Ang föräldrafrågan, som jag vet inte står skrivet i sten, som ni sa.....
Om jag, som man, vill vara hemma med mitt barn första året, anses jag vara en idiot av er samtliga, av döma av hur ni resonerade.
Hade Jonas känt mig hade han sagt upp bekantskapen enligt egen utsago. Det lät inte bara korkat och efterblivet, det lät riktigt "översittaraktigt"
Hur tänker ni där?
Det finns hur många omständigheter som helst som gör att man som pappa vill och ibland måste vara hemma första året.
Har ni själv barn?
Har någon av er varit med om problem i samband med förlossningen av era barn som leder till komplicerade omständigheter?
Har ni hört talas om förlossningsdepressioner?
Hur går era tankar kring hur systemet skall vara, i stora drag?
Tack för ett bra avsnitt annars, älskar den pinsamma tystnaden som uppstår när Magnus raljerat klart och Dan inte riktigt vet om han är färdig eler inte, och svänger sig med ett litet "..ooookej.."
Ser fram emot nästa avsnitt!