Väinö Linna, liv och verk

Hösten 2014 gjorde filmregissören Aku Louhimies det veterligt att han planerade en ny filmatisering av Okänd soldat, den tredje i ordningen. Eller rättare sagt planerade han en filmversion av den "ocensurerade" versionen Krigsroman. För ett par dagar sedan blev det klart att planerna slagits fast, att inspelningarna inleds sommaren 2016 samt att filmen ska ha premiär på Finlands hundrade självständighetsdag den 6 december 2017.

Jag har lagt in ett par länkar här ...

(FB) Flashback:in Suomalaiset! Finnetråden.

... men ytteligare postningar i ämnet sker i denna tråd.

(Ja, kanske det snarare är ett ämne för filmforumet? Jag föredrar dock att datera upp redan existerande trådar.)

Nils-Börje Stormbom avled den 26 november, 91 år gammal. Hans frånfälle har passerat mycket obemärkt, Svenska Yle och Helsingin Sanomat är de enda medier som åtsadkommit någon form av nekrologer.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nils-B%C3%B6rje_Stormbom
https://svenska.yle.fi/artikel/2016/12/11/journalisten-och-kulturprofilen-nils-borje-stormbom-har-avlidit
http://www.hs.fi/muistot/art-2000005003530.html

Filmen hade premiär i Finland fredagen den 27 oktober och sågs under premiärhelgen av 122.000 personer. Det är nytt rekord. På kultursidor och debattforum jämförs nu Louhimies' verk med de två andra filmversionerna av Okänd soldat, med Linnas roman - och med verkligheten.
Jag kanske återkommer till ämnet när jag har lite mer tid - men här är Svenska Yles recension, jämte lite reflektioner från en 96-årig krigsveteran.

Filmrecension: Okänd soldat – stark och snyggt berättad, men inte nydanande
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/10/27/filmrecension-okand-soldat-stark-och-snyggt-berattad-men-inte-nydanande

Krigsveteran om nya Okänd soldat: "Sådär eländigt var det på riktigt"
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/10/30/krigsveteran-om-nya-okand-soldat-sadar-elandigt-var-det-pa-riktigt

Och i Sverige har filmen premiär den 6/12. Troligtvis blir det den kortare internationella versionen.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=185&artikel=6811895

I dag är det 100 år sedan Linna föddes. Firandet har pågått hela året. Det har kommit ut nya böcker om Linnas författarskap, det har hållits seminarier och föreläsningar (på distans, förstås), jubileet märks i radio- och tv-utbudet, ett jubileumsmynt har präglats ... För icke finskkunniga är dock utbudet mycket magert.

https://vainolinnanseura.fi/vaino-linna-100-vuotta/
https://moneta.fi/fi/2-euro-jubileumsmynt/vaino-linna-100-specialmynt-proof
https://www.wsoy.fi/kirja/jyrki-nummi/vaino-linna-tunnettu-ja-tuntematon/9789510452004
https://sverigesradio.se/avsnitt/1620096

I dagarna är det 70 år sedan Okänd soldat kom ut. De första recensionsexemplaren kom till tidningarnas redaktioner den 26 november 1954, och den 3 december fanns romanen i bokhandeln.

Okänd soldat 70 år - från fosterländskt patos till erotisk fan fiction
https://arenan.yle.fi/poddar/1-71976392

I år har det gått 70 år sedan Väinö Linnas roman "Okänd soldat" kom ut.
/---/
Idag uppfattas romanen som en hyllning till krigsveteranernas tapperhet, men Linnas avsikt med romanen var att väcka avsky för det meningslösa kriget.
/---/
Silja Sahlgren-Fodstad, Marit Lindqvist och Lasse Garoff diskuterar Väinö Linnas roman och dess betydelse i en live-inspelning på Bokkalaset i Ekenäs den 9 november 2024.

Kommentar: Okänd soldat fyller 70 år – men vilken roman är det vi minns?
https://svenska.yle.fi/a/7-10067129

Då romanen kom ut 1954 blev den en försäljningssuccé tack vare sin realistiska skildring av livet och döden vid fronten. Den väckte också stor debatt i offentligheten och partierna med den fränaste kritiken ströks av förlaget.

Huruvida det var fråga om censur eller redigering har debatterats, men man kan konstatera att delar av Linnas skildring var alltför magstarka för kalla krigets Finland.

Först år 2000 gavs Linnas roman ut i sin ursprungliga form, nu även med sin ursprungliga titel Krigsromanen (Sotaromaani på finska). Denna version tjänade som grund för Aku Louhimies film och tv-serie från 2017 och ger dem en dyster skärpa som de tidigare filmerna saknar.

Finska krigsromanen ”Okänd soldat” fyller 70 år
https://sverigesradio.se/artikel/krigsromanen-okand-soldat-fyller-70-ar-vilken-betydelse-har-den-idag

Den finska krigsromanen ”Okänd soldat” gavs ut för precis 70 år sedan. Boken, som följer en finsk kulsprutepluton under andra världskriget, var banbrytande när den kom ut 1954 och fick både kritik och beröm för sin realistiska skildring av kriget. Idag är den ett av Finlands mest kända verk och beskrivs ofta ha haft en central betydelse för landets kollektiva minne och bearbetning av krigsåren. Men har finländarnas relation till ”Okänd soldat”, och kriget som den skildrar, förändrats under de här 70 åren?

