80-talister, curlingföräldrar och disciplinlös uppfostran

Skitsnack, är man medveten kan man förändra... eller åtminstone försöka.

som 80-talist skäms jag väldigt för min egen generation. ville bara säga det.

Varför? Bara nyfiken.

läs inläggen ovan så hittar du några som gör det

Jag har försökt, och jag ger det ett till försök nu på måndag då jag bestämt mig för att börja läsa igen. Men jag får se hur det går, jag måste egentligen lyckas nu om inte jag ska vara bannad från CSN för alltid. Men jag har den lilla "allting ordnar sig" attityden som kanske är förenat med mit sätt att leva på eller med min generation. Får jag inga pengar från CSN eller annat ställe, så finns ju alltid Soc, en idiotisk tanke och ett dumt resonemang jag vet, men i slutändan blir det så ändå.

Vad fna ska jag göra, blir så trött ibland....

det du beskriver i ditt tidigare inlägg stämmer bra överens med hur jag känner det. jag har väldigt många vägar jag kan välja men istället för att välja något står jag kvar i mitten, med ett jobb jag vantrivs med! nu till hösten ska jag dock tvinga mig till någon kurs på universitetet eftersom jag inte vill fastna på jobbet.

det värsta är att jag vet att det mesta av det här är fåfängdhet mest av allt. jag känner att jantelagen finns inborrad i mig på gott och på ont.

Okej att man kanske inte lyckas men hellre att ha försökt och misslyckats än inte ha försökt alls. Hellre att ha sett sina egna begränsningar och acceptera dem än att gå genom hela livet och drömma om allt man var kapabel till att göra (vilket man tenderar att överdriva när man inte testat sina gränser).

EDIT: sitter i samma situation som Drott men jag har tröttnat på att tänka att det löser sig. Så är man tillbaks till det där med snabba belöningar men det är bättre med någon sysselsättning än ingenting.

EDIT2: snabba belöningar - drugs, my sweet drugs
långsiktiga belöningar - studier exempelvis, en möjlighet att skaffa ett kanske lite bättre betalt jobb så man kan betala för sina vackra droger.

allt ska gå så snabbt. inget hinner tänka på att känslor är känslor. ingen hinner tänka på att leva på riktigt.

och alla som inte klarar av det blir ändå tvungna att hänga med.

80-talister är en förlorad generation. Av tre anledningar.
Dels så saknar de ekonomisk disciplin och förmågan att spara pengar, vilket kommer att skicka många av dem rakt ner i rännstenen.
Många saknar också helt verklighetsuppfattning; nej man blir inte diplomat av att läsa lite strökurser inom sociologi eller statsvetenskap.
Bristen på bostäder- många skuldsätter sig livet ut för att kunna bo i någon liten betonglåda som är extremt övervärderad.

Jag har fått höra att jag är bortskämd av bland annat min pappa och då har jag frågat honom rent ut vem som faktiskt bär ansvaret för att jag har blivit bortskämd. Då blir han knäpptyst. Det är ingen nyhet att de barn som får mycket hjälp och blir curlade av föräldrarna blir bort skämda. Föräldrarna är väldigt överbeskyddande och litar inte på barnets förmåga att pröva själv. Det är därför som jag tycker att hela debatten om curlingföräldrar är så skrattretande. Det är inte undra på att den som är van vid att få mycket hjälp inte vågar tro på sin egen förmåga at pröva själv och jag tycker att det blir skrattretande när föräldrarna som faktiskt är vuxna människor intw själva begriper det. Der finns människor som tror att de hjälper genom att göra sysslorna ått dig och det enda som du behöver göra är att tacka och bekräfta. Om man tror att man hjälper någon genom att göra på det sättet tycker inte jag att man sedan kan komma och gnälla på att personen ifråga är bortskämd.