Extraavsnittet kändes förhållandevis kort i relation till ämnets bredd. Man kunde gått in mer på djupet kring Ron Paul och diskuterat vad som hände med honom, speciellt gällande media och valfusk. Romneys bakrund och hans flipp-floppande och potentialen för ett icke-republikanskt, icke-demokratiskt tredje parti att växa och bryta upp tvåparti-systemet, det finns ju redan det libertarianska partiet samt American Third Position Party. Annars ställde inringaren faktiskt en bra fråga som egentligen borde ha varit Dans första fråga till Jonas & Magnus, vem skulle ni rösta på och varför. Debatten mellan inringaren och Jonas kändes missförstådd från båda parter, inringaren resonerade som så att Romney & Obama var dåliga, men att Romney var mindre dålig - medan Jonas helt fokuserade på att båda hade samma finansiärer, samma agenda och att det därför inte gjorde någon skillnad vem man röstade på. Det som dock missades här var ett mer uttänkt resonemang kring vad det här valet och den här presidenten har för inverkan på nästa val och nästkommande kandidater som partierna presenterar. Den diskutionen skulle jag vilja höra, jag skrev ett inlägg om det i presidentsvalstråden på
flashback, där jag ansåg att det var bäst att rösta på Obama:
Citat:
Ursprungligen postat av fintnir
Jag håller tummarna för att Obama vinner. Jag ser i princip ingenting positivt med att Romney vinner ö.h.t - varken i det korta eller långa loppet. Jag tror inte att de konservativa i Sverige som utgår ifrån devisen: "lesser of two evils", när de hellre ser Romney som vinnare, riktigt har tänkt igenom situationen och dess helhet. Romney kommer inte att vara en reell förändring, endast en kosmetisk. På sin höjd kan Romney, i realpolitisk mening göra så att eroderingen av den amerikanska nationen går litet långsammare. Det är allt han kan åstadkomma. Är det verkligen någonting önskvärt?
Får Obama sitter kvar finns det en chans att Republikanerna börjar tänka annorlunda och försöker återvända till sina rötter, och genom en radikalisering (som kommer efter en ytterligare förlust) så kan man kanske välja en verkligt bra kandidat i nästa val istället för skämtet Romney. Sen går det inte heller att sticka under stol - det faktum att nästa mandatperiods president kommer få rejäla problem med ekonomin, inget parti har än så länge lyckas presentera någon seriös plan för nedskärningar som skall balansera budgeten (exempelvis så vill ju Romney & Paul Ryan balansera budgeten till år 2040) och med den kommande Iran-konflikten så finns det stor chans för ekonomiskt sönderfall, vilket den framtida administrationen kommer att bli brännmärkta för (under en lång tid) precis som Bushadministrationen och Republikanerna blev brännmärkta efter Irak och Afghanistan vilket hjälpte Demokraterna och Obama oerhört. Tar Romney över nu, och misslyckas (vilket båda kanididaterna kommer att göra i vilket fall) att genomföra några verkliga förbättringar inrikes- och utrikespolitiskt så kommer det bli enormt enkelt för en demokratisk kandidat att ta makten från Romney i nästa val.
Så det allra bästa vore om Obama sitter kvar vid makten fyra år till så folket får se att han bara var en teleprompter-president som inte kunde få till någon "change" på åtta år, så att han riktigt karaktärsmördas för all framtid och inte slipper undan nu. Och efter den smällen har Republikanerna chansen att med en riktig kandidat utmana makten med politik som verkligen skiljer på från Demokraterna. Republikanerna kommer också (vid en förlust) få sig en tankeställare gällande om det verkligen var värt att bete sig som de gjorde på konventet (RNC) med allt medvetet fiffel och strul med (Ron Pauls) delegater, allt för att få fram en så Obama-liknande kandidat som möjligt.
Det absolut värsta vore om Romney vinner, och det blir fyra år med Romney (eller åtta) för att sedan följa upp med fyra (eller åtta) år med en ny demokratpresident. Det vore katastrof. Förlorar Romney försvinner han förhoppningsvis från politiken sakta med säkert som McCain gjorde, och chansen öppnas upp för en ny republikansk kandidat i framtiden som kanske är mer fiskalt konservativ, konstitutionell och icke-interventionistisk istället för att agera Goldman Sachsministär på heltid.
Älskar den där låten. Nu kör vi.
