Citat:
Ursprungligen postat av Avantasia
Det är inte jag som hittat på det, det är en genetiker som uttalat sig. Men du är kanske också genetiker? I övrigt är väl problemet att många raser har liknande rassjukdomar, men om du hittar fyra olika raser utan gemensamma rassjukdomar minskar det säkert risken förutsatt att det krävs dubbla upplagor för att hunden ska bli påverkad. Gissningsvis är det också ett generellt uttalande, en del parningar kommer säkerligen vara "bättre" och en del parningar "sämre" och så tar men ett medel. Gissningsvis det som grundat försäkringsbolagens bedömning där blandraser ligger ungefär i mitten med renrasiga hundar som har både högre, lägre eller samma premie som blandraserna (oavsett blandning).
Du har inte källa på den här genetikern då? För det vore rätt intressant att läsa. Korsningsavel är allmänt erkänt inom växt- och djurförädling. Det är hundaveln som avviker i det avseendet. Kanske är grunden inte biologisk, utan ekonomisk?
Renrasägare/uppfödare är försäkringsbolagens främsta kunder. Hur skulle renrasägarna reagera ifall försäkringsbolagen premierade blandraser? Försäkringsbolag och SKK verkar ha ett nära samarbete.
Det påstås alltsomoftast att blandraser skulle vara produkten av renraser som inte dög till rasaveln, icke-hälsokollade avelsdjur osv. ÄNDÅ placeras de i
mitten på försäkringsbolagens bedömning. Hur går det ihop? Jag tror det är så här att blandraser är så pass friska att inte ens försäkringsbolagen kan förvisa dem till den sämsta gruppen, dit man av pratet hos renrasförespråkare att döma kan anta att de senare skulle vilja förpassa dem.
Sen att inte hetersiseffekten förmår fixa alla problem i en enda korsning, eller ett par, säger mer om renrasernas hälsa än blandrasernas.
