I en knarkstuga utan sömn (mxe)

Introduktion

Sent på fredagkvällen
Väl där måttar vi båda upp lagom doser, P måttar upp ungefär 200 mg och jag tar lite mer än det. Jag ser honom klunka skiten han blandade med cola i ett glas och klaga över hur ovanligt förjävligt det smakade. Dumt att dricka tänkte jag så jag drar ihop några fina linor av mitt och hinner knappt få i mig båda innan jag känner skiten bränna fint. Efter varsin cigarett och ytterligare något att dricka är vi påväg genom natten.

Vanligtvis brukar det gå åt helvete för oss ganska snabbt följt av en minneslucka men nu höll vi oss hyfsat alerta ändå och kände oss inte helt så förstörda i huvudet som är trevligast att vara. Så vi fyller på, och fyller på, och fyller på. Samtidigt sitter vi och spelar minecraft, bygger otroligt konstiga saker i repetitiva mönster och säger knappt någonting förrän solen är uppe och jag påpekar att klockan är elva på förmiddagen. Försent att sova nu, insåg vi båda. Sömn intresserade dessutom ingen av oss för tillfället.

Lördag, lunchtid
Så vi drar ifrån stugan in till närmsta spår av civilisationen på eftermiddagen och efter en snabb sväng förbi kvarterskrogen för att spela bort pengar på Jack Vegas maskiner, köp av cigaretter och lite mat ingen av oss var så sugna på att käka var vi strax tillbaka i stugan. Jag satt med en knappt halväten måltid framför mig men var ändå så otroligt mätt och pigg vilket jag på endast mxe aldrig varit tidigare.

Nu när kvällen närmat sig var det lika bra att fortsätta på samma sätt som vi börjat, och med hjälp av starkt koncentrat av blandsaft går det att skölja bort vilken kemisk smak som helst. När klockan är runt tolv på natten känns det som om tiden har gått alldeles för snabbt så jag frågar P vad fan det är vi har gjort. Han kollar på mig och svarar med lite nonsens och jag funderar på om vi är påverkade eller för påverkade för att inse att vi faktiskt är påverkade.

Skitsamma, vi fortsätter. Jag måste ändå jobba på söndagen så vad fan gör ytterligare en natt utan sömn för oss båda?

P börjar nu snacka om galna tvåmetersnegrer från något fängelse, jag har ingen aning om vad han pratar om utan springer bara efter honom i spelet. Han börjar då skrika att han är jagad av någon galen fängelseneger som rymt från ett fängelse och kommer våldta honom genom att hålla fast honom och skita i hans röv (och hans mun kanske, jag minns inte riktigt hur det var). Jag fattar ingenting utan fortsätter lalla runt lite medan han sitter och skriker saker. Jag frågar honom sedan vad fan han snackar om och han pekar på mig med galna ögon och säger "DU ÄR NEGERN!".

Borde säkert reagerat annorlunda men garvade lite sen flöt allt vidare, jag hoppar runt lite medan P av någon anledning sitter och sjunger på en ihopkomponerad sång där han berättar att Transformers-filmerna är skit och allt vad det nu var.

Söndag, förmiddag
Jag skiter i det här tänkte jag och drog sedan för att jobba hela dagen. Får under dagen sms av P som säger att hans täcke och kudde planerar att mörda honom i sömnen men att han minsann visste vad fan de planerade. Jag kände mig hyfsat normal ändå och drog senare på kvällen hem för att sova.

Då började saker gå åt helvete för mig också. För jag drog i mig ytterligare någon lina och gick mot köket och tror mig se min syster sitta vid köksbordet. Lite konstigt, hur fan kom hon in dit? Kollar igen och ser ingen sitta i köket. Men när jag går en bit bort ser jag på avstånd ett bakhuvud och en kropp som sitter i en av stolarna. "Äh, jag har varit med om värre" tänker och och går upp för att förhoppningsvis få lite sömn ändå. Så illa kan det väl inte vara med lite hallucinationer?

Men jag hade fel. Kommer in i det mörka rummet och ser hur bokstavligen talat ALLT lever. Min mobilladdare, lampan på väggen, garderoben, täcket, kudden och den onda sängen. Alla i maskopi för att förgöra mig.

Jag kollade mot mitt fönster och såg hur de gråa gardinerna i vinden från det halvöppna fönstret fladdrade och i mina ögon såg ut som livs levande män i gråa trenchcoats med ansiktena ifrån mig. Mina jeans på golvet kravlade långsamt mot mig och jag såg på byxorna hur de verkligen ville döda mig. Allt i mitt rum levde i nattmörkret och samarbetade för att ha ihjäl mig inatt. Men jag var inte korkad, jag var inte rädd, jag var bara riktigt jävla förbannad.

Så jag satt i mitt psykosliknande tillstånd och slogs mot täcket, sängen och fåglar som dök upp från ingenstans, attackerande från luften. Jag insåg att det enda sättet att få den här skiten att sluta var att tända lampan. Så jag famlar med knytnävar i luften mot icke-existerande fåglar och slänger mig mot lampknappen.

