En planet utan gud - skulle idéen om Gud uppstå?

Inte för att jag reflex-mässigt vill säga emot dig, men jag skulle vara intresserad av lite mer information om denna tidiga monoteism.

Jag har t.ex. träffit muslimer, som på fullt allvar trodde, att buddhismen är en sorts muslimsk sekt, så jag har en viss generell misstro till påstående utan underlag från det hållet. Ni muslimer här på forumet är ju inte precist kända för solida belägg.

Men OK, detta kan vara undantaget.

Enligt de tidigaste källorna så dyrkade kineserna vad som betecknas som en monoteistisk Gud. Jag minns att det var under ett seminarium jag uppsnappade tesen men efter att ha sökte lite så finns det acceptabla bevis runt om på internet.

http://www.sourceoflightmonastery.com/chinese-monotheism.html

Det enda jag kan se efter att ha tittat på en del olika källor omkring detta är, att den vanliga abrahamiska metoden med att hitta likheter har varit igång igen.

D.v.s. man skapar en induktiv kategori baserad på likheter, och därifrån kategoriserar man sen fram en redan bestämd konklusion, vilket i detta fallet vill säga en monoteistisk 'gud'. Metoden anses endast att vara legitim från dom som har skapat den, d.v.s. abrahamiska apologetiker. Från riktigt forsknings-håll är den kraftigt kritiserad.

Personligen anser jag den form för 'bevis' som typiska för den abrahamiska missions-ivern, och faktisk snarare misskrediterande för abrahamismen, snarare än en tillgång. Ung. som kreationistisk pseudo-vetenskap är det.

Shang Di dyrkades mycket riktigt i Kina i det tidiga kinesiska riket Shang (nuvarande Henanprovinsen). Centralt i tron var prästkonungen som stod för indentitet och maktutövande. Kungen riktade spådomar till de kungliga förfäderna (som också är Di, se nedan) och genomförde ritualer för att hedra förfäderna. Kungen styrde som ombud för den stora guden Di.

Senare böts Di ut mot Tian, himmelsguden i och med Zhoudynastin. Då fick kungen titeln Tian Zi (Himmelsgudens son).

Men monoteistisk var religionen egentligen inte. Di var överguden, under sig fanns andar och förfäderskungarna. Det fanns heller ingen större kosmologi utan det var en lokal patrikal religion. "Di" kan översättas och förstås som förfäder i ett kollektiv snarare än en ensam Gud motsvarandes av den abrahamitiska.

Lästips och här som tar upp just vad jag skrivit ovan.

Som Bogomil är inne på har Shang Di länge tolkats med abrahamitiskt färgade glasögon. Det är inte helt rätt att göra det när man förstår bakgrunden till myterna.

Chan (zen)-buddhsimen är frånt runt 700-talet e kr och är rätt avskalad från gudomliga influenser och tankegångar. Innan dess var den kinesiska buddhismen rejält influerad av tantrisk buddhism och Dao och full av gudar och andra väsen. Lotus sutra (Saddharma Puṇḍarīka Sūtra) fick stort inflytande på 3-400-talet när munken Kumārajīva kom till Kina. Lotus sutra nämner gudar redan i inledningen så helt okänt för kineserna (eller buddhister för övrigt, vilket många tror) är det inte. Lotus sutra är fortfarande en av de viktigaste texterna inom Chan, Zen. Sen är "Pure Land"-buddhismen rätt populär vilket bär starka spår av tantra och bön.