Är Bibeln sann ? (Sammanfogad tråd)

Ok, då är det inget att diskutera. Vill du inte försöka rättfärdiga din tro, då är ju vidare diskussion meningslös. ”Bibeln är sann för att jag tror den är sann” är inget jag har lust att diskutera.

En vanlig svensk ateist är materialist. Han tror inte ens att det finns något sådant som kallas övernaturligt. Det är inte för att han aldrig hört någon hävda att sådant finns. Det är för att han avfärdar referensen, innehållet. Han tror inte att något icke-materiellt, andligt, transcendent finns. Från denna utgångspunkt avfärdar han vittnesbörden. Det går vanligen till så att han säger, typ "Visa Gud!", och på svaret "Gud är osynlig" reagerar "Som en enhörning då!". Typ.
Så anser han, av vad jag sett dylika existenser skriva på olika forum.

Strawman. Hur vet du ens att det är Guds ord? Du tror det, men hur vet du?
Vi ska bara acceptera att det är Guds ord alltså? Du ser inte hur löjligt det argumentet är?
Nej, men du vet inte hur du avgör om den är sann, du bara antar det och med samma kriterier kan vad som helst vara sant. Det handlar alltså om special pleading.
Ingen har mött sin bevisbörda och alla sidor påstår att deras special pleading måste få vara gällande.
Uppfyll premisserna innan du går vidare. Jag tycker inte det är orimligt.
Dessutom är det skitskoj hur oärligt du framställer saker från din egen okunnighet om den andra sidans argument.

Strawman igen, skulle jag tro, då jag inte kan tala för alla.
Men seriöst, du är bara upprörd för att man vägrar acceptera "vittnesbörd" som belägg trots att du uppenbarligen gjort det när det är till fördel för din tro. När du inte får den gehör du förväntat dig övergår du till sånt här tjafsande och försöker vara nedlåtande. Det är rätt sorgligt.

Du presterar inte någon som helst kritik mot att den enda perfekta, oföränderliga och sannfärdiga varelsens ord också skulle vara sin egen sanning. Det är för att du inte kommer åt det för att kritisera det, då tanken är naturlig och självevident. Det du då väljer att föra i fält, i brist på annat, är kommenterar och påståenden som gäller andra varelser, som inte är perfekt och oföränderligt sannfärdiga.

"Det bör alltid få kritik", är den magistrala, pompösa tonen. Tänk om "det" inte alltid bör få kritik. Tänk om kritiken härvidlag är irrelevant.

Om en forskare eller en generell jeppe talade om katter som om de vore fiskar skulle han inte imponera utan uppfattas ha något fel i tänket.

Men här är det kutym att tillskriva Gud saker som inte tillkommer honom utan andra varelser av andra slag.

Och, nej, jag diskuterar fortfarande inte och inte heller framöver ett gudsbegrepp som gör Gud till en snubbe bland andra snubbar, just another chap.

Det får de göra som har ett sådant gudsbegrepp, och våra ateister får ta det med dem ... om de nu kan hitta dem, förutom bland sina egna led, för är det någon som har ett infantilt antropomorft gudsbegrepp så är det den svenske snittateisten.

Så är också hemmagjorda halmgubbar tacksamma mål.

Något som luktar special pleading är när ateisten säger att alla transcendenta utsagor måste verifieras immanent, för att det är den enda argumentation de är beredda godta.
Om det är Guds ord - vilket det är - är det så här det fungerar. Du kräver att det ska fungera på ett annat sätt utifrån hypotesen att det är som människoord. Det är dödfött, a dead end.
Just genom att ni söker människors bekräftelse på att Guds ord är Guds ord kommer ni inte till övertygelsen att det är Guds ord. Klart ni inte gör!
Tala om att stänga och låsa en dörr och sedan klaga över att det är stängt och låst.

Så skrev jag inte, dock. Ja, jag kan t.o.m. säga: "Bibeln vore sann även om jag inte trodde att den är sann."
Men låt bli att diskutera då, sluta reagera på mina inlägg.

Självevident. Jag har problem med det. Är det samma sak som att påstå "alla vet att" utan att vara tankeläsare? Eller hur fungerar det?
Så, hur vet du att något i detta är oföränderligt, sannfärdigt eller perfekt? Hur känner du till dessa egenskaper och vet att det ens existerar? Är det axiomatiskt? Varför?

Meningslöst. Tänk om den inte är irrelevant? Special pleading igen.

Hur vet du att det inte tillkommer honom?

Det är det väl ingen som sagt heller. Däremot är det din förmåga att analysera som diskuterats.

Kul att du framställer din halmgubbe som någon annans. Oj vad lite du har att komma med utöver "det jag tror på är sanning för att det bara är det".

Nej, nej, nej. Frågan är fortfarande hur vet DU att det ens rör sig om något transcendent? Nu försöker du deflektera igen.
Och det är det för att det påstår sig vara det?
Nej, jag antar bara inte att det är Guds ord bara för att det står det. Du försöker däremot vända på det och få det att framstå som att jag är oresonlig som inte accepterar ditt påstående.
Jag har inte stängt någonting. Du är bara upprörd för att andra inte delar dina föreställningar.

Du har ändå inte belagt att den skulle vara sann. Det är bara ett påstående.

Du har inte lagt fram något hållbart mot dess sanningsanspråk, bara filosoferat runt om ditt och datt.

Jag åberopar gudomlig visshet baserad och upprunnen av gudomlig uppenbarelse. D.v.s. Bibeln som den kristnes rättesnöre.
Du kan inte bryta upp bandet kristen-Bibeln, not on my watch. Jag menar, tänk dig själv, skulle jag verkligen ta dina ord för vettiga, Kristi ord för tvivelaktiga? Vem tror du att du är?
Det är koherent och följdriktigt att Bibeln påstår sig vara sann om den är sann (vilket den är). Du kan inte kritisera den på inre grunder - bara betvivla den, avfärda den, racka ner på den, kräva att den ska vara som DU och dina gelikar bestämt att den ska vara, nämligen ett mänskligt Guds ord (självmotsägelse) etc.
Och Bibeln inget att lita på för att du inte litar på det? För att du behandlar den som en mänsklig bok blott?
Du stänger, låser, kastar nyckeln och är missnöjd - men inte med dig själv.
Nevertheless, you brought it upon yourself.