stöd om att du gärna följer med och väntar i väntrummet om hen vill.
* Berätta tydligt att du finns där.
* Berätta ALLTID att personens hälsa är det viktigaste, oavsett typ av jobb etc. Det måste ALLTID komma först.
* Var inte rädd att söka hjälp utifrån och få råd kring hur du ska gå tillväga.
* Hör hellre av dig en gång för mkt än en gång för lite
* Säg aldrig saker som "ryck upp dig" eller "du har ju allt det här - varför mår du dåligt"
* Svara ALDRIG med t ex "men du har ju xxxxx" när någon berättar att de mår dåligt
* Anta ALDRIG att psykisk ohälsa syns utåt
* Fråga hur dina nära och kära mår även när det verkar som att de mår bra, gör det som en rutingrej. Kolla läget. Våga vara seriös. Våga snacka känslor.
* Anta aldrig att psykisk ohälsa försvinner endast pga att bra saker sker i ens liv.
* Och snälla snälla förstå att du ALDRIG kommer förstå psykisk ohälsa, depression och ångest om du själv inte upplevt det. Det är en sån fruktansvärd känsla att ni anar inte. De känslorna en upplever finns liksom inte i en "normal glad hjärna". Det är känslor som inte går att förklara för någon som inte upplevt det. Säg därför inte "jag förstår hur du känner, en gång hade jag ångest inför ett prov" eller liknande. Berätta istället att du själv inte har erfarenhet av det men att det finns många som har och många som kan hjälpa och att du gärna hjälper till att ordna tid hos en psykolog t ex.
* Prata aldrig om medicin som något dumt/pinsamt som inte behöver tas
* Kontakta närstående som föräldrar/syskon/fler vänner när du känner att du är orolig
* Gå ihop ett kompisgäng och berätta att ni finns där, visa ert stöd, berätta och prata om känslor som att det är okej. DET ÄR OKEJ.
* Våga visa känslor.

Var rädda om er och snälla, försök ta med er detta så iafl något kan förändras i samband med detta. Tänker framförallt på alla män där ute och killar i yngre ålder. Ni kan förändra detta och påverka att detta inte sker igen. Ni kan vara förändringen och bryta denna norm som tar liv varje dag. Våga prata om det. Våga visa känslor.

Jim Carrey berättar om att depression är som att kroppen säger "FUCK YOU". Jag vill inte vara den här karaktären som du har byggt upp.

Finns ju inget som sagt att han tog sitt liv???

Har jag missat något?!