A propå konstaterandet att det sjungs för lite i den nationella rörelsen, som det talades om i avsnitt 39.
Sång är positivt på flera sätt. Det är ett starkt gemenskapsskapande. Det uppvisar enighet och attraherar följaktligen folk som söker detta. Det skapar känslan en positiv känsla hos de som sjunger. Det ger själslig styrka, något som verkligen kan behövas i tider som dessa.
Jag föreslår en nationalistisk sångkanon på tio mer eller mindre nationalistiska sånger som var och en bör kunna. Då jag själv är dåligt bevandrad i både musik samt texter, är jag inte rätt person för detta uppdrag. Jag uppmanar istället härmed den eller de som känner sig kallade för detta uppdrag att på härligt odemokratiskt vis ta sig an uppdraget att definiera denna kanon.
Naturligtvis hjälper sedan Radioframåt, samt övriga nationalistiska medier till att inympa plikten för varje nationalistisk man och kvinna att lära sig dessa sånger, samt tillsammans med andra sjunga dessa sånger när helst det passar.
Edit: Jag sitter gärna med i någon sorts sångkommitté, och provsjunger.
/JTS