Hör ett reportage av Felicia Hassan med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet bosatt i Finland, och Johanna Bonäs, docent i historia och gymnasielärare i Vasa.

Och nu har jag läst Under polstjärnan och voj voj...

1331 sidor och inte ett svagt parti, totalt läsnöje hela vägen. Den karln visste minsann hur en roman ska knåpas ihop. Översättare Nils-Börje Stormbom ska ha allt beröm.

Det är ett mysterium för mig att jag inte läst Linna tidigare, det är väl för att det finns så mycket att läsa och jag läser hela tiden. Jag har dock finska som modersmål, om än jag numera tappat mycket, och är från Vasa. Därtill hade jag en morfar som deltagit i både vinter- och fortsättningskriget, han hade en salong i källaren full med ryska stulna gevär som han putsade och pysslade med och där fick jag vara med ibland och leka med nån bössa.

Nåväl - absolut rekommenderad läsning. Nu ska jag ta mig an Okänd soldat.

Ärvde en förstautgåva av den (finlands)svenska översättningen. Har läst den tre eller fyra gånger, den är helt fantastisk. Filmatiserad tre gånger, det säger en hel del om bokens kvalitéer.

Linna är diskret i ropet här på Flashback alltså. Glädjande.

Undertecknad blev hängiven Linna-fantast av att ha läst Okänd soldat för trettio år sedan. Då hade jag länge känt till dess existens, sett båda filmerna (1957; 1986) och sett boken stå i min fars bokhylla sedan jag var barn. Att sedan verkligen läsa boken fick mig att inse: detta är den ultimata krigsromanen, alla kategorier. För en gångs skull har vi en man som vet vad han talar om och inte svävar ut i Hollywood-aktig human interest på varje sida.

Men såklart finns här också den mänskliga dimensionen. Men integrerad i krigsförloppet och inte påklistrad.

Detta slår Norman Mailer Naked and the Dead (en tunn soppa, utkavlad till tegelsten), James Jones verk (en något mer substantiell typ än Mailer men ändå förutsägbar), Jünger (som förvisso skrev dokumentärt men Stahlgewittern ligger i lä av Linna), samt Waughs AVK-trilogi (som kanske har något men inte det taktiska fokus som Linna har).

+++

Att Linna skrivit mer än soldatromanen visste jag. Torpartrilogin tornade upp sig som något man borde läsa. Jag fruktade att detta skulle vara elände i kubik, svält och tyfus och socialism i oskön blandning. Men del ett var inte så dålig. Märkte jag nyss då jag tog fram den ur min hylla. Linna har fart och energi, även i sin bondeplågas skildring.

Man kan säga: jämfört med Mobergs svenska epos (Utvandrarna) så är Linna något mer positiv. Mer i min smak. Och detta trots att Linna generellt var en finnbacka finne, utan intresse för sådant som svenskfinländare. Han hade förmågan att skildra sitt Finland objektivt, men utan att tappa nerv och angelägenhet. När han till exempel ville lyfta fram arbetarsidans öde i inbördeskriget så berodde detta inte på hans egen familjs historia i sammanhanget, ty där hade han inget att klaga på. Han ville teckna historien, inte slipa sin privata yxa.

+++

Linna var seriös så det räckte men han kunde även skämta och driva med sina romangestalter, även sina hjältar. Han kunde i sina tegelstensromaner här och där ha milt kåserande partier, vilket är tecken på storhet. Ty Goethe sa ju: "Beskåda en man då han leker och du ska se hans sanna natur."

Man kan säga: Linna är Fritiof Nilsson Piraten, doppad i Moberg och bringad till liv av kulspruterassel.

Tycker att Linna var svår att läsa. Kanske påminde lite om en annan soldathistoria som jag också läste däromkring, En dag i Ivan Denisovitjs liv, som jag även den fann svår att förstå.

Tror att man måste vara rätt så visuellt tänkande för att få ut nåt av dessa historier? Det är sparsamt med det inre livet hos karaktärerna i böckerna, ialla fall av det lilla jag läste av Linna.

red. ett stavfel

Det är säkerligen som du säger, men jag själv kan ej upptäcka särskilt mycket upptagande i tanken av sorg i Mobergs Utvandrarsvit. Kristina längtar förvisso hem till Sverige, och vissa likt Karl-Oscar är drivna emedan andra inte är så praktiskt duktiga som honom, fast detta skulle jag mer kalla realism än sorgearbete. Tycker tvärtom att Utvandrarsviten är ett progressivt epos. Menar inte att du säger tvärtom, vill endast inflika detta, käre kilo.

Sådär, nu har jag även läst Okänd soldat. 445 sidor i min version och inte en svag sida, ja inte ens en svag rad.
Göran Greider lär ha sagt; "En av de bästa romanerna jag läst i hela mitt liv". Jag är benägen att hålla med, men vill ändå hålla Här under polstjärnan som snäppet bättre som roman betraktat, i det att den behandlar allt mellan himmel och jord i ett episkt upplägg under 70 år. Okänd soldat handlar enbart om stridigheterna i fortsättningskriget under några år.
Som krigsroman bör den vara bland de bästa som nedtecknats.