OK, lite av det jag kommit fram till än så länge: den sanna verkligheten visar sig för själen genom tänkandet och inte sinnesförnimmelserna. Det finns absolut rättrådighet, absolut skönhet, absolut godhet, men de är ej synliga för ögat – de kan bara ses genom intellektuell åskådning. Det goda är den sanna verkligheten, och därför är också idévärlden den verkliga världen.
Detta var då ungefär hur Platon såg på saken, varför empirisk kunskap är förkastlig. Men jag har inte hunnit sätta mig in så mycket i de andra filosofernas förklaringar, filosofi är inte min starka sida... Någon som är insatt får gärna hjälpa!