Fascinerande ändå, tänker jag när jag står där vid dimmern till taklampan. Ju mörkare, desto mer levande blir allt. Helt ljust och allt är som vanligt, men mörkare och jag ser hur mina gardiner omvandlas till ryggen av två cigarrökande män i trenchcoats.

Jag låter lampan vara ljusa lite svagt för att ändå kunna sova. Men i det dunkla rummet blir allt bara mer och mer sjukt. Jag kollar mot min skrivbordsstol och ser en bäver sitta i den med fingertopparna mot varandra (likt Mr. Burns i The Simpsons) som om han styrde över mästerplanen att ha ihjäl mig.

Jag skrek åt honom att ge fan i mig och slängde mig mot skrivbordsstolen och i samma ögonblick var han borta. "Jag kanske kan få lite ro nu trots allt" tänkte jag och lägger mig tillrätta när jag hör någon viska. Jag ser då att mitt täckes mönster har något som liknar en mun som tyst viskar åt mig att komma närmare, jag flyttar mitt öra närmre och närmre för att få vad som kändes som en hård jävla örfil mot örat. Av ett täcke!

Så fortsatte natten, attackerad och frustrerad av allt levande skit i mitt rum som ville döda mig. På något sätt somnade jag ändå och vaknar hyfsat utvilad. Men inte helt lugn ändå. För de där jävla fåglarna och allt annat levande fanns ändå kvar någonstans, bakom varje hörn.



Avslutningsvis
För er som inte orkar läsa allt, läs endast om söndagen så ni inte tappar bort er i den vad jag upplevde som hyfsat "trista" början av helgen. Egentligen bryr jag mig inte så mycket utan var tvungen att dokumentera skiten så som jag minns det för att inte låta minnena gå till spillo helt och hållet. Jag och min vän P gjorde under helgen av med varsitt gram mxe var, varje dygn. Så att fredagen och lördagen inte är så fylligt beskrivna beror på att vi båda satt i någon trög mental sörja där vi knappt fattade ett skit men ändå trodde vi var opåverkade.

Så knarka med måtta. För om man inte sover på några dagar och är påverkad av mxe dygnet runt går saker åt helvete.

alltid lika trevligt att läsa rusrapporter när man inte har något och är sugen på en fet tack för trevlig läsning

När det gäller mig själv och andras historier finner jag alltid att snedtripparna är det mest intressanta att få ta del av och tänka tillbaka på.
Jag finner det svårt att ta in positiva beskrivningar såvida jag själv inte snuddat på liknande scenarion.

Det negativa är ju "tyvärr" alltid humor på hög nivå när man kontemplerat över vad som gick fel för att sedan inte riktigt minnas hur man kände specifikt, förutom att man betedde sig som att (till största del) objekt och lösöre hyste en genuin illvilja mot sin egen person och förmodligen hade en stark övertygelse att så var fallet, på det "logiska" planet.
Jag personligen har aldrig vaknat efteråt och haft besvär med känslorna, utan kan garva åt det ganska omgående när någon berättar något man glömt, typ att man låg och skrattade och grät om vartannat i 3 timmar.

Allt skapat av sina invanda paranoida tankar om att det var som helst kan ligga konstaplar i buskaget som bara väntar på det perfekta tillfället att storma fram med dragna batonger för att beröva en på sitt hårt förvärvade rusmedel, då räcker det med att något, precis vad som helst rör på sig aningen suspekt för att trigga en flod av konspirationsteorier.

TL:DR
Bra shitt.

Mycket underhållande läsning. Ger den 4/5 linor pga dom sega två första dagarna.
Denna mening gjorde min dag, skattade högt!

Riktigt underhållande läsning, skrattade mig igenom fasen då dina möbler försökte mörda dig

Underhållande läsning, kanske dels pga att jag var med om händelsen.

Efter det att du dragit ifrån stugan så satt jag kvar vid datorn i ett flertal timmar, allting blev på något sätt paranoidare och paranoidare men MXE gör på något sätt så man inte blir paranoid på sättet som gör att man blir rädd.
Utan mer så att man blir arg på alla konstiga saker som händer runt omkring mig. Jag såg vid ett flertal tillfällen hur det stod någon i ögonvrån och tittade på mig utanför fönstret.
Och jag trodde även att det låg någon i sängen bakom mig och bara väntade på att hoppa upp och jävlas med mig.

Så för att konfrontera dessa händelser så började jag skrika och sjunga högt med i varje låt jag lyssnade på. Det hela blev ännu jobbigare när jag vände mig om och kollade på sängen för att se hur mina täcken och kuddar började andas.
Detta gav mig inte speciellt stor tillfredställelse och jag bestämde mig för att ta mig till sängen och börja med att försöka övertala täcket att det inte kunde döda mig, men detta gav inget resultat så till slut fick jag slå täcket upprepade gånger tills det slutat andas.

När jag sedan lade mig ner för att sova så hade jag två stycken kuddar, varav jag inte låg på den ena. Den kudden mitt huvud inte rörde började då att andas den med och då jävlar skulle täcket vara med i kriget det med.
Så där låg jag och slogs med mitt täcke och mina kuddar tills jag äntligen somnat.

HAHAH nog det bästa jag har läst sån bra avslutning på ditt inlägg!